Idag ska det banne mig tränas

Efter två kickboxningsfria dagar abstinensen blivit för svår. Gårdagens slappardag har laddat om mina batterier. I´m ready for action. Det spritter i benen och jag har myror i brallan, doktorn ordinerar kickboxning.

Det sjuka är att jag t.o.m. saknar den där hemska lukten från lokalen. Den där lukten som nästan slog mig medvetslös i början. Man blir verkligen immun mot den till slut.
Mina kompisar skulle komma och kolla på en träning förra året men vände halvvägs nedför trappan för att de tyckte det luktade så äckligt. Men man vänjer sig, jag förknippar den lukten med en kul aktivitet. Betingat.

Strike a pose


Vouge...

Vänta bara tills jag får min nya mobiltelefon. Den har 5 megapixels kamera. Då (j-vlar) blir det fler bilder till bloggen. Ni får hålla tillgodo med denna så länge. Och alla mina kickboxarpolare kommer bli utsatta för paparazzin. Mohahahahaaa!

Vart är motivationen?

Idag känner jag mig helt sänkt. Jag lyckades stanna hemma igår från träningen och trodde jag skulle vara som en liten duracell-kanin idag. Men icke. Energinivån har sjunkit till botten av stilla havet. Jag har ingen energi, motivation eller inspiration. Jag har sneglat ut genom fönstret ett par gånger och funderat på jogging men har inte riktigt blivit sugen. Jag har kollat på kickboxningsschemat och funderat vilket pass jag ska ta idag men har drabbats av beslutsångest varje gång. Jag är så trött...

Svanskotan är ett 24/7 irritationsmoment. Jag är så less på att ha ont i svanskotan. Varenda stol, fåtölj, soffa, pall, sittplats, och bänk är min fiende. Varför sitter man på allt? Man sitter i bilen, man sitter i tunnelbanan, man sitter i soffan, man sitter i skolan och sitter och sitter. Varför kan man inte få lägga sig överallt? Jag är så trött på den där j-vla svanskotan. Ångrar mig bittert att jag åkte stjärtlapp den där kvällen i november. Med facit i hand tycker jag att man ska införa stjärtlappsförbud under vinterhalvåret.

Oj oj oj vad jag känner mig negativ idag. Har åtminstone beställt en-dags-linser. Det måste ju bli en succe på sparringen (minskar risken för raseriutbrott). Åker en lins ut kan jag alltid ta en ny i väskan. Jag kom på en sak, något som är positivt i min kickboxningskarriär. I början blundade jag ofta när smällarna kom. Och eftersom linserna åker ut måste det ju betyda att jag har ögonen öppna. Det är alltså ett steg i rätt riktning. De flesta blundar och blinkar i början innan man vant sig. Det är ju en naturlig mänsklig reaktion som tränas bort. Men mina utboxade linser måste ju vara ett bevis på att jag tittar och har ögonen öppna.


Svärdkonst


Detta är resultatet av en ung kille med för mycket fritid som har kollat på karate kid en gång för mycket och har lyckats komma över en videokamera. Han är ju bara för rolig. Energin kan man ju inte klaga på, men koreografin är en annan femma.

We love him!

Hahahaaaaa.......... 

Håll benskydden fräscha


Hur håller man benskydden fräscha?
Benskydden man använder i sparring och sparringövningar blir rätt så blöta efter varje pass. Man svettas ju i kopiösa mängder. Och precis som med boxningshandskarna blir de ofräscha om man inte tar hand om dem. Jag brukar t.ex. hänga mina benskydd utanför väskan, så de luftas. Som på bilden, ser ni? De luktar ingenting och är alltid torra och fräscha när jag sätter på dem.

Den vita beläggningen som kommer efter en tids användade är salt. Det är inte farligt. Det kanske ser lite äckligt ut men det är bara salt som man har svettats ut.

För er som har glömt hur man sköter sina boxningshandksar klicka här "Luktar dina handskar apa?".

Så nu vet ni hur ni kan hålla er utrustning fräsch och luktfri. Boxningshandskar och benskydd är ju inga billiga grejer om vi säger så.

En grej som tål att nämnas, är att man får se sig för när man har benkydden utanför ryggan. Jag har nog råkat klippa till folk på tunnelbanan med benkydden ofrivilligt. De hänger och flänger och man tänker inte på det när man trängs på tunnelbanan. Så det är nog en hel del som har fått smaka på Jempas benskydd.

Jag lovade mig själv att stanna hemma idag och inte gå på kickboxningen. Det ryckte i kick-benen och box-armarna, men jag lyckades hålla mig hemma. Men imorgon ska jag slåss igen som vanligt.

Inga bling blings

Träningen idag var tung. Jag kände mig helt kraftlös. Orkade ingenting och blev helt slut väldigt fort. Tror nog att jag har tränat lite för mycket. Kroppen hängde helt enkelt inte med idag. Jag blev besviken på mig själv för att jag inte orkade till 100%. Men det är nog helt enkelt så att jag har övertränat. Jag har slitit lite för mycket på min kropp. Jag behöver vila en dag.

Så imorgon har jag bestämt mig för att inte åka till kickboxningen efter skolan. (vi får väl se hur det går)

Fick ännu ett bra tips av en kickboxningskollega idag förresten. När jag tränar tar jag av mig ring, armband och örhängen. I början hade jag alla smycken på, men efter att ha förlorat 2-3 örhängen började jag ta av dem.
Så nu har jag bara kvar halsbanden kvar på (eftersom jag tror att det inte är farligt). Men jag hade som sagt ett samtal med en mycket rutinerad kickboxningkollega, Leila, som berättade att förr i tiden på klubben åkte man på armhävningsstraff om man glömde att ta av sig sina bling blings.
Hon förklarade hur farligt det kunde vara. Att man skadar sig själv eller andra, och även hur tråkigt det är om ett smycke försvinner eller går sönder. Jag berättade då att jag tar av mig allt utom halsbanden. Då berättade hon en smärtsam historia. Hon hade haft halsband under ett träningspass, och de hade tränat knän. När man tränar knän tar man ofta tag om nacken på den man ska knäa. Man rycker liksom ner personen samtidigt som man knäar. Så ni kan ju gissa vad som hände...

Hennes halsband, själva kedjan hade tryckts och gnuggats emot nacken så att hon hade fått sår. Kedjan hade liksom grävts in under huden så att hon blödde.

