ENKICKBOXARES

Strechar lite lätt.

Trots att magen strejkar lunkar jag på i joggingspåret. Det funkar bättre mot smärtan än alla piller som DE vill att jag ska peta i mig. Läkarna alltså.


Efter joggen kan man unna sig nåt gott. T.ex chokladmjölk!!

(andra människor i min ålder dricker kaffe, jag föredrar chokladmjölk. Mums!)

Så jävla trött på detta.

Sedan den 5 februari har hälsan åkt berg och dalbana. Läkarna kliar sig i huvudet.

Kom igen, jag är 28 år gammal, nykterist, rökfri, tränar och äter nyttigt. Dessutom är jag en glad och lycklig fjärt.

Hur fel kan det bli?

Jempa och tröttheten

Jag är så trött hela tiden. Eller ja, inte HELA tiden, men jag är betydliget mycket tröttare nu än vad jag var innan jag blev sjuk i februari. 
Måste verkligen kämpa för att inte slumra till i soffan. Jobbar endast 4 timmar per dag, men ändå är jag så slut. Slut som artist.

Nä, men seriöst. Inte okej att vara så trött hela tiden. Whats up doc? Jag känner mig svag och fryser hela tiden. Ingen annan i min omgivning känner behov av långkalsonger utom jag (mitten av april - i stockholm - och solen lyser klart).

Helt klart något fuffens på gång. Eller så är det någon slags återhämtningsprocess. Ska på ett par återbesök hos läkarna i maj så får vi väl se vad som står på.

Hjälp! Jag är en fisk. (Extra söt i simglasögon)

Eftersom som jag är närsynt använder jag kontaktlinser i ögonen, då blir simglasögonen ett måste i bassängen. Skulle jag ta av mig linserna när jag simmade skulle jag krocka med andra människor, trassla in mig i snöret som avgränsar banorna eller helt enkelt simma rakt in i kaklet. Så jag får helt enkelt se ut så där i simhallen. Herregud, de har väl sett värre saker?

"Är det en val? Ett skepp? En ubåt?"

Japp, idag tog jag återigen tillfället i akt att motionera innan jobbet. 1 timmes simning blev det. Det gick väldigt bra tills simhallen invarderades av en gapig skolklass. Lätt distraherad som jag är kom jag av mig lite i träningen. Svalde för mycket vatten och bytte ut den snygga crawlen mot hundsim. Men jag hann ändå med så mycket som jag ville.

Glad att jag hann med lite träning innan jobbet. Känner mig så effektiv då. Annars blir det lätt en LÅNG sovmorgon de dagarna jag börjar runt 12. Jag jobbar 50 procent veckan ut och hoppas hoppa upp till 100 på måndag. Om kroppen inte strejkar.

Och kan jag jobba 100 procent kan jag banne mig thaiboxas också. Längtar!

Idag var dagen då jag skulle sätta kroppen (och huvudet) på prov. Efter över 2 månaders vila tyckte jag att det var dags att gå på mitt första träningspass. Och jag valde CROSSFIT. Hur tänkte jag där???? De är ju skitjobbigt!!!

Aaaoooo.... Träningsvärk!

Mitt lilla äventyr i skogen igår har resulterat i smärta i mina stackars muskler. Känner mig överkörd av en ångvält. Helt förvånad. Vad hände? Vart är jag? Hur kan den lilla turen i skogen ge detta resultat.

Kondition och muskler är en färskvara. Det märks att det var länge sen jag tränade. Pust och stön!

Efter mycket pip, gnäll och protest kom jag äntligen upp ur sängen och snörde på joggingskorna. Jag jobbar numer 50 procent. 12-16 idag och såg det som ett ypperligt tillfälle att på något vis motionera innan jobbet.

Detta visade sig vara lättare sagt än gjort. Efter som jag är så sjukligt morgontrött.
Siktet var först inställt på simhallen. Med så blev det icke. Det blev ett alldeles för stort projekt.
Då packade jag gymväskan för att pallra mig upp till gymmet.
Väskan stod vid dörren och jag halvslumrade i soffan. Det var så jävla svårt att motivera sig. Sängen lockade...
"Jeeeempaaaaa" ropade sängen. "Kombi komsi".

Ja, som ni förstår kom jag till slut iväg, men inte till gymmet.
7,5 km lätt jogging. Trevligt att vara ute i skog och mark. Lunkade på i min egen takt med mina egna tankar. Blev varvad av stavgångarna liksom.


Röd och törstig!

Skönt att man fick något gjort innan jobbet. (Glöm nu inte att byta däck i helgen.)

Ett av mina 10 sekunders mästerverk. Jag heter "Jem Pa" om ni vill lattja med mig.

Idag. Då äter man kanelbullar. Punkt slut. Moffade i mig två kanelbullar, bara så där. Utan att skämmas.
Kändes viktigt för mig att dela med mig av denna information till allmänheten. Varsågoda.

