Karlbergs hinderbarna och gratis massage (!)

Wow! Vilken dag jag hade igår. Jag och Adela hade bestämt oss för att erövra karlbergs hinderbara. Adela är en vältränad liten duracellkanin som menar att ingenting är omöjligt. Hon fick mig att klara saker som jag aldrig trodde att jag skulle klara.

Adela klarar lätt "det irlänska bordet".



Jag blev mest hängandes som en apa. Men jag lyckades till slut.




Jempa krälar i sanden. Ingen hink och spade här inte.




Om det var jobbigt? En bild säger mer än tusen ord...



Lycklig högst uppe på ett klätterhinder.


Vissa hinder trodde jag var omöjliga att klara, men Adela talade mig till rätta och jag klarade rubbet till slut. Det svåraste hindret för mig var en vägg-jävel. Och jag mitt dumma pucko rusar typ rakt in i den och hoppas på att den ska vika sig. Så gissa om jag har blåmärken och bulor idag? Det gäller att hoppa upp och få tag med armarna och sedan häva sig upp. Det var tungt, men det gick!


För övrigt slog jag nytt personligt rekord i armhävningar. Det förra rekordet låg på 8 stycken, och det nya ligger på 11. Jag kan tillägga att jag lyckades med denna prestation EFTER hinderbanan. När man var så lagom mör i kroppen.


Stolta brudar efter 3 varv i hinderbanan.


Efter hinderbanan drog vi till klubben och lajjade lite. Adela den jävla dåren gick ut och sprang 7,5 km. Helt kräjsy. Fattar inte hur hon pallade det. Jag slog på säck, strechade och minglade. Direkt efter träningen när vi kommer ut från klubben blir vi uppraggade av två personen i "axelssons-scrubs":


- Hej tjejer skulle ni vilja ha en timmes gratis...

- JAAAA! (vrålar jag)

- Helkroppsmassage här på...

- Sluta snacka, lets go (avbryter jag)


Snett över gatan från klubben ligger axelssons massage institut. De hade inga bokningar igår på kvällen, men hade massa elever som behövde massera. Så de gick ut och raggade upp folk för gratis massage. Jag var inte direkt svårflörtad.


Kärlek till sporten

Jag lyckades hålla mig borta från klubben idag. Jag ville så gärna gå dit och det var sjukt svårt att motstå. Men höften smärtar så jag tog mitt sunda förnuft till fånga och stannade hemma. Men det var svårt, det ska gudarna veta.


Det är som att klubben är en magnet som bara drar mig dit. Jag vill liksom dit hela tiden. Jag kan inte hjälpa det. Jag skulle säkert kunna vara där hela dagarna varje dag om jag inte hade jobb och skola att sköta. Trivselfaktorn är maximal.

När jag inte är där längar jag dit och när jag är där vill jag inte gå hem.

Kan detta vara ett  bevis på att jag älskar mitt nya fritidsintresse? Nya och nya, 1 år och 4 månader gamla intresse. Mmm... Jag har hittat hem. Jag har funnit ett lugn i mitt liv. En plats som är bara min och där alla bekymmer låter mig vara. På klubben är jag fri.


Smärtsam vecka...

Thaimassagen i fredags var rena tortyren. Har otroligt jävla pissont i höften nu. Hon hittade massa knölar som hon knådade sönder - aj aj åter aj. Är helt svullen där nu. Den som säger att massage är skönt är helt från vettet. Det var ren och skär smärta i 60 minuter. Jag var på svimmningsgränsen ett par gånger.

Trots smärta pallrade jag mig iväg till thaiträningen idag. Peter tyckte inte ett dugg synd om mig. Det  var nämligen han som skickade mig på thaimassagen.

(10 minuter in i behandlingen)
- Friend of Peter?
- Not any more....

Antar dock att lite thaimassage var vad min kropp behövde. Man måste ta hand om kroppen. Annars går den sönder.

Vi körde långa rundan som uppvärmning idag, 6,5 km, och jag skulle nog ha klarat hela rundan med blev stoppad av Peter när det återstod någon kilometer. Jag andades alldeles för snabbt och ansträngt. Peter försökte tala mig till rätta och jag försökte ta djupare andetag. Jogging för mig är på liv och död. Jag tycker det är så jobbigt och ser absolut inget  skönt  med joggingen.