De borde nog införa armhävninhsstraff igen, så folk fattar. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att ett halsband skulle kunna störa träningen. Det är inte lätt att veta som ny heller. VIsst står det på schemat att alla smycken bör tas av under träningen, men man tar det inte på allvar.

Gissa vem som tar av sig ALLA bling blings till nästa träning.

Vardagsmotion


Jag ser till att lite få träning varje dag. Är det inte kickboxning eller jogging brukar ankel-vikterna åka på. Det lätt att bara spänna på dem runt benen och ha dem ett par timmar. Om jag ska till skolan eller jobbet. Det vill säga om jag vet att jag ska röra mig mycket. Att sätta på sig dem inför en shoppingrunda på stan är ett ultimat tillfälle att träna lite. Vi tjejer har ju en förmåga att kuta omkring på stan i timmar, till alla affärer och jämföra priser och leta rätt storlekar med mera. Det skulle vara intressant och se hur många kilometer man går under en vanlig shoppingrunda.

Rulltrappor och hissar är "big no no".  Ta  trappan och ser det som gratismotion i vardagen. Om du nu skulle insistera på rulltrappan så får du gå i den, inte stå och hänga på höger sida, in i vänsterfilen och GÅ upp.
Så känner du att du behöver lite motion i vardagen tycker jag att du ska köpa ett par vikter.

Jag har vikterna utanpå byxorna och det är faktikst inte så många som lägger märke till det. Ibland är det någon som frågar och då förklarar jag att det är min vardagsmotion. Jag får ofta svaret "Va smart".
Tycker du att det är skämmigt kan du alltid ha dem innanför byxorna, men det kanske ser ännu mer galet ut när folk inte vet vad som buktar ut runt smalbenen. Gör som du vill.

Det kanske ser lite konstigt ut för vissa, men vem har snyggast vadmusiker till sommaren?

Kickboxning kl 18 idag, det ska bli kul. Tänkte köra lite lätt sparring idag också. Övning ger färdighet. Ankelvikterna skulle nog också vara bra att ha när man tränar sparkar. Det kanske man borde prova.

Fans, finns de?

I helgen fyllde min personliga stylist år. Ni vet hon som gör mina coola flätor lite då och då. Hon hade kalas och det var fullt med roliga människor och god mat.

En söt liten tjej kommer fram till mig och säger

- Du är kickboxarn va?
- Va? Jo eh..
- Ja din blogg
- Jaha! Läser du den?
- Ja
- Va gullig du är! Och tack för att du läser mig blogg.
- Mmm

Det var faktiskt väldigt kul att höra. Jag har ingen koll på vilka som läser min blogg. Jag hade aldrig träffat henne förut och ändå visste hon vem jag var genom bloggen. Coolt!

Träningen idag gick bra. Ett mittspass och ett sparringpass. Självförtroendet är på uppåtsving igen. Skönt!
Linserna åker ut på vartenda sparringpass jag tar nu. Det har blivit en rutin. Men jag har blivit en j-vel på att fånga dem innan de trillar ner på den bakteriehärjande mattan. Snabb som en kobra. Tror ändå att den långsiktiga lösningen blir en-dags-linser.

Kicboxning imorgon igen. Bara att kämpa på. Sexpacket är ännu långt borta, men jag inbillar mig att det ligger ett sexpack under min mysiga bullmage. Den ligger där och väntar. I juli ska den göra entre. "Här är Jempa och hennes sexpack"! Waaahhhhhh publiken jublar....


Efterlyst



Ring Hasse Aro och GW om du har sett dem.

(Jag tror att de ligger under någon svettluktande matta på kickboxningsklubben, jag vill inte ha tillbaka dem. Sälj dem på blocket!)

Glöm för fasiken inte att strecha



Glöm nu inte att strecha gott folk. Jag är ingen naturbegåvning när det gäller streching. Men jag försöker iallafall.

Jag vet inte riktigt vilka muskler jag strechar på bilden, men jag kör på känsla.

Träningsvärken är belöningen

Träningsvärk är bra tycker jag. Visst ibland gör det löjligt ont, men det är ju själva belöningen efter träningen. Har du fått träningsvärk innebär det ju att du har tränat riktigt hårt eller att du har använt muskler du inte brukar använda.


Grattis, du har träningsvärk för att du jobbade hårt!


Om du nu har träningsvärk som gör så där löjligt ont att man knappt kan sätta sig på toaletten för låren gör så ont, eller inte kan kamma håret för att armarna gör så ont. Kan du:


- Ta ett varmt bad

- Smörja in med linement (luktar ju så gott också)
- Bada bastu
- Strecha direkt efter passet (ordentligt, ingen fusk-streching)
- Massage

Men, det absolut bästa. Den ultimata medicinen mot träningsvärk är ATT TRÄNA! Jag lovar. 
Men varför får man träningsvärk då? Jo....


"Träningsvärk eller fördröjd muskelvärk, en. förkortning DOMS, är den smärta i musklerna som ofta framträder 24-72 timmar efter fysiskt arbete och generellt går bort inom 2-3 dygn. Detta brukar ske hos idrottare på alla nivåer. Fördröjd muskelvärk beror på förändringar på fibrillerna efter utförd fysisk aktivitet. Dessa anpassar sig genom att lägga till gamla sarkomerer vid fibrillernas Z-band (den punkt i fibrillerna där sarkomen kopplas samman). Det vill säga att muskeln förbereder sig på ytterligare påfrestning vilket även medför att ytterligare träning då muskelvärk har inträffat inte orsakar någon skada. Den tidigare uppfattningen rörande träningsvärk var att små muskelbristningar uppstod vid muskelns Z-band, den punkt som sammanlänkar muskelns sarkomerer. Denna typ av muskelbristning skall i sin tur givit upphov till en lokal muskelinflammation. Symtomen varierar från lätt ömhet till allvarlig och rörelsehindrande smärta. Smärtan framträder tydligast cirka 48 timmar efter utförd aktivitet, och avtar sedan därefter. Träningsvärken framträder tydligare efter excentriskt muskelarbete jämfört med muskelarbete som utförts med koncentriska rörelser. Detta eftersom excentriskt arbete frambringar en större påfrestning på muskeln. Man vet fortfarande inte varför muskelvärken uppstår. En teori är att värken härstammar från fibrillernas omkringliggande bindväv. Då muskeln växer som en följd av muskelarbetet så ökar spänningen i bindväven. Innan bindväven givit efter för den ökade muskelvolymen uppstår en smärta som vi relaterar till det utförda muskelarbetet."

