Fuck!

Jävla skit. Jag hade precis blivit frisk från "svinpesten" hade tänkt komma igång denna vecka. Tror ni inte att jag åker på nåt jävla skit igen??? Hostar, rosslar och snorar... men va fan... suck. Give me a fucking break alltså.

Har fått nys om en thaigala tillägnad det starkaste könet. Vi kvinnor alltså. Girls night out. Verkar högst intressant.

Försök till fysisk aktivitet

Idag fick jag nog. Jag var tvungen att träna på ett eller annat sätt.

Snörde på mig joggingskorna och gav mig ut i joggingspåret.

Och gav upp efter halva sträckan och surade gåendes resten av vägen hem. Orkade inte jogga min "vanliga" runda. Vilket var väldigt frustrerande.

En anledning till detta kan vara att jag råkade pajja mina hörlurar och fick jogga utan musik. Inte att rekomendera. Fick endast lyssna på min astmatiska andning och fräsande gäss som ville döda mig.

Så, dagens träning var under all kritik. Ska göra ett nytt försök snart igen. Kanske kickboxning på söndag... :)

Hur går det med svackan?

När jag gick in i klassrummet idag fick jag den frågan; Hur går det med svackan?

Vad fan svarar man på det?

Om jag svarar "ja" så menar jag ju att det går bra med svackan, som i sig är något negativt. Svarar jag "nej" måste det ju innebära att det inte går bra med svackan, det vill säga jag är på väg ut ur svackan. Vi hade en väldigt djup diskussion kring detta. 6 stycken lärarstudenter diskuterade denna djupa fråga ett par minuter, oj oj oj... vad ska hända med våra elever... framtidens demokratiska medborgare ligger i riskzonen.

Min kickboxningssvacka håller i sig. Det går "BRA" med svackan. Det vill säga det går dåligt för mig i allmänhet. Jag behöver kickboxning i mitt liv.

Längesen

Nu kanske ni undrar varför det inte kommer in några inlägg i bloggen. Jag har en väldigt logisk förklaring till detta. Jag har inte tränat. Jag har vare sig varit på gymmet eller kickboxningen. Jag dras med någon jävla influensa av nåt slag.Ont i halsen och snorar.

Men å andra sidan får min fot vila ordentligt. Och så är det hög tid att göra något åt svanskotan. Har mer ont än någonsin. Det har blivit värre de senaste månaderna. Usch. Är fullkomligt livrädd för att gå till läkaren. Misstänker att den kanske sitter lite snett eller nåt

När jag är fit for fight ska jag börja träna igen.

Att vara eller inte vara.... kickboxare

Svaret på frågan är att vara.

Jag tänker inte lägga ner kickboxningen. Jag tänker bara köra på en lägre växel.

Allt gick så himla bra. Kände mig trygg i sparringen, kände mig självsäker och bra. Jag började styrketräna, eftersom min tränare sa att det skulle utveckla mig som fighter. Han skulle göra mig till fighter; I can make you a fighter, I will help you.

De två meningarna har jag fått höra ofta av en tränare som har en meritlista längre än nilen. Man blir ju peppad. Nu jävlar, nu ska jag visa vad jag kan bli. Kickboxar, gymmar och joggar. Han ser potencial i mig. Utvecklingskurvan gick stadigt uppåt. Jag kände mig som "the king of the world", som lille Leo skulle sagt på isbergsbåten...

Sen kom motgång efter motgång. Det kändes som om hela världen gick emot mig. Och med hela världen menar jag ett ledand i foten utan elastisitet. Trampade snett, om och om igen.

Så det blir färre och färre pass. Har väl varit där 3-4 gånger på de senaste 2 månaderna eller nåt. Jag som brukar vara där 3-4 gånger i veckan, MINST.

Nu har jag fattat de vuxna beslutet att bara ta det lugnt. Ta en dag i taget. Baby steps. Bara träna för att ha kul, inte för att bli världsmästare.

Dags att lägga handskarna på hyllan?

Jag känner mig splittrad.

Min nyfunna kärlek till kickboxningen börjar närma sig sin första kris. Som med alla förhållanden tar smekmånaden slut, vare sig man vill eller inte. Och efter 1 år kommer första krisen. Överlever man den krisen kommer inte nästa förrän efter 7 år. (har jag läst i någon skvallerblaska)

Så efter den spännande introduktionen kan jag konstatera att den heta passionen för kickboxningen har svalnat. Det är blivit rutin och är inte lika spännde längre. Så hur ska vi krydda på detta förhållnade då, Jempa och kickboxningen. Kan det vara en ide att vara ifrån varandra ett tag? Ett upphåll, "on a break" som Ross och Rachel skulle sagt. Jag har seriösa funderingar på att skippa sommarterminen och köra igång igen i höst. Då får jag ju längta lite efter den. Eller...?


Teknik

Idag var det ett rent teknikpass. Slagplattor. Mycket teknk - lite styrka. Perfekt för mig. Foten höll hela passet, YEY!

