Milen


Röd och svettig efter 1 timmes löpning på gymmet.

Jag är i chocktillstånd. Jag är ingen löpare och tycker inte ens om löpning. Jag joggar max 10 minuter som uppvärmning innan jag ska gymma. Fast oftast kör jag crosstrainer, just för att jag starkt ogillar löpbandet.

Men idag avverkade jag 1 mil på löpbandet. Det har bara hänt en gång tidigare i mitt 28-åriga liv.


Chockad - men jäääävligt stolt!

Hur lyckades jag med detta? Jo, jag körde gammal hederlig Alfons Åberg-pedagogik; Jag ska bara...

Jag ska bara jogga 10 minuter. Ok. Jag ska bara jogga 10 minuter till. Hmm, jag är inte trött. Jag ska bara springa 30 minuter sammanlagt. Det blir bra. Okej 5 minuters nedjoggning. Äh okej, jag ska bara springa 10 min till, då blir det ju 45 min. Bra tid. Sen joggar jag ner. Oj jag har sprungit typ 7 km. Då är det ju bara 3 km kvar till 1 mil. Men det orkar jag inte. Bara några minuter till... Åh fan, nu har jag sprungit i 50 min, bara 10 till då. 1 timme, jäklar jag är på 9,95. Då ska jag bara springa 50 meter till.

(jag håller alltså en konversation med mig själv där jag hela tiden ändrar mig och "ska bara lite till". En tyst monolog där jag är båda)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0