Hajjar ni?

Ute i joggingspåret

Idag var det dags att testa "lungplus" och se om det funkade. Ni vet astma-apparaten jag snackade om för några dagar sen. Jag klädde på mig och snörde joggingskorna. Vad jag inte hade räknat med var att det skulle vara glashalt överallt. Jösses. Jag såg ut som en blandning mellan en dreglanade Darth Vader och Bambi på is.

Med apparaten i truten lunkade jag på i joggingspåret. Det blev en dregglig historia. Jag vet inte exakt vetenskapligt hur lungplus fungerar men tydligen så glömmer man att svälja medan man springer. Så det droppade dregel från apparaten titt som tätt. Very sexy.

Det var som sagt jättehalt ute och jag höll på att vurpa flera gånger, men jag höll mig på fötterna.I vilket fall som helst fungerade apparaten. Jag sprang min joggingtur helt utan andningsproblem. Ingen astma!

Nu jäklar ska det joggas, kanske blir ett sexpack till sommaren!

Kickboxning imorgon. A woo hoo!


Kul



Ett gott skratt förlänger livet. Så det är bara att garva på!

Upp i sadeln



Här har vi Maria. Det var hon som såg till att jag tog "tjuren vid hornen" och tränade dagen efter det störda sparringpasset. Hon är bra på att övertala, och hos visste verkligen vad hon snackade om. Hon hade rätt. Jag var sjukt nöjd med träningen igår! Det kändes skönt att få det överstökat.

Idag skulle vi som sagt träna igen. Och jag försökte smita undan och gå på ett nybörjarpass eftersom jag var lite skrajsen sen sparringen. Men Maria tänkte inte låta mig komma undan. 

- Jo nu kommer du på 16.50 passet
- Men jag tänkte ta 18.00 passet
- Nej det är ju nybörjare
- Ja.. jag vet.
- Nej kom på sparringen nu
- Ah men....
- Vi ses 16.50. Hej då!

Så det var bara att ge sig iväg till träningen. Sparring....  Hua hua. Jag måste erkänna att jag var skraj. Det skulle vara lätt att "åka fel" och komma försent till passet och missa det. (med flit) Men jag tog mig i kragen och åkte till träningen.

Vi började med sparringövningar och övergick sen till fri lätt sparring. Det fick skitbra!!! Jag började försiktigmed vågade sen öka tempot. Det var kul och det gick bra! Onsdagens dramatik är så gott som bortglömd. Borta med vinden. Det var en dålig dag men nu är jag uppe i sadeln igen. Yee-haaa!

Tack för stödet Maria!

Efter passet gick jag, Mara och Julia och käkade mat tillsammans. Det var både mumsigt och mysigt.

en riktig kompis


Här  har vi 10-poängaren Julia som tröstade mig så snällt igår. Thanks babe! Hon är en riktig kompis. Julia har kört kickboxning väldigt länge och har gett mig många bra tips under tiden jag har kickboxats. När jag väl hade torkat tårarna igår och skulle in i duschen upptäckte jag att jag hade glömt handduk. "Fan det är inte sant" suckade jag för mig själv. Då kom Julia, ännu en gång, som en riddare på vit häst " Vi kan dela". Hur söt är hon liksom!
 
Idag hade jag ju tänkt att sitta hemma och tycka synd om mig själv. Men det tyckte inte min kickboxarkompis Maria. Hon ringde mig på förmiddagen och övertalade mig att köra ett pass idag med henne. Jag kände mig verkligen osäker. Men Maria sa:

- Det är bara att ta tjuren i hornen!

Och det gjorde jag. Men jag var nära på att ringa och banga i sista sekund. Jag kände mig verkligen sänkt. Men motvilligt packade jag väskan och drog iväg till träningen. Och tur var det! Träningen idag var så bra. Det boostade mitt självförtroende igen. I was on fire. Träningen idag var helt underbar.

Jag kom ner till klubben med sänkt blick och kände mig allmänt osäker. Men efter passet var jag på topp igen, Hulken is back!

Maria har redan bestämt att vi ska träna imorgon igen. Det känns bra! Jag känner mig trygg med henne eftersom jag vet att hon inte vill banka skiten ur mig. Hon har lärt mig jättemycket och även hon är en riktig kompis.

Soffpotatis



Idag är jag hemma, som en liten kattunge och slickar sina sår. Hulken har åkt på semseter och har blivit ersatt med en liten liten kattunge. För jag känner mig liten.
Har inte räknat mina blåmärken med det är runt 20-30 stycken. Mitt aloe-linement har använts flitigt. Luktar Jenka i hela lägenheten.

Jag vill gå och träna idag men jag har ont. Höger höft och båda knäna är helt trasiga. Det skulle vara om jag bara körde boxning, för mina ben är oanvändbara idag. Eller så stannar jag hel enkelt hemma. Mjau.

Jag känner mig så liten och sänkt. (men jag VET att det är en del i processen, man utvecklas inte om man inte utmanas. Jean Piagets proximala zon för utveckling.)

Förnedring

Idag blev det ingen bra dag på träningen. Jag mådde så bra när jag var på väg till träningen. Jag kände mig ovanligt avslappnad och såg fram emot en skön träning. Det skulle bli kul.  Jag var taggad.

Men det gick inte riktigt som jag hade tänkt. Det var sparring och sparringövningar. När det är fri sparring så byter man partner efter varje rond. Det var lätt sparring. Jag körde mot flera duktiga kickboxare och sa alltid innan varje rond att jag ville köra lätt sparring. Tränaren hade även påmint alla att det var lätt sparring. Träna på snabbhet, inte på styrka.

En av tjejerna jag körde med hade inte hajjat det. Hon hade tränat i 3 år. Jag sa åt henne flera gånger att ta det lugnt. Men icke. Hon hade säkert underliggande aggressioner och gav mig saftigt med stryk. Det var till och med så att folk runt omkring reagerade.

- Oj, ta det lugnt tjejer. Det är inte på liv och död.

Jag åkte på smäll efter smäll. Jag blev svept och åkte ner i mattan. Jag åkte på tunga krokar och blev fullkomligt misshandlad. 
 