Alla andra joggar lätt, ser avslappnade ut och andas normalt. Jag tar i för kung och fosterland, flåsar som ett ånglok och svettas som en gris. Jag måste lära mig att andas "rätt" när jag springer... Då orkar jag mer och blir inte lika trött. Konditionen är det inget större fel på, jag måste bara andas lungt och fokuserat och inte hyperventilera. Detta gör joggingen till en dödskamp (känns det som.)

Träningen gick bra sedan. Körde bara boxning idag eftersom höften smärtade. Fysen inriktades på magen. 150 situps med stryk. (Den andre personen slår en hårt i magen, sidorna och på låren medan man gör situps.) Tjejen jag körde med idag slog alldeles för löst så snälla goa Jill kom och visade hur hårt man skulle slå. Aj! Hård kärlek.

 Sedan körde gemensam strech och en avslappningsstund. Jag efterfrågade en gemensan streching eftersom jag är så dålig på det, det var kul och strecha tillsammans och det gav mig mer än när jag strechar på egen hand.

Efter passet åkte jag hem till en god vän som är naprapat som pillade på mig en stund. Det gjorde jävligt ont. Men det var nog nyttigt det med...

Imorgon blir det förmodligen vila för på tisdag blir det nåt helt annat. En kompis från klubben, kalaspinglan Adela, ska lura iväg mig till Karlbergs hinderbana. Det lär ju bli spännade... Ska försöka få med mig en kamera så ni kan få se lite pinsamma kort när jag gör bort mig i hinderbanan, eller kräks i en buske av utmattning.




Thaimassage för thaiboxare

Aj.

Ajjjjj....

AAAAAAAAJJJJ!!!!!


Dubbelpass i "rätt" ordning

Både i måndags och idag körde jag dubbelt upp. I måndags blev det först mitts sedan sparring och idag blev det först sparring och sedan mitts. Jag kan rekomendera det förstnämna alternativet. Att köra sparring först och mitts sen blev bara pannkaka, man är övertänd på sparringen och sedan för trött för mittsen. Då är det bättre att slå av sig ordentligt på ett mittspass först och sedan vara lite mer avslappnad i sparringen. Ett tips bara.

Jag tror även detta är syftet med elitgruppens upplägg. Att först dra ut och springa sig dödstrött för att vara lite lugnare under träningspasset.

Sparringnen idag gick mellanbra. Det gick inte skitbra men det var inte asdåligt heller. Men jag var på tok för spänd. Tvekade för mycket och fullföljde inte mina kombinationer. Mot slutet av passet började jag slappna av och körde mycket bättre. Päronnäsan har även givit sig till känna igen. Åkte på en klockren uppercut rakt under näsan. Måste börja hålla guarden ordentligt om jag inte vill få fejset ommöblerat.

Beroende på hur min höft mår i morgon så kör jag ett pass. Vilar fredag. Sen blir det thai i helgen.

I söndags efter träningen hade jag en diffus smärta i  vänster höft och det har hållt i sig. Jag har aldrig haft problem med höfterna innnan men jag har som sagt rätt ont just nu. Vet inte vad det beror på. Men jag ska på massage imorgon, då kanske vi får ordning på det.

Söndagskul

'
Hampus och Jempa

Tyckte att det var hög tid att Hampus fick vara med i bloggen. Jag skriver ju om honom rätt ofta trots allt. Detta är alltså Hampus, en riktigt grym fighter. Blott 16 år - se upp för honom i framtiden. Se upp för honom nu också för den delen.



Peter tränar Jill. Man måste ju bara älska hennes tröja "Respect all, fear none". Det är tamejfan veckans citat.





Har Jill världens vitaste tänder - Eller är det ett vitt tandskydd??

Tränignen i söndags gick kanon bra. Vår uppvärmingsrunda på 4,5 km gick ovanligt bra. Med stöd och support från hela gruppen. Jag tror att alla någog gång under rundan yttrade dessa ord: "Kom igen Jempa!".
Det är så härligt att jogga med dessa människor. Den sista sträckan har en megabacke som leder rakt upp till 3 pizzerior. Doften från nybakad pizza kommer som en vägg när man kommit up, DÄR tyckte Peter att det var en bra ide att springa intervaller. Tjena. Men jag klarade baske mig det också, fortfarande med pepping från hela gänget.

