Egen lyckas smed

För ca 2 veckor sedan besökte jag mitt lokala gym. Innan dess har träningen varit obefintlig. Jag har verkligen haft en lång svacka. Jag har inte orkat och jag har inte haft lust. Det blev en ond cirkel.

Bara tanken på thaiboxning, kickboxning, löpning, hopprep och gymmet gav mig ångest. Jag blev på riktigt fysiskt illamående, fick migrän eller kramp i magen när jag försökte rycka mig i kragen.

Inget fick mig att komma över tröskeln. Jag blev min egen värsta fiende. Jag sabbade för mig själv. Och värst av allt, JAG tyckte synd om mig själv.

Jag kände inte igen mig själv. Visst, jag har gjort ett par klena försök till att börja träna igen. Men motivationen har inte varit där. Jag har mått mycket dåligt av flera anledningar. Jag har varit svag.
 
Men...


Nu har jag varit på klubben 4 ggr och gymmet 3 ggr på 2 veckor. Det är mer än vad jag gjort på flera år.

Hoppas det håller i sig. Jag mår redan bättre och tycker inte längre synd om mig själv. Jag ansvarar för mitt liv och jag bestämmer hur jag ska må.

Jag vet inte varför jag gick in på gamla bloggen här. Men det väckte många minnen. Bilderna. Texterna. Allt. Jag börjar skriva igen för att kunna minnas även detta om hundra år.
 
Många personer som omnämnts finns kvar. Precis lika viktiga för mig då som nu. Andra har försvunnit helt. Men alla har påverkat mig, på ett eller annat sätt. 

Kommentarer
Postat av: Lisa

Välkommen tillbaka! Kram

2014-12-21 @ 10:14:56
URL: http://silverscreen.nu
Postat av: Jempa

Tack Lisa, kul att du fortfarande kollar till bloggen

2015-04-28 @ 23:50:01
Postat av: Jempa

Bloggen lever vidare. Kul att blicka tillbaka. Nu, dags att skapa nya minnen på den odödliga webben.

2015-04-28 @ 23:59:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0