Efter passet kände jag mig så förnedrad. Jag var så ledsen. Jag försökte hålla tårarna tillbaka men jag kunde inte.
Världens sötaste Julia märkte det. Jag försökte vekrligen hålla mig. Men hon såg hur ont jag hade. Hon följde med mig ut från träningen, vi låste in oss på toa och jag grät. Jag kände mig så utnyttjad, som att jag hade varit en slagpåse. Jag försökte samla mig. Det var skönt att Julia vad där, hon förstod hur jag kände.

Det är kickboxning. Det är tufft. Men det finns gränser. Det handlar oskrivna regler och personliga överenskommelser. Kör man med en person som inte är lika rutinerad tar man det lugnt. Man får anpassa sig. Jag gav alla jag dem jag sparrades med chansen att byta partner. Vill man köra hårt får man hitta någon som vill köra hårt. Det handlar om ömsesidighet.

Om man jämför detta med nacksparken förra veckan så förstår ni. Nacksparken var en olyckshändelse. En spark som träffade olyckligt. Tjejen jag körde med idag ville hävda sig, bevisa att hon är bra genom att ge sig på någon som är svagare. Moget...

Jag sparrades med 7-8 olika personer idag. Det var en enda som sabbade min träning och sänkte mig. Jag står fast vid mitt motto att "är man med i leken får man leken tåla". Jag repar mig. Jag kommer nog inte sparras på ett tag, är inte riktigt lika sugen längre (undra varför). Men det vänder säkert sen. Det går upp och ner, som med alla annat i livet.

Det man inte dör av gör en starkare.

Jag är Hulken


På träningen igår trodde jag nog lite för mycket på mig själv. För att förklara närmare så ska jag berätta hur våra kickboxningspass är upplagda. Alla pass i veckan är uppdelade i 3 olika steg, enligt följande:

- Uppvärmning
- Kickboxning
- Fys


Jag skulle köra dubbelpass igår igen och tyckte att jag var hur stor och stark som helst. Första passet gick bra. Jag satsade mer på snabbhet än styrka. Vanligtvis brukar jag skippa fysen som är sista delen av passet. Där inriktar man träningen på en muskelgrupp.

Måndag och tisdag: Ben
Onsdag och torsdag: Armar
Fredag och söndag: Mage och korsrygg


Jag brukar även hoppa över nästkommandes pass uppvärmning eftersom jag redan är uppvärmd från passet jag just kört och bara hänga på under själva kickboxingsträningen.

Men igår var jag Hulken och körde på som en galning. Hela passet och fysen. Hoppade på nästa pass uppvärmning som är ett fortsättningspass vilket innebär att det är mer fysiskt krävande. Jag orkade med uppvärmingen, men sen tog det stopp. Jag var helt slutkörd. Det var bara att kasta in handduken, jag skulle inte orka köra hela nästa pass.

Då flörtade jag upp Helene och gick in och körde lite sparring i ringrummet. Det gick jättebra eftersom vi körde lätt sparring och lekte mest. Bara en liten stund, sen fick jag ge mig och hoppa in i duschen istället.

Jag måste lära mig att att jag inte är Hulken och lyssna på min kropp. Vissa dagar orkar man helt enkelt inte. I need to know my limitations om vi säger så.

Milt frustrerande



Precis min humor. Ha ha ha. När de träffade domarn höll jag på att trilla av stolen av skratt.

När jag hade skrattat klart åt klippet funderade jag en stund... Vem kom på iden? Att thaiboxas med ögonbindel. Någon med för mycket fritid kanske. 

Sen funderade jag på vad syftet var. Är det att roa folk eller få thaiboxarna att använda hörseln? Att de hör vart den andre befinner sig. Genom att lyssna efter fotsteg och rörelse. Att uppskatta ringens storlek när man inte ser? Känns den större när synen inte används?
Vem vinner matchen? Är det viktklass? Vad blir man om man vinner matchen, vad får man för titel? Blind Fighter Championship? Tur att de använde ögonbindel i stället för öronproppar. Det hade ju varit hur tråkigt som helst.


Jag funderar för mycket, eller hur?

Tryck bara på "play" och skratta!

LUNGPLUS



Yes yes yes! Den här grejen kallas LungPlus. Det är en munburen fukt- och värmeväxlare. Optimalt för astamtiker som vill träna utomhus undre vinterhalvåret. Jag fick tipset av min kompis Michelle som också har astma. Hon har redan köpt en och testat, och det funkade. Great!

För nytillkomna tittare kan jag berätta att jag har astma, klicka på länken så förstår ni också varför jag vill ha en.

Gissa vem som ska köpa en LungPlus snart. Jajamänsan. Ut i joggingspråret igen. Kommer väl se ut som ett pucko med den där i truten, men det kvittar.

Kickboxerina


Jempa The Kickboxer

En bild till alla fans.

En bild till mamma alltså. Haha!

Raseriutbrott

Idag körde jag ett dubbelpass igen. Först mittspass och sedan sparring. Tror att dessa dubbelpass snart ska få bukt med min dåliga kondition.

Under sparringen träffar Helene mig rakt på ögat, vilket resulterade i att min lins åkte ut. Jag blir rosenrasande. Kastar av mig handskarna, häver ur mig säkert 45 olika svordommar, sliter av mig benskydden, bjuder på några svordomar till och går därifrån, arg som ett bi.

Helene kastar sig på alla fyra och börjar ett intensivt sökande på golvet. Jag sitter och surar och mummlar fortfarande svordomar. Jag vet inte hur hon lyckades, men hon hittade den! Och jag hade ju efter många läxor lärt mig att ta med mig linsvätska till träningen. Jag går In på toa och tvättar linsen, om och om och om igen (våra mattor är ju rätt smutisga).
Med linsen ren i ögat återvänder jag till träningen. Glad som en sol.

Resten av passet gick kalasbra. Bortsett från mitt raseriutbrott under sparringen var det en riktig nice träning. 2 timmar och 20 minuters kickboxning. Just the way I like it.

(Jag har riktigt starka funderingar på att skaffa en-dags-linser. Det skulle minska risken för framtida raseriutbrott)

Modig eller dumdristig?