Stolt som en tupp gick vi ner till klubben och körde mest kondition. Mest säckmisshandel. Sen körde Peter lite extra med Jull och Håkan som ska tävla inom kort. Jag stannade kvar och kollade på dem. Lärorikt och kul.


Peter och JIll i full hålligång


Nytta med nöje. Håkan strechar medan han spanar på sin wifey i ringen.

STRECHNING ÄR VIKTIGT!!! (söndagspasset började med "underbens-massagens-från-helvetet"... p.g.a. jag har strechat för dåligt och fått smärtor i benen. tack för massagen peter, även fast jag inte lät så tacksam medan det pågick)

Länge sen nu...

Hej allesammans. Länge sen det blev ett inlägg, alltså länge sen jag tränade. (Logiskt). Varför logiskt? Jo för att det här är "en kickboxares blogg", så allt som inte har med träning och kampsport att göra håller jag för mig själv. För övrigt kanske jag borde byta namn "en kickboxarepåvardagarnaochthaiboxarepåhelgernas blogg".

Sist jag bloggade hade jag värsta päronnäsan, jag ser helt normal ut nu. Eller lika normal som jag såg ut innan kanske jag ska säga. P.g.a. skola och jobb har det inte blivit någon träning alls. Inte ens en joggingrunda. Vilket jag borde kunna ha presterat, men latmasken i mig tog överhanden.

Idag blir det iallafall träning med thai-gruppen. Det ser jag framemot. Gänget där lyckas alltid få ut det bästa av mig. Som att jogga 4,5 km utan att stanna.

Betvilar högst att jag skulle fixa det på egen hand.

Ska försöka hålla tillbaka dregel och tårar denna söndag. Svetten däremot, ska spruta som en vattenspridare.

Rudolf is back

Idag blev det sparring hela passet. Det var mittspass på schemat men jag kände mig inte så sugen på mitts. Så jag raggade upp Anna för lite sparring i ringen istället. Det är alltid ett nöje att köra med Anna eftersom man lär sig så mycket. Blir alltid lika ställd av hennes tunga kroppsslag, dom är bra alltså. Fortsätt med dem Anna.

Sen gav sig Michelle in i leken. Jävligt modigt om jag får säga det själv. Michelle är en tjej jag har rekryterat till klubben som blev inspirerad av min blogg. Hon har kört i lite drygt ett år nu och kämpar på väldigt bra. Jag ska se till att hon kör KM snarast. (kolla sizen på hennes knytnäve)
 
Jempa och Micha

När jag körde med Anna råkade vi skalla varandra några gånger, för vi var så jävla "på" varndra hela tiden. Och en gång hamnade min näsa mitt i skottlinjen. Fy fan vad ont det gjorde, men jag sa inget till Anna utan fortsatte utan att röra en min.
På tunnelbanan hem sen såg jag i fönstert hur näsan hade svullnat upp, och jag snöt blod. Aj aj aj, jag har ont i näsan nu... Ser inte klok ut. Men det var en ren olyckshändelse. Men det smällde till ordentligt.


På tunnelbanan på vägen hem. Snyter blod och ser ut såhär. Jättenäsan. Ser ut som ett riktigt jävla stolpskott,

Dåliga vanor

Jag har verkligen kommit i en ohälsomsam kostcirkel. Ända sedan matchen och den våldsamma bantningnen har jag tryckt i mig godis, snabbmakaroner och vitt bröd.
 
Jag har kompenserat för viktraset i 2 och en halv vecka. Jag vet inte vad jag håller på med... Magen bara sväller och hänger utanför jeansen. Och jag verkar inte ha någon självdiciplin över huvud taget.

Jag måste hitta en balans mellan hårdbantning och frosseri. Jag gillade att väga 60. Det kändes bekvämt. Hur ska jag bryta denna onda cirkel. Jag är hungrig hela tiden och konstant sötsugen. Men allt sitter uppe i huvudet.

Någonstans verkar jag inbilla mig att jag kan äta vad som helst bara för att jag tränar hårt. Men så är inte fallet. Magen krånglar av all skräpmat och blodsockerfallen krashar mitt humör.

