Sparringpass

Idag bestämde jag mig för att köra lite sparring på klubben. Måndagar är lätt sparring. Lite nervös för att sparras som alltid, men jag har överlevt en sparring helg med Jill klarar jag allt.

Appropå Jill, så skulle vi ut och springa innan dagens pass. Jag kände på mig att det var en dum ide med min fot, men jag åkte ändå. Som tur är fastnade Jill i bilkö så vi hann inte springa (oj vad ledsen jag blev, not... puuhh... slapp undan!). Passet började med ett tungt mittsintro på 50 min. Dyblöt av svett blev vi uppmanande av Thamer "Put equipment on! - Easy sparring"....

Drypande av svett satte vi igång. Jill bjöd på en tuff första rond. Jag satte en push-kick (hallelulja!) på hela ronden. Men det är mer än vad jag brukar.

Sen körde jag lite lättare ronder med de andra brudarna. Jag körde med tjejen som jag mötte i KM och utan att skryta för mycket kände jag att jag hade övertaget hela ronden. Kanske var hon snäll, kanske hade jag blivit bättre. Jag satte många tekniker och självförtroendet expolderade rakt upp i taket. Yeeeees....  

Svettades som en gris. Klubben var som en bastu. Foten höll hela passet. Svanskotan höll sig lugn. Passet gick bra - Jempa är glad. (om möjligtvis lite för kaxig)

Ont i foten

Efter hurtbulle-turen med fightingbrudarna i skogen förra söndagen har jag haft ont i foten. Vi körde ju seriös löpning mitt i naturen. Dagen efter vaknade jag och hade skiiiiiitont och foten var alldeles blå och svullen. Hur fan gick det till? Jag trampade inte snett eller nåt. Märkte inte vad jag fick ont av.

Känns som att den där foten lever sitt eget lilla liv. Kan jag ha överansträngt den...??

Anyways, därför har träningen legat på is hela veckan. Jävligt trist. Det var så kul att komma igång och träna med Jill och gänget. Hur länge ska den där foten trilskas egentligen?

För övrigt har jag varit hos en naprapat (smärtsamt) som ska försöka fixa svanskotan på mig och även ta en närmare titt på denna mystiska fot.

Om det är någon träning på söndag kommer jag haka på. Tejpa så in åt h*lvete. Ignorera foten. Tejpa den till tystnad.

En dröm

* Att få se en riktigt thaiboxningsmatch i riktiga Thailand. Hur mer äkta kan det bli??? Fy fan va häftigt. Gärna så nära repen att man får svett och blod på sig. (shit va rubbad jag låter). Men det vore så jävla häftigt. Riktigt muay thai i dess rätta natur.

*Att få träna riktig thaiboxning i riktiga Thailand. En vacker dag...



Woooooow....


(Tror ni thailändarna drömmer om att få åka till sverige och se riktig bugg med riktiga pudelfrissor och axelvaddar - och att få äta riktig sill med riktig kokt potatis - och att hinka riktig mellanmjölk med en bamse tidning i handen och blåa plastskydd på skorna? Sverige är så hardcore!)

Den förlorade valpen



Det blev iallafall inte en tvättäkta blåklocka. Bara ett blåmärke i vänstra hörnet. Haha. Men ni ska se resten av kroppen. Yfff....


(litet smakprov)

Jag är den förlorade valpen. Pongo hade inte 101 dalmatiner, han hade 102 och den sista valpen är jag. Jag är mer eller mindre täckt i blåmärken. Cruella de Ville skulle smällt av om hon såg mig. En livs levande människo-dalmatin. Jag skulle kunna vara bodydouble till Pongo just nu.

Blåmärkerna sitter på fötter, smalben, vader, knän, lår, höfter armar, armbågar och i fejjan. Samt en bula i huvudet. MEN... varje blåmärke är en läxa. Det är dagens visdomsord.

Gårdagens teknikdrill


De små kycklingarna Jempa och Helene drillas...

Vi fick festa att fånga pushkicks och roundkicks. Det var faktiskt inte så knepigt när man väl hade fått in tekniken. Det hela handlade om att fånga benet och dra upp det i armhålan (!), sen kunde vi dra till (PANG!), eller skjuta ifrån (PANG!) eller vrida (PANG!) eller det ultimata fälla (PANG!).... ner i golvet.
Helene fick smaka:  

Nya shorts!!!



Kolla in! Självaste fröken Idh kom med en present till mig idag på träningen. Jag fick ett par superläckra signade shorts. Woooow! Jill tar hand om fina fans. (och hon slår dem också... hårt...)

