Nytt proteinpulver



Senast inhandlat: Soyaprotein

Efter varje pass. Mycket vitkigt. Och en banan kanske.

Igår efter passet upptäckte jag att någon måste ha MMA:at på min väska. För jag hade en banan med mig som jag skulle äta efter passet tillsammans med min shake. Men i väskan låg bara bananmos. Feck! Jag var så lagom missnöjd över detta, svor lite grann som jag brukar. Kastade banan-splattret i papperskorgen. Sen suckade jag och gick in i duschen.

När jag kom ut ur duschen låg en sprillans ny banan vid min väska. Någon hade räddat min dag. Ingen ville ge sig till känna men jag hade mina misstankar. Adela.

Som sagt har jag inhandlat ett nytt proteinpulver. Finns inte så mycket att välja på när man är laktosintolerant, men jag har som sagt hittat ett nu som jag kör på. Smakar ju som hej-kom-och-hjälp-mig. Men det är bara att dricka och hålla för näsan. Det är viktigt att få i sig något direkt efter träningen. Så man tillgodogör sig den hårda träningen. Om man inte käkar så är det bortkastad tid. Jag är hopplös på att äta direkt efter träningen så en proteinshake och en banan är en latmasks bästa vän.

Denna vecka har det blivit lagom med träning. Feeling good.


Tillbaka på mattan (ståendes)

 


Jempa kickar på söndagsträningen, Helen håller mitts.

Nu är jag som sagt tillbaka på mattan. Har fortfarande ont i höften men jag kör så gott det går. Mitt 2 veckors uppehåll drog mig nästan till vansinne. Klarar mig inte utan träningen. Klättrar på väggarna.

Jag har blivit uppskriven som privatintruktör. Lite skrämmande, men smickrande. Alla nybörjare får en kupong som ger dem en gratis privat träning och då är vi ett gäng på ca 10 pers som man kan boka. Det är lite coolt. Men nervöst. Jag är ju nästan utbildad lärare (2,5 år avklarat, 1 år kvar) så jag ska väl besitta en pedagogisk kompetens. Lets put it to the test.

Sen kom tävlingsresultaten upp på hemsidan. Från min tävlingsdebut i somras. Klicka på länken Tävlingsresultat Queen of the Ring - 2009-08-21.

Ide?

Nej jag har inte gått i ide. Jag är ingen björn heller... Jag har varit skadad och vilat upp mig.

Lägret jag skrev om blev aldrig av. Snacka om besviken. Det var riktigt trist faktiskt. Var helt putt hela helgen. Hade packat och alla så säger de DAGEN INNAN att det blir inställt. Taskigt.

Jag har kommit igång med träningen. Körde muay thai i söndags och kickboxning igår. Skönt att vara tillbaka på mattan. Det är där jag hör hemma!

Hjälptränare

Det har varit dåligt med uppdateringar. Jag vet. Men jag har ju varit skadad och det har inte blivit mycket träning. Höften är helt enkelt superkrånlig.

Förra veckan roade jag mig själv med att vara hjälptränare på klubben på några pass. Det var skitkul. Det var mycket tillfredställande att hjälpa till med passen på klubben. Kände mig viktig och det var kul att dela med mig av min kunskap som jag har fått av andra.

I helgen blir det åka av. Jag ska till Västerås på kampsportsläger med Åsa Sandell och Caroline Ek. Det lär ju bli en riktig höjdare. Så gissa om jag ûbervilar min höft nu så jag ska vara fit for fight...


El strecho fantastico


Har strechas det för fullt. Betty, Jempa och Peter

På söndagar har jag efterfrågat gemensam streching. Jag känner att jag verkligen behöver hjälp med denna bit. Det är först nu när problemen lägger sig på hög, som jag fattar... streching är viktigt. (Höften är helt åt h-lvete och knät strular och jag ger mig fan på att jag kommer få mer problem om jag inte börjar strecha på allvar)

Den gemensamma strechingen på söndagar är nyttigt och man tar det mer på allvar om  man gör den tillsammans. Annars har jag en förmåga att snacka bort strechingtiden.


Smickrande bild. Jempa har somnat och Betty gäspar (eller kräks?!). 




Och andas uuuuuuut....


