Egen lyckas smed

För ca 2 veckor sedan besökte jag mitt lokala gym. Innan dess har träningen varit obefintlig. Jag har verkligen haft en lång svacka. Jag har inte orkat och jag har inte haft lust. Det blev en ond cirkel.

Bara tanken på thaiboxning, kickboxning, löpning, hopprep och gymmet gav mig ångest. Jag blev på riktigt fysiskt illamående, fick migrän eller kramp i magen när jag försökte rycka mig i kragen.

Inget fick mig att komma över tröskeln. Jag blev min egen värsta fiende. Jag sabbade för mig själv. Och värst av allt, JAG tyckte synd om mig själv.

Jag kände inte igen mig själv. Visst, jag har gjort ett par klena försök till att börja träna igen. Men motivationen har inte varit där. Jag har mått mycket dåligt av flera anledningar. Jag har varit svag.
 
Men...


Nu har jag varit på klubben 4 ggr och gymmet 3 ggr på 2 veckor. Det är mer än vad jag gjort på flera år.

Hoppas det håller i sig. Jag mår redan bättre och tycker inte längre synd om mig själv. Jag ansvarar för mitt liv och jag bestämmer hur jag ska må.

Jag vet inte varför jag gick in på gamla bloggen här. Men det väckte många minnen. Bilderna. Texterna. Allt. Jag börjar skriva igen för att kunna minnas även detta om hundra år.
 
Många personer som omnämnts finns kvar. Precis lika viktiga för mig då som nu. Andra har försvunnit helt. Men alla har påverkat mig, på ett eller annat sätt. 

Mannen

Jag separerade från mitt ex 2010. Han omnämns i bloggen vid ett par tillfällen. Sedan september 2013 heter mannen i mitt liv Zeke. Han är en underbar naken katt som älskar mig villkorslöst. Det är ömsesidigt.

Påtryckningar från yttre krafter

Många nära och kära som saknar min blogg. Jag borde kicka igång. Men jag har inte samma historia att berätta som förut. Jag är inte på en själslig resa eller på jakt efter medaljer och pokaler.

Det mesta handlar om rehab och sjukdom. Är det lila kul att läsa om? Vill folket ha sånt? Mun blogg ska vara glad, motiverande, rolig och inspirerande.

Ska ta mig en funderare. Men jag uppskattar era inlägg, sms, mail och kommentarer. Jag lever och andas fortfarande ;)

Kanske, kanske inte...?

Går och funderar. Är det dags att kicka igång bloggen igen? Den har ju liksom legat och blivit dammig.

Kanske? Kanske inte? 
 
Ska åtminstone sova på saken. 

Nya pjuck

Min senaste investering.

Draw something



Ett av mina 10 sekunders mästerverk. Jag heter "Jem Pa" om ni vill lattja med mig.

12 april

Idag. Då äter man kanelbullar. Punkt slut. Moffade i mig två kanelbullar, bara så där. Utan att skämmas.
Kändes viktigt för mig att dela med mig av denna information till allmänheten. Varsågoda.


Få arslet ur vagnen

Sjukdom eller ej. Jag måste börja röra på mig. Det kan ju knappast vara hälsosamt att sitta still och rulla tummarna. Dags att ta sig i kragen och testa gränserna. Så idag gick jag ut på en lånpromenad. Man måste ju börja någonstans.


En random kuse jag mötte på vägen.

8 kilometer i den dystra förorten. Det var mycket skönt och avslappnande.

Sjukdomsblogg?

Jahapp. Hade hoppats på en friskförklaring idag, men icke. Undrar om min fighterblogg ska bli en sjukdomsblogg. Jag hade verkligen förhoppningar om att få packa väskan och dra till OC idag.
Innerst inne visste jag väl att så icke skulle bli fallet.

För nytillkomna läsare kan jag berätta att jag vanligtvis är en brutal och elak fighter i mina bästa dagar. Som slår folk på käften utan att blinka. Men sedan 5:e februari har jag insjuknat i någon hitte-på-sjukdom.

Så min blogg, som vanligtvis är helt centrerad på träning har skiftat fokus på sistone. Istället för att skriva om min träning, så handlar det mest om mina sjukhusbesök och krämpor. Kärring man är. Mandelkubb och melodikrysset????

Och så elak är jag nog inte. "Men jag är tuffare än somliga tror". Jag är lite mer som Mowgli i Djungelboken kanske.

Nära och kära

Det glädjer mig att statistiken på besökarna är ca 20 om dagen i genomsnitt trots att jag inte skrivit ett jota på hur länge som helst. Vanligtvis kan det ligga mellan 50-90 unika besökare om dagen. I vanliga fall alltså. Då bloggen spottar ut inlägg regelbundet.

Men att fortfarande ha 20 pers som ändå kikar in per dag, utan någon uppdatering värmer lite i själen.

Hälsotillståndet är förbättrat, dock ej helt återställd. Sjukhuset imorgon kl 13.00. Hoppas på lite vettiga besked.

Saknar träning och mitt normalt fullbokade liv. Trött på serier och dvdboxar. Måste tillbaka till mattan och dansgolvet. För bövelen!!!

Big shout out till människor från förr. Även fast vi inte ses så finns ni alltid i mitt hjärta.

Det är människorna i vår omgivning som gör oss till det vi är. Vi skulle inte existera utan varandra.

Present till sjuklingen från Onechai



Tack Peter och Clara!