Dagens träning började utomhus. Vi sprang en joggingtur i skogen. Jag var helt slut när rundan var över. "Nu börjar träningen" säger då Jill, varav jag nästan svimmar. I gänget har vi Jill, Helene, Bella (rutinerad figher) och jag.

Intervall träning i backe. Hon väljer ut värsta mördarbacken som vi springer upp för 10 gånger. Blodsmak i munnen och flåsandes som ett jävla ånglok kutar jag upp för backen 10 gånger, trots att jag hade fått nog vid 3:e rundan. Efter en grym uppvärmning gick vi tillbaka till klubben och körde lite teknik. Vi fick testa att kasta varandra och fånga varandras sparkar. Väldigt lugnt och försiktigt. Allt detta är nytt för mig eftersom dessa tekniker tillhör Thaiboxning. Askul att lära sig nya saker.

Under dessa 2 dagar har jag fått så mycket stryk, eller ja, stryk var första dagen, andra dagen var det bara konditionsplågande. Men iallafall, dessa 2 dagar har resulterat i att jag lärt mig mer än vad jag gjort på hela denna termin. Jag behövde ett rehjält kok stryk för att börja träna på allvar. Jill bootcamp is dah sheeeeeeiiiit! (tack som fan för de nya shortsen, jag älskar dem!)

Slarvsylta

Wow. När jag vaknade imorse kändes det som att jag blivit överkörd av en lastbil. Hela kroppen är blåslagen jag har ont överallt. Däremot har min högra sida på kroppen klarat sig rätt bra. Blockar jag bättre där måntro...?

Det helt klart största prestationen från min sida igår var att stå på benen och inte börja böla. Jag var på vippen flera gånger. Men Jill spände ögonen i mig och morrade "du får böla sen, fortsätt sparras!". Så jag höll mig hela passet, skakade av mig känslorna och fortsatte köra. När väl passet var slut var jag så glad att jag hade överlevt och jag behövde inte böla. Haha. Vi avslutade dagen med en mysig fika istället.

Helenes tankar om gårdagens pass:

"Jenny och Jill är två rutinerade fighters. Jag och Jempa är... fortfarande rookies, amatörer, nybörjare... livrädda. Det var ungefär som att Jenny och Jill fick sig lite lördagsgodis. "Det finns möjlighet att spöa skiten ur två brudar idag, kom igen så kör vi" Haha.. Fast, självklart var inte så de tänkte utan det var nog mest så det såg ut."


En burk med smisk



Idag fick jag ordentligt med stryk. Oj oj oj....

Jill drog ihop 4 läckra brudar för hård (enligt mig) sparring. Det var jag, Jill, Helene och Jenny. Välidgt pedagogisk. Jag fick testa på clinch och knän för första gången i sparring. Det var jävligt knepigt men det gick bättre och bättre för varje rond.

Jag har femtielva nya blåmärken och blev nästan knockad 2 gånger. Första gången fick Jill mig i gungning och jag vinglade iväg men fick en ordentlig tillsägelse av Jill: Du visar INTE att du är skakad. Kör på låtsas som ingenting.

Så nästa gång var det Jennys tur att sätta världen i gungning. Det snurrade som fan men jag hörde Jills röst i huvudet  "skärp dig, visa inte att du är snurrig", så jag kämpade på. Förhoppningsvis märkte inte Jenny hur skakad jag blev.

Passet var otroligt givande. Jag lärde mig massor. Kanske lite tufft att köra så pass hård sparring efter så lång vila. Detta var första sparringen på månader. Men jag kunde inte valt bättre folk att sparras med. Jill känner ni till sen innan, helt livsfarlig och asgrym. Åker till thailand och knockar folk.
Jenny kommer från en annan klubb, Strike, och var helt sinnesjuk bra. Det gick så satans fort och vilken kraft. Eftersom vi rullade runt och bytte partner fick jag aldrig chans att se Jenny och Jill sparras, det är säkert skithäftigt.

Dagens citat om dagens pass: "KM var ping pong, detta var pang pang"

Vad i he*vete...



Vad i hela fridens dagar håller de på med? Vad har de på sig? Och varför har den ena dammat av leoparddräkten och trott att den matchar med buffalos? Min gissning är "White Trailor Trash Championship" i Texas.  

Herregud jag höll på att garva läppen av mig när jag hittade detta klipp. Oh my god.

De där kvinnorna behöver professionel hjälp. Både med träningen och garderoben.... Extreme Fighter Makeover kom hit fort!