Varje kväll lovar jag mig själv att äta bättre, men varje förmiddag nästa dag skiter det sig. Kanske bara PMS som spökar, 20 dagars pms då... öhhm.. ser ni jag börjar redan bortförklara mig. Jag måste ta mig själv i kragen nu och börja leva det liv jag vill leva.

Det hjälper ju inte direkt att jag är en usel kock. Tycker att matlagning är lika kul som tandläkarbesötk.

Nu ska jag iallafall kicka iväg till träningen. Där kanske jag får lite inspiration.

6 timmars svett, dregel och tårar

Elitgruppen har tagit mig. Käkat upp mig levande. Spottat ut mig, som en blöt fläck på mattan. Helgens träning, 2 gånger 3 timmar har varit den absolut tuffaste träningen jag upplevt i mitt liv. Jag är så trött, blåslagen och trasig. Men jag har lärt mig otroligt mycket. Jag har t.ex. lärt mig att jag orkar mer än vad jag tror.

Vi börjar varje pass med en joggingtur. Den korta rundan är 4.5 km och den långa rundan är 6,5 km. Jag tar mig alltid runt på något jävla vänster hur trött jag än är. Ibland behöver jag lite pep-talk för att orka.
I vårt gäng tar vi hand om varandra, de snabbaste löparna vänder och hämtar upp de långsammare joggarna. Så man behöver aldrig bli rädd för att bli övergiven och borttappad. Efter denna mödosamma runda kör vi thaiboxning resterande tid. Nämnde jag att vi tränar i TRE (3!) timmar...

Lördagen var mest rolig. Dagens roligaste ögonblick var när jag gjorde ett "Family Guy-dyk" rakt ner i mattan. Ramlade pladask på ansiktet. Händerna under kroppen och ena benet böjt. Det såg helt galet ut. Man måste nästan ha vart där för att fatta hur dumt det såg ut. Jag blev liggandes några sekunder eftersom jag (och alla andra) började asflabba. Jag körde sparring med Jill och vanligtvis när hon fäller mig så fångar hon mig och lägger mig snällt på mattan, men inte den gången. (Påminnelse till mig själv: Landa inte på ansiktet)

Det sista vi gjorde i lördags var magträning. Då täckte jag Jill i dregel. Vi skulle stå mot väggen och hålla upp händerna och ta emot boxning mot magen. Och för varje slag jag fick spände jag magen och andades ut, och det blev så jävla jobbigt att jag liksom spottade ut saliv vid varje andetag. Inte så sexigt. Dreglet slungades ut och Jill fick sig en ofrivillig dusch. Efter ett X antal slag mot magen och låren föll jag ihop på mattan och grät en skvätt. Av smärta och utmattning. Men sen var det bra.

Idag, söndag. Körde vi mycket kondition. Efter joggingturen fick vi hoppa hopprep. Jag är ingen hejjare på detta och trasslade mest in mig i hopprepet, men jag gjorde faktikst mitt bästa. Alla andra hoppade skitsnyggt och jag såg mest ut som ett fyllo. Efter hoppningen fick vi släppa alla våra aggressioner på säckarna. Det var kul och jobbigt. Jag slog och sparkade allt var jag orkade. Den där säcken fick smaka!

Sen var det dags för clinch. Och jag var uppriktigt rädd. Vi hade clinchat en del under lördagen och jag hade mycket ont i nacken efter detta och var inte så pigg på clinch idag. Jag var mycket nervös och slösade massor av energi på att vara rädd. Vi körde på och jag åkte på en nacksving som fick ögonen att tåras igen. Det var riktigt jobbigt, men jag bet ihop och torkade tårarna och fortsatte kämpa. Fy fasiken var jobbigt det var. Men jag stod ut.

Vi har kört mycket sparring under helgen och jag börjar sakta men säkert börja hitta ett lugn i min sparring. Eller jag försöker hålla mig lugn när jag sparras.

Och jag kämpar frebilt med sugpropparna. Jag är inte så stabil. Är rätt vinglig och flaxig, fötterna ska vara som sugproppar i mattan. Jobbar på detta.




Peter - Elitgruppens tränare. Den mest pedagogiska tränare jag mött i mitt liv.




Jill och hennes svettfläckar




Jill och Håkan - Det farligaste paret du kan möta i en mörk gränd i Stockholm


Jempa och Peter ser glada ut efter lördagens pass.