Jag fick en kommentar av en härlig kickboxar kollega häromdagen angående mitt nyfunna intresse för sparring. Jag har framtills nu i Januari tyckt att sparring är hemskt och jag är oftast livrädd. Då skrev Hampus Kärki följande:

"Jag måste säga att det är jävligt starkt av dig att gå match innan du blivit bekväm med sparring. Hatten av."

Jag blev naturligtvis jätteglad över den kommentaren. Men sen började jag fundera. Jag började med kickboxning i juni som grönjöling. Körde nybörjarpass över sommaren, juni-juli-augisti. Sedan efter uppmuntran av  tränare började jag prova att sparras i september. Jag var definitivt inte redo på det och åkte på så sjukt mycket stryk, kom hem med en blåtira och bölade och intalade mig själv att jag aldrig mer skulle sparras.

Så det blev mest nybörjarpass efter första terminen trots allt. Men sen när KM kom på tal i oktober blev jag nyfiken. Jag hade absolut inte tänkt att vara med. Men än en gång lyckades mina tränare övertala mig (jag är något av en push-over). Så det var bara att ta tjuren vid hornen och testa sparring igen. Jag kämpade på och gick väl max 10 sparringpass innan matchen, om ens det. Fortfarande rädd och obekväm med sparring.

Så borde jag ställt upp i klubbmästerskapen egentligen? Om jag hade använt hjärnan?

Jag följde hjärtat och körde min första match. Bästa beslutet jag gjorde 2008 tror jag.

Kalle Anka fötter


Det här är de s.k. Kalle Anka fötterna jag ofta pratar om. Nu tycker jag det är dags att skaffa sådana. Det är bra att ha när man sparras, skönare för den som blir träffad. (ser ni vad snäll och omtänksam jag är!)

När man går match har man Kalle Anka fötter på sig (benskydd och hjälm också för den delen). Ett hett tips tilll alla som ska gå sin första match: prova Kalle Anka fötterna innan matchen.
Jag gjorde nämligen inte det. Jag hade aldrig haft såna på mig när jag klev in i ringen. Vilket resulterade i att jag snubblande och ramlade två gånger under matchen, just för att jag inte var van med Kalle Anlka fötterna. Milt pinsamt.

Öva med dem på innnan du kliver in i ringen. Prov-gå dem!

Vissa människor alltså...



Hans mamma måste vara stolt.

Kickboxing is my life

Det känns helt underbart att vara igång med kickboxningen. Jag har fått ett nytt perspektiv av det hela sedan skadan. Jag har haft många månader att fundera över kickboxningen och hur mitt liv har förändras genom den. Jag känner mig nästan som en ny person. En förbättrad version av mig själv.

Det känns som att jag precis har kommit till den punkten där jag tycker sparring är ganska kul. Ända fram till nu har sparring varit skrämmade och jag var varit rädd.
Nu vet ju jag att det går upp och ner med det där. Men jag har verkligen inte gillat sparring förrän nu. Jag har väl förmodligen lärt mig mer och kan skydda mig bättre, då blir det roligare. I takt med att jag blir mindre rädd blir jag skickligare på sparringen. Jag vågar prova olika kombinationer och testar nya saker. Självförtroendet bara växer och växer, snart får jag hybris. Då blir jag satt på plats av de duktiga kickboxarna.

Man åker på smällar och sparkar hit och dit. Men det är en del av sporten. Jag sysslar ju inte med schack direkt.

Instruktionsvideo - Hur kan man linda händerna?


Här har ni en instruktionsvideo på hur man kan linda händerna. Kan vara bra för alla nybörjare. Jag bara frågade folk på klubben så lärde de mig. Men är man av den blyga typen erbjuder jag nu en basic lindnings video här på bloggen.

Jag lindar inte som han i videon.

Strictly baby fight club


En dokumentär som visades på 5:an häromdagen. Den handlar om väldigt små barn som sysslar med muay thai, d.v.s. thaiboxning.

Jag blev lätt illamående när jag såg denna. Det var fruktansvärt att se barnen gråta och vifta och veva i ringen. Barnens föräldrar lever sin dröm genom barnen. De sätter en fruktansvärd press på barnen och det är helt sjukt att de tillåter detta.

Missförstå mig rätt. Jag är helt okej med att små barn tränar thaiboxning, MEN absolut inte sparring och tävling. Helt okej om de vill träna på mitts (kuddar och slagplattor) men inte riktiga fighter. Det är säkert jättebra att träna thaiboxning i unga år, men att slå varandra är jag emot i den åldern. Det borde finnas en åldersgräns för sparring och match. Ena pappan påpekar ju att femåriga Miah kommer bryta näsbenet på den kille som stör henne på krogen. Visst, skitbra att hon kan försvara sig. Men låt henne växa upp först.

Helt sinnesjukt. De säger att man inte får slå i huvudet. Det är väl självklart att en box eller en spark råkar träffa barnens huvuden. Det ser vi ju själva på videon. Gaah! Jag blir så förbannad. Det kan ju omöjligt vara bra.

Skydda barnen från deras egna föräldrar.

Kickboxning är min stora passion och jag älskar det. Jag ser massa fördelar i sporten och älskar att utöva den. Men någonstans får man sätta gränsen. Småbarn-fighters i bur, nej tack. Eller det är egentligen föräldrarna som stör mig, som pressar barnen. Det är föräldrarna som är problemet.

Absurt.

Jag har lagt upp den första delen av dokumentären, kolla gärna resten på youtube.

Nackdelar med kampsport


Det finns vissa nackdelar med kampsport. Hajjar ni? Ont i nacken. Nack-delar haha. Okej den var dålig. Skitsamma.

Som ni redan kanske har listat ut vaknade jag med nackvärk och huvudvärk imorse. Jag vill dock belysa att jag inte har superont, utan bara ont. Förtjänad smärta i nacken.

Jag självmedicinerar med en mycket bra aloevera kräm, luktar jättegott - som Jenka, och funkar typ som linement och tigerbalsam. Det värmer och är allmänt skönt. Jag tar dessutom lite naporoxen mot smärtan.

Men annars är det bra. Jag skulle ju gärna vilja gå och träna idag, men den vuxna delen av mig säger nej. Bättre att stanna hemma och vila och inte förvärra skadan ytterligare. Så det blir en lugn hemmakväll istället. Man behöver väl såna kvällar också.

Dubbelpass


Killer Babes!