Så fort jag är friskförklarad kommer jag ner och härjar på klubben. Och så får ni varsin stor kram!

Saknar att sparkas och slåss.

Äter bara beska piller, som ekorren, - ni vet han, ja i granen alltså - i väntan på utredning och provsvar och sånt.

Drygt.

Inlagd

Nej jag har inte dött. Nej jag har inte slutat blogga. Nej jag har inte slutat med thaiboxning.

Jag har helt enkelt varit lite upptagen.
Ja här ligger jag sedan i torsdags.


Det suger!


Frukost, mellis, lunch, middag och kvällis.

Min gallsten ger inte med sig, så ingen muay thai för mig. De är inte längre säkra på diagnosen och läkarna gnuggar sig i huvudet.

Men det ok, jag mår under omständigheterna bra i dagsläget.

En gång i Phuket


Lite galen blick, men jag bjuder på den.

Fick lite fjortisångest över förra inlägget. Ett semmelrecept har verkligen ingenting i min blogg att göra.
Tänk om en NY läsare trillar in och får se ett recept på semlor..
Man vill ju inte att folk ska få fel intryck.
Så jag fick kvickt luska fram någon bild som har med thaiboxning att göra för att reparera skadan. Därav den redbullberusade Jempan här ovan.

Matcherna jag såg i Phuket var skit. Mer än hälften av matcherna var helt klart uppgjorda. Jättetrist.

Fettisdagen


Kanske man borde sadla om helt, och bli konditor eller bagare?

Trots att detta vare sig är en sjukdomsblogg eller receptblogg så kan man väl köra in på ett sidospår.
Kortvarigt alltså.
För jag är ju hemma sjukskriven och kan inte träna. Vad ska jag blogga om då? Kanske en "nyttig" semla? Utan smör och endast två matskedar socker på 8 stora semlor. Oh yes i did. Och de blev goda också!!! Smälte i munnen.

25 gram jäst
3 dl laktosfri mjölk
1 dl laktosfri kvarg
2 msk socker
1/2 tsk salt
2 tsk malen kardemumma
ca 8-9 dl vetemjöll
100 gram mandelmassa
3 dl laktosfri grädde (jag körde ner en vaniljstång i grädden eftersom jag tycker grädde är äckligt)

Den grymma thaiboxaren står i köket som en kärring och bakar semlor.

Vart är världen på väg.

Jag är rädd.

På riktigt...

Grön

Självklart har tillståndet förvärrats. Jag är sååå avundsjuk på alla som hela tiden "checkar in" på Onechai hela dagarna. Åh! Sen lägger de upp bilder och ser ut att ha jättekul. Så avis. Dumma fejsbuck! Jempa vill ju också checka in på OC och inte på akuten varannan dag. Nä ja ä int bitter...

Lång vecka

Idag är det en vecka sedan jag tränade. Sju dagar. Fy fasen. Rena evigheten för mig. Men detta gallstensproblem verkar inte vilja släppa i första taget. Bara att hålla ut. Jag vilar och lyssnar på kroppen.

I hopp om att kroppen ska lyssna på mig! Vilket i-landsproblem...

Men va faaaaan....

Men neeeej!!!! Kämpade som ett djur för att få bort den där "jempa the kickboxer" bilden på bloggen. Så plötsligt dök <---- den upp igen. Bort bort bort!!!! Någon som kan hjälpa mig? Ger gladeligen ut lösenordet till främlingar bara den
där profilbilden försvinner. Säckbilden vill jag ha istället.
Precis som det var. Igår. Skitkorv!

Minnen

När man ligger här hemma, alldeles eländig och lidandes, så blir det inga nya fräsha (fräscha? har stavas det? phresha kanske...) blogginlägg. Vi får hålla till godo med det vi har på lager helt enkelt. Hittade ett asgammalt inlägg på fröken Krigsmans blogg. Det är lill-Jempa. Strax innan min första thaimatch, kolla :

http://gno.blogg.se/2009/august/lordags-godis-for-brudar.html

Nej jag vet inte hur man skapar en direktlänk. Ingen är perfekt ok? Klipp och klistra nu. Se så. Chop chop!

Dagens vardagslyx

Pucko till frukost! (Hallelulja den är laktosfri, come to mama).

Energi på flaska

Fick en present av fröken Krigsman.  Mmm.. så gott. . Jag är en riktig redbull-pundare och det vet hon om. Den här Lonsdale-drickan smakar precis likadant, kanske t.o.m. lite godare. Tack syrran!

Men jag har dock, sedan årskiftet, trappat ner på min konsumtion. Drack alldeles för mycket redbull, powerking, celsius och liknande (det är ju så gott). Jag är fullkomligt medveten om att det kan medföra vissa risker. Bland annat slår mitt hjärta lite konstigt. Om det beror på redbullen eller ej låter jag vara osagt. För jag vet faktiskt inte. Men efter ett arbetsprov i januari, då läkarna konstaterade att jag hade extra slag på hjärtat blev jag skitskraj.

Istället för 1 eller 2 redbull om dagen blir det alltså knappt 1 i veckan nuförtiden. Så får vi se om pumpen lugnar ner sig.

Ikväll är det slagsmåls-time. Oh yes, my boys my boys. I´m gonna kick your asses. Här ska det tränas så svetten lackar.

Jag är också endorfinpundare.

Tidigare inlägg
RSS 2.0