Sjukdom eller ej. Jag måste börja röra på mig. Det kan ju knappast vara hälsosamt att sitta still och rulla tummarna. Dags att ta sig i kragen och testa gränserna. Så idag gick jag ut på en lånpromenad. Man måste ju börja någonstans.


En random kuse jag mötte på vägen.

8 kilometer i den dystra förorten. Det var mycket skönt och avslappnande.

Jahapp. Hade hoppats på en friskförklaring idag, men icke. Undrar om min fighterblogg ska bli en sjukdomsblogg. Jag hade verkligen förhoppningar om att få packa väskan och dra till OC idag.
Innerst inne visste jag väl att så icke skulle bli fallet.

För nytillkomna läsare kan jag berätta att jag vanligtvis är en brutal och elak fighter i mina bästa dagar. Som slår folk på käften utan att blinka. Men sedan 5:e februari har jag insjuknat i någon hitte-på-sjukdom.

Så min blogg, som vanligtvis är helt centrerad på träning har skiftat fokus på sistone. Istället för att skriva om min träning, så handlar det mest om mina sjukhusbesök och krämpor. Kärring man är. Mandelkubb och melodikrysset????

Och så elak är jag nog inte. "Men jag är tuffare än somliga tror". Jag är lite mer som Mowgli i Djungelboken kanske.

Det glädjer mig att statistiken på besökarna är ca 20 om dagen i genomsnitt trots att jag inte skrivit ett jota på hur länge som helst. Vanligtvis kan det ligga mellan 50-90 unika besökare om dagen. I vanliga fall alltså. Då bloggen spottar ut inlägg regelbundet.

Men att fortfarande ha 20 pers som ändå kikar in per dag, utan någon uppdatering värmer lite i själen.

Hälsotillståndet är förbättrat, dock ej helt återställd. Sjukhuset imorgon kl 13.00. Hoppas på lite vettiga besked.

Saknar träning och mitt normalt fullbokade liv. Trött på serier och dvdboxar. Måste tillbaka till mattan och dansgolvet. För bövelen!!!

Big shout out till människor från förr. Även fast vi inte ses så finns ni alltid i mitt hjärta.

Det är människorna i vår omgivning som gör oss till det vi är. Vi skulle inte existera utan varandra.

Tack Peter och Clara!

Så fort jag är friskförklarad kommer jag ner och härjar på klubben. Och så får ni varsin stor kram!

Saknar att sparkas och slåss.

Äter bara beska piller, som ekorren, - ni vet han, ja i granen alltså - i väntan på utredning och provsvar och sånt.

Drygt.

Nej jag har inte dött. Nej jag har inte slutat blogga. Nej jag har inte slutat med thaiboxning.

Jag har helt enkelt varit lite upptagen.
Ja här ligger jag sedan i torsdags.


Det suger!


Frukost, mellis, lunch, middag och kvällis.

Min gallsten ger inte med sig, så ingen muay thai för mig. De är inte längre säkra på diagnosen och läkarna gnuggar sig i huvudet.

Men det ok, jag mår under omständigheterna bra i dagsläget.

Lite galen blick, men jag bjuder på den.

Fick lite fjortisångest över förra inlägget. Ett semmelrecept har verkligen ingenting i min blogg att göra.
Tänk om en NY läsare trillar in och får se ett recept på semlor..
Man vill ju inte att folk ska få fel intryck.
Så jag fick kvickt luska fram någon bild som har med thaiboxning att göra för att reparera skadan. Därav den redbullberusade Jempan här ovan.

Matcherna jag såg i Phuket var skit. Mer än hälften av matcherna var helt klart uppgjorda. Jättetrist.

Kanske man borde sadla om helt, och bli konditor eller bagare?

Trots att detta vare sig är en sjukdomsblogg eller receptblogg så kan man väl köra in på ett sidospår.
Kortvarigt alltså.
För jag är ju hemma sjukskriven och kan inte träna. Vad ska jag blogga om då? Kanske en "nyttig" semla? Utan smör och endast två matskedar socker på 8 stora semlor. Oh yes i did. Och de blev goda också!!! Smälte i munnen.

25 gram jäst
3 dl laktosfri mjölk
1 dl laktosfri kvarg
2 msk socker
1/2 tsk salt
2 tsk malen kardemumma
ca 8-9 dl vetemjöll
100 gram mandelmassa
3 dl laktosfri grädde (jag körde ner en vaniljstång i grädden eftersom jag tycker grädde är äckligt)

Den grymma thaiboxaren står i köket som en kärring och bakar semlor.

Vart är världen på väg.

Jag är rädd.

På riktigt...