Här är jag och Helene. Vi har stöttat varandra sen dag ett. Vi började samtidigt förra sommaren och har hängt ihop ända sen dess. Idag peppade vi varandrea tillräckling mycket att vi körde ett dubbelpass. Först körde vi ett vanligt pass på mittsar, sen körde vi ett till pass med sparringövningar plus fri sparring.

Idag orkade jag lite mer. Jag blev inte lika trött som igår.  Det kändes skönt. Kroppen orkade lite mer. Känns väldigt bra. Jag avslutade dock passet väldigt dåligt. Fick en hård huvudspark av en rutinerad kille som träffade örat och nacken. Det pep i öronen och jag blev helt groggy. Har ont i nacken nu men jag tänkte smörja in med tigerbalsam och vila. Man kan ta lärdom av allt. Jag blev lite kaxig och sänkte guarden, och då kom den BANG! Att vara kaxig kommer man inte långt på.

Min tränare som är något av en kot-knäckare och tryckte till på övreryggen så det knakade och masserade nacken lite så det kändes bättre nästan direkt. Men det var lite läskigt.

Bara att ladda om batterierna och kämpa på. 

(Min mamma, den mest trogna läsaren, kommer typ smälla av när hon läser detta. Mamma, det är okej. Jag fick en smäll men jag mår bra. Det är lugnt.)

Peppad

Känner mig fortfarande peppad efter samtalet med tävlingscoachen igår. Eftersom han kommer fram och pratar med mig så måste han ju ha ögonen på mig. Jag vet ju inte om han springar och snackar med alla sådär i och för sig. Men ändå, jag väljer att tolka det som att han ser potencial i mig. Plus att han påpekade att min kondition sög. Vilket jag kan uppskatta från en sån som Thamer, han lindade liksom inte in det. Du MÅSTE fixa konditionen. Han är rakt på sak.

Idag måste jag spendera dagen till att skriva en examination. Men det finns ju självklart tid för ett kickboxningspass till kvällen. Jag lovade ju att worka jättehard.

Och ja, jag gör mina situps på morgonen efter fruskost. Minst 100 stycken.

Kondition är en färskvara

Idag körde jag mitt första riktiga kickboxninnspass sedan svanskoteskadan i november. Jösses var jobbigt det var. Svetten rann. Min kondition var verkligen urusel. Det var kul att komma igång igen. Och det blir som jag trodde. En lång uppförsbacke till jag får tillbaka konditionen.

Jag fick många uppmuntrande ord av vår tävlingscoah Thamer.


- Two weeks, you need two weeks to better your kondition

- Yes, min kondition är really bad

- Two weeks, you have to come with us, to the sparringroom

- What? Yes, jag ska worka hard

Vår tävlingscoach vet precis hur man ska tala till en fighter. Jag blev så sjukt peppad av den där korta konversationen att jag körde sparring efter passet. Fick på något sätt nya krafter efter det där meningsutbytet.
Abrakadabra simsallabin sen orkade jag plöstligt köra mer. Jag och Helene körde sparring ett par ronder, det var skitkul. Det är helt underbart att vara igång igen. Nu ska jag worka jättehard på träningarna.


Ny (och bättre) frukost

Det är dags att börja med en nyttigare frukost. De sägs ju att frukosten är det vitigaste målet om dagen. Läste i någon bok att frukosten bestämmer hur du bränner fett för resten av dagen. Jaja, frukost är bra iallafall.

Jag brukar äta en skål med vaniljyoughurt och musli + två mackor mayo&kalkon.

Min nya frukost ska bestå av. En skål fiberhavregrynsgröt med sojamjölk och sylt + två mackor mayo&kalkon.

Det måste ju vara mycket nyttigare!

Kickboxningen har äntligen börjat. Ska bli skönt att komma igång ordentligt. Tanken är att jag ska kickboxas fyra gånger i veckan. Försöka simma en dag i veckan. Givetvis ska jag träna med gymbollen hemma så ofta det går. Nu jäklar ska det tränas och ätas nyttigt om jag ska få en trimmad kropp till sommaren.

Yee-Haaa!


Jag är så grym på bollen! Något av en naturbegåvning om jag får säga det själv.

Uppblåst

Uppdrag utfört. Bollen är klar!

Pumpen gick sönder och all luft jag hade lyckats pumpa in pyste ut. Jättekul tyckte jag kl 01.30 inatt. Verkligen. Jag ville så gärna leka med bollen så jag gjorde ett nytt försök att pumpa den, vilket resulterade i att pumpen gick sönder.

Så, man tager det man haver. Jag blåste upp bollen, manuellt. Det är något av en utmaning för en astmatiker att blåsa om en 75 centimeters boll. Jag blev så yr i huvuvdet. Hela rummet snurrade. Men jag klarade det. Bollen är redo att tas i bruk. Yey!


Bollkontroll



Bollen är inte bara ett träningsredsakp. Det är ett vapen också. Och kanske rent av livsfarligt för vissa.

Bollen skall icke missbrukas. Ha ha ha. Bra att jag redan nu kollar och gör research på HUR man kan skada sig. Jag borde ha hjälm, fotskydd och benskydd när jag tränar med bollen. Kanske knäskydd och armbågskydd också.

Dags att utöka hemmagymmet

Som ni vet har jag börjat med hemmaträning. Jag har en liten skivstång med små vikter på. That´s it. Det är mitt hemmagym. Vikterna till skivstången använder jag som vikter när jag skuggboxas, bara sätta tummen i hålet som man trär på skivstången.

Eftersom jag har höga mål gällande min kroppsform fick jag för mig att jag skule ha en gymboll eller pilatesboll eller vad det heter. Ni vet, stora bollar man kan sitta på och ligga på. En sådan köpte jag idag. 189kr strl 75 cm. Kalasbra!


Men det var INGEN som berättade hur jobbigt det var att pumpa upp den förbannade j-vla bollfan. Jag har typ pumpat i två timmar, har ont i armarna och bollen är inte ens halvfylld. Cheeezzzes!

Tanken är iallafall att jag ska kunna göra situps som är skonsamma mot min svanskota. Som för övrigt fortfarande gör jätteont.
Hade hoppats på att hinna testa den idag men jag har kastat in den i sovrummet nu. Orkar inte pumpa mer.

Dagens träning


Idag efter frukost kände jag mig ovanligt rastlös. Spring i benen liksom. Nästa kickboxning är på måndag, då drar vårterminen igång.
Så jag satt och funderade  ett tag vad jag kunde hitta på. Träning, träning, träning....