Peter kollar så att ingen fuskar

En kompis sa detta till mig, Om du vill blir ett proffs måste du:

- Träna som ett proffs
- Äta som ett proffs
- Sova som ett proffs
- Och STRECHA som ett proffs

Så, nu när kroppen är helt trasig. Eller ja, knät och höften är trasig. Börjar jag alltså förstå. Man måste banka vett i huvudet på mig. Nu, när skadan redan är skedd, är det dags att ta sig i kragen och börja ta hand om kroppen.


Underkastar mig till  strechingens ädla konst

9 (NIO!) kilometer


Jempas illustration av dagens pass. Totalt färdig.

Idag började vi med jogging. Som vanligt. Och dagen till ära tog vi en ny runda. På niiiiooooo kilometer. Hajjar ni vad mycket. 9 fucking kilometer. Herrejävlar vad jag var slut efter det. Jag har aldrig sprungit så långt i mitt liv. Jag har ingen aning om hur jag lyckades ta mig runt, men jag lyckades. Var helt svimfärdig när vi kom tillbaka till klubben, men så stolt att jag kunde spricka. För jag trodde inte att jag skulle klara dagens joggingpass - MEN DET GJORDE JAG! In your face...



Jempa och Betty. Känner mig så trygg i Bettys famn.



Helen och Jempa (och roliga killar i bakgrunden, Edward busar med Jian, ha ha ha)




Här har vi tre glada brudar efter dagens mycket krävande pass. Vi överlevde allihopa. (med lite gnäll)


Övertränad

Igen. Pfff...

Det bara blidde så.

Jag kan ju inte hålla mig borta från klubben.


Har fått bra tips om hur jag ska ta hand om knät. Thamer (tränare) och Melissa (klubbkamrat) tycker definitivt att jag ska införskaffa ett knäskydd och ha under träningen. Det kanske vore nåt. Ja..

Är förövrigt blåtirad och fläskläppad. Mindre snyggt.

Ett spökande knä

Vad nu då?

Mitt vänsterknä har börjat strula. Kan det vara en gammal idrottskada som spökar? Det gör ont inut i knät och på höger sida om knät. Det är väldigt svullet och smärtar hela tiden. WTF. Vart kom det ifrån?

Jag pajjade knät mitt  i min innebandykarriär runt 2000-2001. Menisksen var trasig enligt magnetröntgen och jag oprerades. När jag vaknade upp sa de; "Du, det var inte menisken..." Vad i helvete. Tron på den svenska vården sjönk direkt till havets botten. "Men vad gjorde ni där inne då" frågade jag och la händerna på mitt bandagerade knä. "Du hade ett medfött fel där, en flik som vi tog bort".

Jag minns inte riktigt vad vi diskuterade sen, var lite drogad efter operationen. Sjukgymnastik påbörjades och innebandykarriären lades på hyllan. Hade problem med knät en längre tid, jag erbjöds en injektion i from av en nervblockad. D.v.s. de skulle ta bort känseln i knät så jag skulle slippa ha ont. Detta lät lite väl drastiskt så jag bet mig i läppen och tackade nej. Slutade träna, sen lugnade sig allting. (och så blev jag tjock också)

Nu 9 år senare verkar alltså knät spöka igen. Har mitt missbildade knä fått nog av hårda kickar och hårda intervaller?

Förhoppningsvis är det inget allvarligt. Jag ska fortsätta att vila benen och bara köra lite lätt boxning. Jag har inte tränat ALLS på 2 dagar p.g.a. knät, en eloge för det tack. Har ju myror i brallan, eller elefanter...


Gnällspikarnas paradis

Japp. Där är jag nu. Skickar ett vykort.

Jag har ont, jag är trött och jag är hungrig. Och ja, det är JAG som är president i gnällspikarnas paradis.

Helgens bravader

Helgens träning har inneburit jogging, hopprepning (hopprepshoppande?) och boxning. Eftersom höften strular lite fortfarande har jag inte kört någon bensparring alls. Men boxningen har jag kämpat på med. Och det blir bättre och bättre. Kanske bra att vara skadad ibland, så man kan slipa på andra delar. För jag tycker fasiken att min boxning har blivit bättre sedan jag pajjade höften. Alltid se det positiva i det negativa.


Jill blir ompysslad av Peter. Ont i vristen. Röd är för övrigt en populär färg...

Jill åker till EM i Rom på tidag. Hon ska bli Europas grymmaste. Ingen tvekan om den saken. Kör hårt. Möblera om plytet på dem.