Jag var INTE lika glad på söndagen.... Jag släpade hem fötterna efter träningen. Muttrandes med en soyaproteindrink i handen. Så jävla trött. Helgen prövning har varit kul och mycket givande. Och jag har upptäckt att man kommer långt på viljestyrka. Jag känner mig hedrad att få träna med detta superduktiga gäng, och suger i mig deras kunskap som en svamp. De ger mig så mycket.


Blåmärken

Idag fick jag lära mig ett och annat om blåmärken. Peter Wetzelmayer som leder elitgruppen var på klubben idag och tränade Jill. Vi hann med ett litet samtal om blåmärken innan träningen började.

1. Tryck (linda hård med en linda)
2. Is (2 dagar)
3. Varme och växla med kyla (tills blodet försvinner)

Han var mycket pedagogisk och förklarade varför man ska göra allt detta. För det första är det som ett skärsår. Om man skär sig så lindar man ju med linda (tryck) för att stoppa blödningen. Och det är precis samma sak med ett blåmärke, det är ett snitt på insidan som blöder. Så det första man gör är alltså att linda området som är skadad hårt för att stopppa blödningen. Sen är det dags att kyla ner, för att minska svullnaden, och smärtan. Sen efter några dagar är det dags att få lite rorelse i bulan. Få bort blodet som har koagulerat, då är det värme som gäller. Typ varmbad, det ska vara så varmt att man knappt står ut. Då kommer blodet rinna bort till slut. Och växla gärna med värme och kyla. Sen borde man bara som ny!

Efter en läxa i hematombehandling borde jag få ordning på alla mina förfärliga blåmärken. Folk stirrar.

Imorgon är det dags för träning med elitgruppen. Jag har hela tiden varit tveksam till detta eftersom alla andra är så mycket bättre än mig där. Det är i och för sig rätt logiskt eftersom jag aldrig hade haft på mig ett par boxningshandskar för lite mer än ett 1 år sedan. Resten av gruppen är mycket mer rutinerad, de har ett par år på nacken. Erfarenhet framförallt.

Betty sa några sanningens ord: Ju större motstånd vi stöter på, desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom. (Betty är en mycket klok människa)



Betty, Jempa, Helene och Julia

(bilden är från Girls Night Out galan, Betty, jag och Helene tävlade. Julia är en hängiven supporter och även hon kickboxare)

Att ge och ta


"En till mig och en till dig"

Tycker att den här bilden är lite kul. Vi tänker precis samma sak  vid samma tidpunkt. Vi släpper guarden och dundrar rakt på.

Kan säga att det inte är mycket genomtänkta beslut man tar uppe i ringen. Det mesta bara blev. På ren automatik. Upptäckte massa grejer på videon; "Va? Gjorde jag så?" Men det där kommer nog med tiden, och med erfarenhet. Min motståndare kanske hade en gameplan och planerade in i minsta detalj... Vem vet. Jag körde mest på instinkt.

Denna vecka har varit rätt okej. Körde måndag, tisdag, onsdag, vilade igår torsdag, sen kör jag idag, lördag och söndag. Jag kom helt ur form efter tävlingen. Latade mig och åt för mycket godis. Jag har varit mycket odiciplinerad. Så nu är det dags att rycka sig i kragen igen. Imorse var jag ute på en morgonpromenad på 1 timme. Riktigt skön start på dagen.

Ikväll blir det kickboxning. Vet inte vilket pass jag ska ta ännu. Har fortfarande ont i smalbenet, så jag borde iallafall ta det lugnt med sparkarna. Vi får se.

Närsynta pucko

Jag hatar att vara närsynt (som om det finns någon som gillar det). Men va fan. Det sätter verkligen käppar i hjulet för mig. Idag körde jag ett mittspass med Anna. Det gick fin fint.

Efter det skulle vi köra lite sparring. Jag, Anna och Hampus. Jag började med att köra en rond med Hampus. Vi körde bara boxning, eftersom jag har en bula lika stor som Mexico på smalbenet. Vi hade jätteskoj hela ronden, men jag åkte på en smäll rakt på ögat som gjorde att linsen hamnade bakom ögat. Morr. Jag gick iväg till tjejernas för att se om jag kunde lirka ut linsen. Men icke.