Saknar mitt paradis

Med all denna fritid på halsen blir det rätt mycket dagdrömmeri... tankarna svävar gärna bort till Thailand. Sjukskriven en vecka till. Läkarna kilar sig i huvudet. jag räknar dagarna utan träning. Längsta uppehållet på flera år...

Skulle ge vad som helst för att få åka tillbaka till Thailand. Tränade lite på ett camp på Phil Phil, där tränaren tyckte jag hade lika bra fotarbete som en "chang".

Självklart har tillståndet förvärrats. Jag är sååå avundsjuk på alla som hela tiden "checkar in" på Onechai hela dagarna. Åh! Sen lägger de upp bilder och ser ut att ha jättekul. Så avis. Dumma fejsbuck! Jempa vill ju också checka in på OC och inte på akuten varannan dag. Nä ja ä int bitter...

Svårt att hålla bloggen vid liv när man inte tränar. Eftersom bloggen handlar om träning. Förvisso om kost och hälsa också. Men min vardag, som sjukskriven, är inte särskilt händelserik. Slag, sparkar, knän, boxhopp, chins, skuggboxning, hopprep, armhävningar, löpning och allt det där känns lång lååångt borta.

Då är det bara att ta fram spaden och börja gräva. Så får vi se vad vi hittar i skattkistan.


Vänner från förr. Gruppkram Helene och Anna. Två tjejer jag ofta sparrades med i början av min karriär.


Fler vänner. Jill Idhs tjejläger. Tre dagars skoj där vi alla slogs som vildar. Skaffade vänner för livet.


Så j-val kaxig. Jag var världsbäst i mina egna ögon. Åh, den gamla goda tiden.... Men sen fick jag lite stryk så båda fötterna hamnade på jorden igen (tack).


Ouch!!!


Another day at the office, inte sant Peter? Jag och Peter har hängt ihop lääänge. Farsan Baloo!


Vår galna resa till Battle of Lund. Säger bara: Alors on dance! -with Lelle, Adela, Jill och Bella.


Åh thaitemplet. Traditionell muppdans framförd av Leila och Jempa. 2 år i rad har jag varit på Thaifestivalen och bevittnat massa bra matcher och ätit massa god mat. Pad thai gai 40 kr?!?! Två tack!


Mötet med kickboxaridolen Caroline Ek (vm guld). Coolt!


Benhinneinflammation innan SM 2010. Skönt hos naprapaten.


Jempa hjälper ofrivilligt till med strechningen, varsågod Bella. Alltid i full färd med nåt bus.


En välbehövlig kram av Hayes efter förlust i DM (dock silver för mig).


Mötet med thaiboxaridolen Magdalena Kowalzcyk (vm guld). Även känd som gladiatorn Athena.


Riksläger med svensk kickboxning


Slitet gäng efter SM i Gbg. Sara, Carlos, Jian, Matilda och Zina


En och annan våffelbuffe efter invägningar... Efter deff kommer våfflor!


Poängdomarutbildningen i Jönköping. Smart ass Jempa tänker så det knakar.


SM i Stockholm, jag var så nervös att jag höll på att svimma. Kul upplevelse. Brons och ett söndersparkat lår.


Jenny Krigsman och jag har pucklat på varandra otaliga ggr. Hon som fixade min första match också. GNO i Täby.


Håkan-Bråkan ordförande i Svenska Kickboxningsförbundet.


And lots and lots of love! Har gjort mig till den jag är.

Detta var bara en bråkdel av allt jag vart med om i kampsportens underbara värld! Jag skulle lätt kunna skriva en bok om alla galna upptåg man varit med om (men vem skulle läsa). Och det finns otroligt många människor jag har att tacka för detta. För att inte glömma någon nämner jag inga namn. Men Stockholm Kickboxning, Södermalm Shaolin och Onechai har helt definitivt berikat mitt liv.

Massivt bildkalas plockat ur skattkistan. Håll till godo! Snart på mattan igen men nya äventyr!

Idag är det en vecka sedan jag tränade. Sju dagar. Fy fasen. Rena evigheten för mig. Men detta gallstensproblem verkar inte vilja släppa i första taget. Bara att hålla ut. Jag vilar och lyssnar på kroppen.

Men neeeej!!!! Kämpade som ett djur för att få bort den där "jempa the kickboxer" bilden på bloggen. Så plötsligt dök <---- den upp igen. Bort bort bort!!!! Någon som kan hjälpa mig? Ger gladeligen ut lösenordet till främlingar bara den

Jag har en hel del tidningar. Det är mest Fighter, Fitness Mag, Topphälsa, och Body. Nästan enbart träningstidningar av olika slag. I mängder. En hel del tatueringstidningar också. Sorry regnskogen.