Motivation på telefon

Jag fick ett mycket intressant telefonsamtal idag. Jill från klubben ringde mig

Kort om Jill: 

Hon har tagit två SM-silver i kickboxning, SM-guld i kung-fu, brons i Croatia Open, silver i Danish Open och flera medaljer i nationella tävlingar.
Tävling i Thailand - 2009-01-24:
"Jill fick möta en mycket duktig thailändska med 45 matcher bakom sig. Thailändskan hade mycket bra sparkar men var klart besvärad av Jills kraftfulla boxning och låga sparkar. I tredje ronden så får Jill in sin motståndarinna i ringhörnan och sätter en slagserie om åtta tunga slag som ger thailändskan en räkning. Efter att ha kastat henne flera gånger så och satt ytterligare flera tunga serier så tvingas domaren slutligen bryta matchen i femte ronden då thailändskan var fullständigt groggy. Jill vann alltså sin match på knockout."

Anyways, Jill har ordnat ett match åt mig. En minus 65 match i Timrå, i augusti. Är det coolt eller vad? Min första riktiga match. På riktigt! (Inte KM utan på riktigt, mot en främmande människa från en annan klubb.) Hon skulle återkomma med mer info, idag ringde hon bara för att kolla om jag var intresserad. Jag svalde hela betet med hull och hår.

Gissa om jag blev sugen på att ta mig i kragen och börja träna ordentligt istället för att fjanta runt som jag gjort hela 2009. Sen vet man ju aldrig om det blir av, men jag ser det som en utmaning och en morot. Nu har jag något att träna för, något att sträva emot Genuin motivation. Så gissa vem som drog till gymmet direkt efter det telefonsamtalet.

Kickboxning imorgon, väskan är redan packad!

Urladdning utförd

Passet i fredags kom som ett skänk från ovan.

Jag gick på ett fortfättningspass och körde stenhårt. En skön urladdning. Det behövde jag. Energin som fanns lagrad blev frisläppt.

Vi körde armbågar på mitts, aj aj aj, min armbåge ser ut som ytan på saturnus. Ser helt sick ut. Massa blåmärken och alla regnbågens färger. Vi körde en del knän också, men mina knän verkar mer härdade än mina armbågar. Min armbåge borde ha en egen postkod och ett eget språk.

Jag tycker det är kul att köra armbågar och knän trots att det inte "ingår" i kickboxning. Det ingår i Thaiboxning även kallat Muay Thai. Jag har haft funderingar på att börja med Thaiboxning, men jag trivs så sjukt bra på min klubb och har inga planer på att byta. Därför uppskattar jag att vi kör sånt ibland.

Mer att ge

Igår hade ett dubbelpass varit på sin plats. Jag hade mycket mer engergi och kraft att ge när passet tog slut. Jag har så mycket energi är lagrad i musklerna och jag snart spricker! Det gör liksom ont i kroppen, det finns mer Jempa att ge!!! Jag kommer spricka snart om jag inte får en riktig urladdning.

Jag var för övrigt på gymmet (och duschade) i tisdags Öhm... Hur ska jag förklara det där.

Jag var på gymmet, för att gymma.

Men det blev inte. Jag gick bara runt och gnällde i 1 timme. Vad jag än gjorde så smärtade svanskotan. Jag försökte med lättare vikter men allt gjorde ont, i och med smärtan försvann träningsmotivationen i 180 dit pepparn växer. Det var alldeles dötrist och alldeles tråkigt och alldeles.... under... understimulerande som Askungen skulle ha sagt.

Så, när jag var "klar" skulle jag duscha, men insåg ganska snabbt att jag inte ens var svettig. Inte ens varm. Behövde inte duscha. Men jag duschade ändå, därför var jag på gymmet och duschade i tisdags.

Det är inte så att jag är fattig och inte har en dusch. Jag har en fullt fungerande dusch i mitt eget badrum. Just for the record.


Nya leksaker


Supersize

Väääärsta! Tack Natalia och Gonzalo. 


 

Måndag hela veckan

Efter en helgs hårt festande behöver jag kickboxning. Min söta nybörjare skickade mess tidigt imorse:

"LOMPA VI MÅSTE SLÅSS IKVÄLL!!!" 

Som en god samarit ska jag givetvis gå och träna med henne ikväll. Och denna gång kommer jag inte vara lika snäll... mo ha ha ha ha... 

I fredags på lunchpasset kom Thamer till mig ett flertal gånger och viskade i mitt öra "don´t be nice...."  och jag har stor respekt för min tränare. UG UG UG! 

Vi flippade totalt


Klubbens värstingar (från vänster Jempa, Nattis, Leila, Carina och Bella)

Tjejerna på bilden är helt klart bossarnas bossar på klubben och det visar vi gärna och ofta.Vi flippade totalt på träningen i fredags. Efter passet gav vi oss på en helt oskyldig kille (Henrik). Vi plockade upp honom i benen och armarna, bar in honom i tjejernas omklädnngsrum, slängde in han i duschen, slog på iskallt vatten och sprang därifrån.... Moget va??? Fy fan vad vi garvade... ha ha ha.... Henrik såg lite väl lycklig ut efter vår attack. Lite för nöjd. Tror inte riktigt att det räknas som ett straff. Oavsett vad skrattade alla på plats.