SIMMA! Efter måndages äventyrslek kanske det var dags att gå till "den vuxna bassängen" där alla motionssimmar. Det är ju bra och kul träning. Packade badkläder och drog iväg. 1 timmes motionssim. Jag lyckades mostå rutchkanorna och trampolinerna. Det var svårt men det gick.

Rutchkanan ropade: "Kom åk mig", "kom hit och åk nu jag är jättekul" och "du kommer åka mycket fortare än i måndags".  Men jag var stark. Jag var väldigt nära att ge vika för rutchkanans uppmaningar. Men jag stod på mig! Icke!

Ja, alla rutchkanor kan tala.

Se upp för flygande


I kickboxning får man inte använda knän. Men vi tränar ofta knän på träningen, men det får dock inte användas i tävlingar. Knän är så coolt. Vi brukar stå och knäa varandra på träningen mot  mittsar och det är helt sjukt jobbigt.

Flygande knän är bland det coolaste i kampsport. Knän används bland annat i Thaiboxning, där man också får använda armbågar. Ser väldigt läckert ut!

Så, hem och öva knän nu. Basta!

Busted!


Här fångade jag en av skurkarna på bild. Det här är den gråa katten som härjar i trappuppgången. Ser ni hur han sitter. Han gör sig beredd på att attackera!

Livsfarlig! Meeeeooowww!

Skön träning idag.  Körde mina första sparringpass sen svanskoteskadan idag. Det var jätteskoj. Åkte på en hel del smällar men jag gav tillbaka. Jag kände mig liksom levande när jag sparrades. Så kul.

Brukar inte känna så annars. Brukar vara lite osäker och känslig, men idag gick det hur bra som helst. Självförtroendet var på topp! Jag längtar till nästa sparringpass.

Känner mig helt slutkörd. Avslappnad.

Tack för tipsen

Jag har fått ett par bra tips angående uppvärmingen. Min kusin Ulrica tyckte att jag skulle gå ut och springa. Min kompis Helene tyckte att jag skulle springa upp och ner i trapphuset. Två mycket bra förslag. Men här är problemet.

Så länge det är så här kallt ute kan jag inte springa ute. Jag har ju som bekant astma. Iskall luft och fysisk träning är "big no no". Jag får astma ganska fort när luften är  så kall. Behöver typ 10 plus för att kunna jogga ute. Så om jag går ut och springer kommer jag att komma in som ett flåsande lok, om jag ens kommer in, svimmar förmodligen i någon buske i skogen. Men låt oss säga att jag kommer in.
Då har vi Helenes förslag att springa i trappor. Jag kan inte en i trappor utan att ramla. Att springa i trapporna i mitt hus innebär ytterligare en risk, det finns katter i mitt trapphus. Minst tre stycken, två orangea och en grå. Mitt trapphus är rena kattmagneten.

Så vi fortsätter scenariot. Jag gör både och. Ut och springer, lyckas komma in, snubblar på alla katter i trappan och rullar ner för trapporna flåsandes som ett ånglok med en katt på ryggen.

Vad skulle grannarna säga?

Hemmaträning igen!



Körde hemmaträning idag igen. Det blir lättare och lättare för varje gång. Tränade i 1 timme idag. Det blev mycket benträning, lite axlar och sen skuggboxaning med lätta vikter.
 
Är glad att jag kom på iden att träna hemma. Det funkar verkligen. Uppvärmingen är dock fortfarande ett problem. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på liksom. Hopprep funkar ju men just idag hittade jag det inte. Så det blev allmänt hopp och studs i 15 minuter.
Men annars går det bra. Kommer på nya övningar hela tiden. Efter 7 månaders kickboxning har man lite övningar på lager som jag lärt mig under passen.

Vårterminen börjar 12 januari. Det ska bli skönt. Kickboxningsshcemat erbjuder träning 6 dagar i veckan. Me like!

Instruktionsvideo - Svep


Lektion nummer 3.


Svep - Ger dig ett psykiskt övertag över din moståndare. Att bli svept och hamna på golvet är ganska pinsamt. Så vill du förnedra din motståndare så är det bara att svepa på. Självförtroendet minskar med 50% efter att man åkt ner i mattan.

Det bästa av allt, det ser väldigt coolt ut.


Ny taktik

Förra året när jag började min viktminskningsresa hade jag en plan. Jag vägde mig varje måndag och skrev upp resultaten på ett a4 papper som satt på kylskåpet. Jag dokumenterade  viktminskningen och såg, svart på vitt, hur kilona försvan. Jag har nu nått en vikt jag mår bra av och planerar inte att gå ner mer i vikt.

Mitt nya projekt är att få en trimmad kropp. Nej jag ska inte bli bodybuilder. Jag vill bara ha en platt mage och gärna några linjer, en lätt tvättbräda. En snygg och fit kropp helt enkelt.

Så nu ska jag ta kort på mig själv, endast iklädd underkläder, en gång i veckan. Jag ska spara bilderna i kameran och hoppas kunna se förbättringar. Första bilden är redan tagen.

Julimånad är deadline för detta projekt. Vi får se hur det går. Kommer jag våga gå på stranden i bikini utan att täcka mig med en stor badboll eller gömma mig i vassen??? 

(Med Sveriges opålitliga väder kanske jag kan skjuta upp det till agusti. Hehe, jag letar redan efter kryphål)

De här repen alltså...



Att komma in i ringen är ett intelligenstest för vissa.

Ska det vara så j-vla svårt?!?

Tre timmars motionsim + kickboxning

Oj oj oj vilken dag. På förmiddagen var jag  i badhuset och simmade i tre timmar. Snacka om träning. Simning är skonsamt för kroppen och rätt avslappnade, samtidigt som man tränar alla kroppens muskler på en gång.
Ah okej jag kanske inte motionssimmade HELA tiden. Eller. Hmm. Okej. Jag kanske lekte lite också. Bara litegrann.

Okej, okej jag erkänner. Jag lekte i äventyrsbadet i tre timmar. Jag satte inte min fot i motionsbassängen.

På eftermiddagen körde jag 45 minuter kickboxning på klubben. Idag körde jag med en kompis, det var riktigt skönt att slå av sig lite.

Så 3 timmar och 45 minuters träning idag. Känns som jag kompletterade fusket igår.