Annars brukar jag få linsen utboxad, och då är det bara att sätta i en ny. Men denna gång knöglades den in i ögat. Inte så skönt. Jag försökte tappert få ut linsen i några minuter men det var hopplöst. Suck...

Jag hade sett fram emot mer sparring men fick avbryta passet. Linsen bråkade bakom ögat medan jag klädde av mig, medan jag duschade, medan jag drack min proteinshake, medan jag åt min banana, medan jag klädde på mig... och precis när jag skulle gå gled den fram i ögat så jag fick tag på den. Plockade ut den och satte i en ny lins precis när jag skulle gå. Skönt!

Väl hemma var jag fortfarande besviken på att jag inte hade fått köra sparring. Förvisso hade jag kört ett mittspass, men jag hade liksom fortfarande spring i benen. Jag åt middag och kollade på favoritprogrammet -"wipeout". Jag älskar bananskalshumor. Efter programmet hade jag fortfarande myror i brallan. Jag behövde kompensera för det uteblivna sparringpasset.

Jag slängde på mig joggingoverallen och gick ut och kutade som en blådåre mitt i mörkret. Klockan var bara strax efter 21, men det var mörkt ändå. Sprang för livet en runda på 20 minuter. Den satt riktigt fint!!!

Har tänkt att köra ett lunchpass imorgon. Men vi får se hur det blir med den saken. Antingen lunchen eller 18.00-passet tror jag. Oavsett vad blir det inga högersparkar för min del, bulan där talar ett eget språk.

"Så jääla hypo"

Jag är så hypokondrisk. Jag är ju inte ett dugg sjuk. Är hur pigg och fräsh som helst. Var helt övertygad om att jag hade svininfluensan igår, men som sagt, det var en släng av hypokondri. Det är inget fel på mig.

Igår körde vi sparringövningar och fri sparring. Emellanåt åkte jag på storstryk och emellanåt gick det rätt bra. Jag åkte på några ordentliga flygturer rakt ner i mattan. Måste lära mig att stå på fötterna. Sugkoppar som Peter Wetzelmayer säger. 

Jag sparrades rätt hårt med vissa vilket resulterade i att jag åkte på en hel del tjottablängare rakt i nyllet. Men jag är helt "inne på" att man måste få stryk - och framförallt kunna ta stryk för att bli en bättre fighter. Man känner sig ofta väldigt levande efter hårda sparringpass, man klarar av mycket mer än vad man tror.

Ikväll blir det träning igen.


Fighter magazine

Idag skulle jag ha tränat med elitgruppen, men jag kände mig jätteskruttig. Hade ont i kroppen och kände mig allmänt hängig. Besviken över detta intog jag soffan med full mjukismundering. Satt och surade och åt kokosbollar (utebliven träning plus kaloriexplosion.. skitsmart Jempa), jag antar att begreppet "tröstäta" finns av en anledning.

Men eftersom man är fighter på heltid så satt jag och surfade. Läste kampsportsbloggar, kollade drömmande på budo-fitness, fightgear och jabb på utrustning och kläder jag vill ha, skaffade mig en prenumenation på fightermagazine (!).

Jag har alltid vela ha en prenumenation men det har aldrig blivit av. Kostar pengar och som student badar man inte direkt i kontanter (mer skulder till CSN)... Men eftersom jag tyckte så synd om mig själv, för att jag missade träningen, så signade jag mig som prenumenant. Jippie! Längar tills första tidningen dyker ner i brevlådan.

För övrigt är jag allmänt seg. Är det svininfluensan som lurar eller bara brist på engagemang? Jag kan ju inte direkt skylla på att jag fortfarande är dränerad efter tävlingen. Vågen stod minsann på 61,2 i lördags.

Hmm, jag får väl se hur jag mår när jag vaknar imorgon. Om det är svininfluensan borde jag rimligtvis vara dundersjuk imorgon. Är jag pigg och frisk fick jag väl en släng av lathetsviruset. (Virus går inte att behandla, bara symptomen...)

Busbilder och träningsvärk


Jempa, Anna (vm-bruden) och Helene



Klubbens busungar! (Om jag bara ägnade lika mycket tid åt träning som bus... då jäklar) Enligt fotografen såg Anna så liten ut på första bilden så jag och Helene plockade upp henne. Hon väger ju typ ingenting. Detta var bilder från lojtränignen i torsdags.