Vanligtvis kör man en eller två ronder var innan man byter. Det vill säga en person slår och en person håller mittsar. Men idag tok-startade Thamer med fyra (4!) ronder i rad, och jag började slå. Gissa om jag var genomblöt när det var dags att byta, oj oj oj. Man kunde lätt ha använt mitt linne som skurtrasa istället, för den var plaskvåt. Just the way I like it.

Imorgon har jag seriösa funderingar på att gå till gymmet. Har inte varit där på jättlelänge. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Förundrad...

Alltså jag har inte alls ont i foten idag.

Jag undrar verkligen vad Thamer gjorde med foten igår. Nån woodoo eller nåt, för jag har inte ens ont nu.

Helt fantastiskt.

Smärta

Foten mår förvånansvärt bra idag (!?). Efter fallet igår kom Thamer och pillade, sträckte, tryckte och grejade med foten, sedan kylde han ner den med kylspray. Jag vet inte vad han gjorde, men det han gjorde visade sig vara bra.
Hade inte alls särskilt ont när jag vaknade imorse... Direkt efter Thamers fotbehandling blev jag beordrad att röra på foten. Så jag satte på mig fotskyddet och började promenera runt, runt, runt i ringrummet. Till en början gjorde det jävligt ont, men sen lugnande det sig.

Idag känns foten okej, haltar inte eller nåt. Kan gå helt obehindrat. Antingen så var inte fallet igår så illa, eller så gjorde Thamer några hokus-pokus-moves på min fot. Kvittar vilket, jag är nöjd.

Smärtan rubriken syftar till är all stryk jag åkte på igår. Bam bam bam. Blåmärken, bulor och skavsår. Fick värsta skavsåren av mina benskydd, har inte använt dem på länge och det märktes. Fot-delen i benkydden har skavt upp två runda sår på vardera fot. Som två 10-öringar ungefer. Det sviiiiiider.

Inget KM på lördag. Ska bara köra mittspass resten av terminen. Lättare att kontrollera. Minskar risken för fler trauman mot fotleden.


Gissa vad...

Gissa vad som hände på träningen idag?

1. Gunde Svan kom dit och föreläste om havregryn samtidigt som han balanserade på lina
2. Thamer hade rosa balletkjol på sig under hela passet och bröt på finska
3. Jag blir nersparkad och landar snett på foten och blir liggandes och gråter i ett hörn

När ni tror att ni kan det rätta svaret skicka ett brev märkt "ledbandsskador" och skicka till Helvetesstigen 13, box 666. Vinnaren presenteras i nästa nummer av damernas värld.
 

Lördagen


Lördagen tillbringades i Solna hallen där det bjöds på riktigt många matcher. Därav tre (3!) olika mattor. Alla stilar möttes. Jag och Maria var på plats och bevittnade spektaklet.
Ibland blev det riktigt svårt att välja vilken match man ville följa eftersom det hela tiden pågick tre matcher samtidigt. Det var väldigt många som var där och tävlade, däribland tre kickboxarkompisar; Bella, Jian och Helene.
Många på plats - mycket att se.

Jag är stolt över samtliga klubbmedlemmar och jag hade en riktigt trevlig dag i Solna hallen, blev grymt inspirerad, som väntat.

Jill, som coachade, var riktigt nära på att övertala mig att ställa upp i KM nu på lördag...
Hon lever efter mottot: Allt går att fixa med tejp. Det är nämligen mina slöa ledband i foten som gör att jag inte vill ställa upp.

All style open idag

Idag ska det kollas på kampsport för hela slanten. Det lär bli några timmar i Solna hallen, så min trogna ljusblåa badring åker med, eftersom jag f o r t f a r a n d e har svinont i svanskotan. För nytillkomna läsare kan jag berätta att jag fick en fraktur på svanskotan i mitten av november, Och jag har fortfarande nåt så förbannat ont. Allt gör ont. Hur jag än står, ligger och sitter...

Sist jag var i Solna hallen för Thai SM skrattade folk när jag blåste upp min badring. Men ett par timmar senare på träbänk blev jag plötsligt väldigt poppis....

Idag ska jag hejja på mina klubbkamrater så högt det bara går. Så om ni hör någon som gapar konstant kan det alltså vara jag. Förväntar mig en skön dag i kampsportens anda, plus att jag vill känna mig väldigt inspirerad att börja träna hårt igen.

Restart

Nu banne mig ska det bli kickboxning igen. Under de senaste veckorna har jag bara stött på hinder. En stukad fot, en salstenta och massa jobb, jobb, jobb.
Men nu känns det som att allt har börjat att lugna ner sig. Foten känns okej, ska nog inte utmana ödet för mycket, men lite mittsträning ska jag klara av. Salstentan är över (tack gode gud) och ja, jobba måste jag ju men jag kan sqveeza in lite kickboxning i schemat.

På måndag blir det andra bullar. Dags att göra en damagecontrol på vågen också, och jag måste komma igång med gymmandet igen, har ju inte varit där på år och dagar.

Måste ligga i nu om det ska bli något Beach 2009. Annars blir det Bitch 2009.

RSS 2.0