(Tvåhundrasjugofem minuter)

Oljiga avslappnade öldrickande brudar i bastun

Jag har tränat tre dagar av det nya året och fuskade på den fjärde dagen. Jag skulle ha tränat idag för att få in fyra träningsdagar per vecka. Men.

Men idag hyrde jag bastun. Vi har bastu i bostadsföreingens samlingslokal. Så där satt jag med fyra andra brudar och drack öl. (jag drack ju självklart öl). Vi svettades tillsammans och sen bjöds det på helkroppsmassage. En kompis till mig är massör och hon tog med sin massagebänk. Där låg jag och njöt i fulla drag medan hon masserade min rygg med olja. Very nice.

Så, var det okej att fuska en enda gång? Jaaaaaaaaaa!!! Jag valde massage och bastu framför ett träningspass. Vem fan gör inte det???

Jag får träna dubbelt så hårt imorgon helt enkelt.

Otippad träning

Idag var det öppet-hus-träning igen, och jag var sugen på kickboxning efter två hemmaträningsdagar. Jag hade inte någon att köra med men jag gick dit ändå och hoppades på det bästa.
Två kompisar var där och körde, men de sparrades med varandra. Då vill man inte hoppa in och bryta och vara tredje hjulet. Först tänkte jag, fan va trist, jag kommer typ få skuggboxas och köra fys.  Bläää...

Men mitt öga skådade en ensam liten kille i lokalen. Med offret i sikte gick jag till attack;

- Hej vill du köra med mig?

Grabben var riktigt grym och jag fick definitivt ett bra pass. 16 år och energi som en hel indianstam. Svetten rann som niagarafallen. Han kom på många roliga kombinationer. Vi körde hela passet och jag hade skitkul. Han försökte lära mig en cool snurrspark men jag ramlade. Svårt att snurra och sparka samtidigt... (tur att mattan är mjuk)

Så, jag säger det än en gång. Våga gå själv till träningarna. Man vinner jättemycket på det! Våga fråga också.

Skyll inte på domarn... knocka honom!


Att vara domare är inte helt ofarligt.... Ha ha ha!


Cubanen hatar verkligen domare. Två gånger om!

 Cheeezzzes!

Tittarsiffror

Jag har 10-25 besökare varje dag. Det går ju inte att undgå att man blir lite nyfiken. Vilka är det som läser?

Jag har en mycket trogen läsare. Som läser min blogg varje dag. Ibland ringer hon t.o.m. och frågar om jag har skrivit. Hon skaffade sin första laptop för att kunna läsa min blogg. Hon gör inget annat med datorn. Bara sätter på den och går in på http://www.enkickboxares.blogg.se. Hon har ingen datorvana men lär sig sakteliga.

Gissa vem?

Min mamma!!!

Hemmaträning nr 2

Jag vaknande med träningsvärk imorse. KUL! (jag älskar träningsvärk)

Japp! Jag lyckades idag också. Det blev en kortare träning idag, typ 40 min. Men det blev träning iallafall!

15 minuter hopprep som uppvärmning framför tv:n (scrubs). Tyckte att hopprep var snällare mot grannarna eftersom jag då hoppar på samma ställe. *dunk dunk dunk*  Det blev en hel del trassel med hopprepet dock. Men det gick. Övning ger färdighet.

100 situps
Skuggboxning med lätta vikter
50 rygglyft
Kissande hunden 25 på varje ben

Blev inte lika slut som igår men svettdropparna kom till slut. YES!

Kissen



Kissen kan också boxas. Söt, men farlig vänster jabb.

Duktig kisse!

Träning i hemmet


Jag har även hållt mitt andran nyårlöfte, att träna mer! Eftersom klubben är stängd får man vara lite innovativ. Träning i hemmet!

Jag började med uppvärming. Allmänt studsande i lägenheten i 20 minuter. Jag bor i en 2:a på 54 kvadrat så det fanns inte så mycket joggingutrymme. Men knähopp, spark i baken, höga knän, och hoppande och viftande gick kalasbra. Försökte med hopprepet men jag bara trasslande in mig. (jag tror att grannarna älskar mig!)

Sen körde jag fritt med en 5 kilos stång. Biceps, triceps och axlar 15 x 3.
Några knäböj 20 x 3.
Massor med situps (tvättbrädsmål i juli) Säkert 100 stycken. Minst!
Plankan 30 sek x 3

Försökte skuggboxas men jag höll på att slå ner en lampa så jag slutade med det.

Det blev ca: 70 minuters träning. Och jag blev faktikst svettig. Succe.

Jag behöver däremot en bättre uppvärmingsaktivitet. Vill ha en cross trainer. Det skulle absolut vara det bästa! Skonsamt mot mina känsliga knän. Så om du har en cross trainer över skicka den till mig.

Gå in i ringen



I  tvättaktäa Muay Thai i Thailand får inte kvinnor hoppa över repen in i ringen. De måste under det nedersta repet. Enligt traditionen. Det är endast män som får hoppa över repen eller gå emellan.

Då kan man ju undra varför,och tycka det är orättvisst som kvinna. Men icke! Vi är smartare och gör inte bort oss när vi går in i ringen som den där snubben. Hahaha!

(bergis en kvinna som kom på det, ha ha ha, gå under repen så slipper ni snubbla och se ut som apor)

Idag börjar det

Så idag är det 2009 och nyårslöftena ska infrias. Istället för att köra mcdrive på donken ska jag faktikst laga riktig mat. Hemma. Själv.

Min första någonsin gjorda potatisgratäng står i ugnen just nu. Att skala potatisar tillhör ju inte en av mina favorit aktiviteter. Till potatisgratängen blir det fläskkotlett. Eftersom jag inte riktigt är redo att exprimentera med kryddor bir det bara salt och peppar på, ner i stekpannan och stek.

Så jag är "chef" i köket nu. Risken för brand och avhuggna fingrar ökade just med 100%.

Träning på lördag! Kick a la box! Öppet hus.

Hello and bienvenido 2009

Kickboxningens vårtermin kickar igång 12 januari. Jag längtar!!!

Saknar nästan den avskyvärda varma boxlukten. Piiieeuuhh. Jag hade ju precis börjat vänja mig och bli immun mot den. Det är bara att börja om igen, från början... 

Bara sådär.



 


RSS 2.0