Igår körde jag med STHLMS elitgrupp för första gången. Jag har bara en kommentar: Blåmärken och träningsvärk.

(men kul var det!)

Idag är det träning med elitgruppen - på´t igen bara.

Filmvisning och kokobollar

Igår efter träningen gick vi hem till Jills kille, Håkan. Vi åt tårta, bullar, drack läsk och tryckte i oss kokostoppar. Eller ja, det var väl bara jag som käkade kokostopparna (laktosfria). Det är sådana där med vitt skum i och kexplatta.


Eftersom jag är en rätt klantig person hade jag lyckats mosa alla kokostopparna, men de smakade gott ändå. Det var helmysig stämning och kalorierna flödade.

Jag, Helene, Jill och Håkan kollade på matcherna från GNO - Queen of the ring. Betty skulle varit med oss men hon kunde inte komma. Hennes dotter var sjuk, så vi saknade Betty.

Det var kul att kolla på matcherna tillsammans och jag tycker faktikst att alla tuffa kickboxare gjorde ett bra jobb i thaiboxningsringen. Det var allas första thaimatch and we will be back. Det var kul att se sig själv på stor platt-tv (tack Håkan). För övrigt sög vi alla när det gällde clinch och knä-delen.

Efter GNO-analysen kollade vi på Jills matcher från thailand. Det var rena slakten. De stackars thailändarna som gick upp i ringen mot Jill blev slarvsylta. Mama mia.

Nästa år vill jag åka till thailand. Jag ska börja spara pengar nu.... (så kanske det blir verkligehet).


Acne

Det går inte att komma undan. Dom där jävla finnarna...

Ända sedan jag började sparras på allvar har de dykt upp som små hattifnattar i fejset. Och egentligen är det inte så konstigt med tanke på att jag har smutsiga handskar i ansiktet hela tiden. Man skulle be någon av de där rabiata städtanterna på tv att svabba av min handske och skicka det på analys, oj oj oj, de lär nog hitta både det ena och det andra. Rabies, sorkfeber, bältros, vita-prick-sjukan, malaria och mul-och klövsjuka.

Finnarna börjar precis vid örat, ner längs hela käken och på hakan. Precis där man håller guarden. Detta tycker jag inte om. Har just nu 4 stora finnar, en på varsin sida om käken och två på hakan. Lysande röda och de gör ont som fan.

Jag hade inga direkta problem med acne under tonårstiden och tänker fan inte få det nu heller. Så jag skuttade in på apoteket och köpte mig detta:



En acne-gel att stryka på finländarna i fejjan. Nu ska ni döden dö.

Så min fråga är; Är acne en direkt bieffekt av sparring???

För övrigt tränade jag igår. Ett lugnt mittspass och lite lätt sparring istället för fysen. Imorgon ska jag träna med STHLMS elitgrupp för första gången. Spännande!


Loj

Träningen igår var minst sagt loj. Det svenska akademiska översättningen enligt Jempas nationalencyklopedi är
 
"Loj = Halvdan och tramsig".

Jag körde ett mittspass och var mcyket lat och gnällig. Men vi har väl alla sådana dagar? Man kan inte ge 100% jämt. Mittspasset gick inge vidare eftersom mitt engagemang låg någonstans ute i omklädningsrummet, jag tog inte med mig det in på mattan.

Efter mittspasset skärpte jag dock till mig. Jag körde sparring med vår lilla VM-tjej. Anna Christiansen ska köra VM i kickboxning nu i höst och det är jävligt coolt. Ruskigt snabb liten sak, som är expert på att sätta kroppsslag på mig. Vi sparrades iallafall några ronder och det kändes bra.

Idag låg jag på soffan i mina rosa pyjamasbyxor och pillade mig i naveln. Tänkte på passet igår och att jag inte hade gett 100%. Detta resulterade i att jag snörde på mig joggingskorna och gick ut och joggade i 45 min. Väl hemma igen, i soffan, färdigsprungen och duschad, så känner jag mig ganska nöjd med mig själv.

Imorgon ska jag träffa Jill, Betty och Helene och kolla på bilder och videos från GNO. Det ska bli mysigt!

Kodak moment



Visar vad "Skåpet" ska stå. (ordvits) 

 

RSS 2.0