Jempa ser allmänt kaxig ut. (som vanligt)


I lördags slapp vi joggingen. Istället fick vi hoppa hopprep. Något som jag inte riktigt behärskar ännu. Men det är på bättringsvägen. Jag trasslade in mig ett par gånger, men jag ramlade inte iallafall. Det krävs en hel del teknik för att lyckas med hoppningen. Jag har ju inte hoppat hopprep sen i lågstadiet. Och det är ju ett tag sedan, typ när dinosaurierna gick på jorden.

För övrigt var jag ute och festade med 6 stycken kickboxare i helgen. Dum som jag är skrev jag detta på fejjan, eftersom vi planerade kvällen där. Detta fick min tränare syn på, så jag fick hotfulla sms hela kvällen. Helt befogat när man ska ut och festa och gå upp kl 8 dagen därpå för träning.

'"Så lilla Jempa ska ut och festa ikväll, då kommer jag köra extra hårt med dig imorgon"

Skötsam som jag är kom jag pigg och glad till träning 9.50 följande morgon.


Fruktsallad? Haklapp, vinterjacka och en pilimarisk min. Helt normalt på klubben.

Joggingen idag var riktigt kämpig. Det var jävligt kallt och det regnade. Huvudet och öronen dunkade jag funderade på att ge upp flera gånger. Men tanken på den kommande matchen fick mig att kämpa på, och jag klarade hela rundan 4,5 km, arg som ett bi. I fortsättningen ska jag ha mössa.

För övrigt har jag hittat ett riktigt guldkorn på klubben. Fröken "ingenting är omöjligt" Adela. Hon hjälper mig med rehabilitering av höften, denna lilla stjärna gick och köpte en vetekudde till mig. Är hon inte världens sötaste?

Hon har även lagt märke till min dåliga kosthållning, så igår kom hon över och lagade nyttig och proteinrik mat åt mig. Jag ska ju ner 3 kilo inför matchen, då är det bara att slopa snabbmakaronerna. Förhoppningsvis får Adela ordning på mig och lär mig laga mat. Hon var nämligen en klippa i köket.

Imorgon börjar jag med morgonpromenaderna. De var väldigt effektiva när jag bantade förra gången. Upp med tuppen bara. Med mitt morgonhumör bör folk akta sig ute i spåren.



Vasastans Muay Thai

Bilder från helgträningen, tack Clara (vår cheerleader och paparazzifotograf).

 
Jempa och Johanna. Jempa svingar loss - Bang bang! Hårt och snabbt.


Johanna och Jempa igen. Denna gång håller jag mitts, mycket fokuserad. Johanna pangar på.


Pedagogisk stund med Peter. Barnen lyssnar noga på vad fröken säger.


STHLMs Elit har bytt namn till Vasastans Muay Thai. Same shit different name. Så ni vet.

Efter passet i onsdags har jag vilat. Torsdagen innebär soffläge. Skönt.

Idag var jag ute och joggade i halvmil. I mitt lunkande tempo. Har fortfarande problem med höften så jag vill inte forcera. Det ryktas nämligen om match om 3 veckor. 

Jag är redan satt på bantning. Arrrrgghhh....

Näsblod

Inte på mig (för ovanlighetens skull).

Igår körde jag ett mittspass med Helene. Jag tog det väldigt lugnt eftersom jag hade blivit mörbultad av hinderbanan dagen innan.

Efter passet frågar Jill om jag vill sparras och jag säger bestämt "NEJ!" och slår näven i bordet.
- Men vi kör lite lätt bara, lirkar Jill.
- Aha.. okej då.. Säger jag och trycker in tandskyddet i munnen.

Vi får med oss Julia och Helene i sparringen också. Vi körde några ronder i ringen. Jag väljer att bara köra boxning eftersom jag har ont i höften, knät och hälsenan (1-0 till hinderbanan).

Jill får in en riktig stjärnsmäll på mig så det blixtrar till framför ögonen, jag försvarar mig och får in en smäll rakt på näsan på Jill som får näsblod. GAAAAHHH!!! Tror ni att jag höll på att pissa ner mig eller?

Medan hon går och lägger is på näsan och stoppar upp papper i näsborrarna får jag JÄVLIGT bråttom med att strecha kan jag säga. Helt plötsligt strechar jag jättefint. Haha. Jag vågade inte sparras mer efter det.

Jill är för övrigt helt oberörd av hela händelsen. Hon fortsätter sparras utan att röra en min, medan jag smiter in i duschen. Jill är gjord av svenskt stål.

RSS 2.0