Klubben i fredags liknande mer en fritidsgård än en kickboxningsklubb. Den kognitiva medelåldern låg på 14 år.

Det var underbart. Träningen gick skitbra. Bella var helt bombsäker på att hon kunde höra "eye of the tiger" spelas i min
hjärna under passet. Jag är så sjukt taggad. Kickboxningspassionen är tillbaka. Daaa...da da da da da daa daaaah!

Leila var glad att jag var tillbaka.
- Äntligen någon i min kaliber!
- Öh... vadå för kaliber?
- Ja du och jag.
- Men vi är inte i samma kaliber, du är ju grymt mycket bättre.
- Nej men jag menar, någon som gapar och skriker som jag gör.
- Aha, du menar brölar-kaliber.
- Ja vi brölar högst och värst.
- Jaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
- UG UG UG UGGGGG!

This cat is back

Körde ett nybörjarpass idag. Det var väldigt skönt. Har dragit med mig en nybörjare som också vill gå ner 15 kilo i vikt som jag har gjort. Känns riktigt mäktigt att inspirera andra. Så idag var hon på sitt första pass med mig. Första dagen på hennes nya liv. He he he. Jempa ska köra stenhårt med den stackaren. 15 kilo i blod svett och tårar. Allez!

Som sagt. Jag är back on track. Tränade både måndag och onsdag, har även siktat in mig på fredag. Känns fenomenalt jävla superhärligt att vara tillbaka på mattan.

Yo soy fighter



Så här taggad var jag igår på klubben. Jempa behöver en kalldusch. Fzzz....

Det var så skönt att träna igår. Kickboxningen har definitivt fått en ny tändning. Jag älskade varenda minut av passet. Jag var totalt genomblöt av svett efter passet, just the way I like it. Jag var inte helt värdelös konditions och teknikmässigt vilket kändes skönt. Jag har inte tappat allt. Vikten var helt okej också. Nu är det bara att köra på!

Wow!

Jag säger som Borat. Wa wa weee wa!

Vi har bytt lokal på klubben och den nya lokalen är sinnesjukt cool. Liknar mer en nattklubb är kickboxningsklubb. Det ser ut som Xzibit har varit där och "pimp my club". 

När man kommit ner för trapporna har vi fått en cafédel (!?). Stor risk att man stannar på klubben längre än nödvändigt.

Som vanligt är den dyraste och lyxigaste delen på klubben tjejernas omklädningsrum *ching ching*. Vi har bastu, med röda ljusslingor?!?!  Hur pimpat är det? Dusch, toa och resten är också riktigt nice. Väldigt fräsht. Nytt och cleant. Jag pratade med en av ägarna om vårt omklädningsrummet (Sami) och fick svaret. "Men ni är ju klubbens prinsessor, ni ska ha det bästa".

Själva slagsmålsytan är också läcker. Ljusslingor i taket som skiftar färg, helt nya boxningssäckar, nya mittsar. Lite för mycket speglar för vissa personers smak, men jag älskar mig själv så jag älskar speglarna också. Shysst ljudanläggning och splitternya mattor..... Allt luktar gott och superbra ventilation.

Jag kan förklara hur länge som helst, men jag tror att ni måste gå dit och se det med egna ögon.

Träningen igår gick galant. Otroligt skönt. Förbannat nöjd. Foten och svanskotan höll. Underbart.

Äntligen!



Idag var jag på vårdcentralen med min ständigt bråkiga svanskota. Den som jag pajjade i november när jag körde extreme stjärlappsåkning. Jag har haft ont sedan dess, och så vidare och så vidare. Idag var jag iallafall hos läkaren. Och jag fick svaret på den viktigaste frågan just nu: Får jag träna?

Och svaret jag fick var positivt, därav den glada minen. Jag får träna utifrån min egen smärtgärns. Skadan blir med andra ord inte värre av träning. Så idag, kl 16.50 ska jag köra mitt första kickboxningspass på evigheter. Jag är lika glald som en unge på julafton.

Svanskotan ska behandlas med maxdos av antiinflammatorisk medicin och alvedon. Lets do it!  Ska på en röntgen också, bara för att checka läget, så inte svanskotan har rymt någonannanstans. Förmodligen har min faktur bara gått in i ett infalmmatoriskt tillstånd som läkaren uttryckte det.

RSS 2.0