När man ligger här hemma, alldeles eländig och lidandes, så blir det inga nya fräsha (fräscha? har stavas det? phresha kanske...) blogginlägg. Vi får hålla till godo med det vi har på lager helt enkelt. Hittade ett asgammalt inlägg på fröken Krigsmans blogg. Det är lill-Jempa. Strax innan min första thaimatch, kolla :

Jempa älskar inte chins.


Det är sjukt jobbigt!

Och tro icke att de utförs korrekt efter egen maskin. Nej då, min vän gummibandet är där och hjälper till.

Dessa bilder är från i söndags, jag ligger ju hemma och har ont i magen. Så förbannat drygt...

Hoppas att jag är på benen snart! Vill komma tillbaka till träningen fortast möjligt. Tomt utan OC-arna.

Och Gud sade, på sjunde dagen är det fys!!!!


Lite stel. Har alltid haft krångliga höftnöjare. Känns liksom som att något kläms.


Passet i söndags var riktigt grymt. Jag var helt slut, inte långt från hinken. Mmm, Peter (Khru) älskar oss, han hade gjort en fysbana, crossfit inspirerat. Alla favoriterna var med. Boxhopp, thrusters, chins, burpees och så vidare.



Då, lyckligt ovetandes om att jag några timmar senare skulle ligga avsvimmad på akutmottagningens golv. Vill starkt påpeka art det inte hade något med träningen att göra, utan ett gallstensanfall. Wtf?!? Vart fan kom det ifrån liksom.
Får bli chill med träningen till jag mår bättre. Skönt att jag fick mig en riktig genomkörare innan jag blev dålig iallafall.

Nuläget; ligger på soffan (hemma!) och gnyr lite. Har ipaden till underhållning. Hoppas på en bättre morgondag.

Pucko till frukost! (Hallelulja den är laktosfri, come to mama).

Ensam i mitt omklädningsrum. Peace! Här kan jag dansa naken omkring och röja bäst jag vill. Mohahaha!

Idag körde vi ping pong sparring och det har ingenting att göra med "showen" med samma namn. Usch på er!

Nej, ping pong handlar om att man kör lite lättare och att man turas om. Man kör en teknik typ rak, krok och spark. Sedan backar man lite och låter den andra göra nåt. Det är en inbjudande sparring där det endast handlar om kontroll och teknik. Inga blåtiror, fläskläppar, lårkakor, hjärnskakningar eller näsblod. Man kör bestämt men anpassar kraft och tempo efter sin motståndare. Det var sjukt roligt att puckla på grabbarna. Fick be vissa av dem att ta i lite, jag är inte gjord av glas.

Vissa tycker att jag är pedant. Jag brukar försvara mig med att jag endast är ordningsam. Jag hävdar att jag endast vill ha lite jävla ordning ibland, ursäkta franskan. Men jag kan faktiskt också stöka till, titta:


Bildbevis!!!

Sedan att jag färgkoordinerade schampooflaskorna i duschen kanske är lite stört. Men bara lite.

Fick en present av fröken Krigsman.  Mmm.. så gott. . Jag är en riktig redbull-pundare och det vet hon om. Den här Lonsdale-drickan smakar precis likadant, kanske t.o.m. lite godare. Tack syrran!

Men jag har dock, sedan årskiftet, trappat ner på min konsumtion. Drack alldeles för mycket redbull, powerking, celsius och liknande (det är ju så gott). Jag är fullkomligt medveten om att det kan medföra vissa risker. Bland annat slår mitt hjärta lite konstigt. Om det beror på redbullen eller ej låter jag vara osagt. För jag vet faktiskt inte. Men efter ett arbetsprov i januari, då läkarna konstaterade att jag hade extra slag på hjärtat blev jag skitskraj.

Istället för 1 eller 2 redbull om dagen blir det alltså knappt 1 i veckan nuförtiden. Så får vi se om pumpen lugnar ner sig.

Ikväll är det slagsmåls-time. Oh yes, my boys my boys. I´m gonna kick your asses. Här ska det tränas så svetten lackar.

Jag är också endorfinpundare.

Grymt pass på OC igår. Jag och pojkarna. Det funkar så bra, ingen kille vill bli slagen av en tjej - så jag får bra motstånd. Trivs verkligen himla bra med dem.

Men det är klart, saknar ju mina tjejer också


Peter, Helene, Adela, Jempa, Clara, Jenny B, Jenny K, Linnea och Håkan.
Här har vi varit och peppat Jenny B aka The Scone som gick match. Vann efter 12 sekunder, på grund av skada. Vi brukar ha bra uppslutning när någon av våra fighters går match. Kärlek.

Idag kom jag iväg till gymmet. Trots att motivationsfaktorn låg på noll. Kors i taket. Men det jobbiga för mig är bara att komma iväg. Få arslet ur vagnen. Väl på gymmet går det oftast bra. Om inte latmasken smyger sig på.

Det blev 40 minuters lätt jogging idag. Kändes helt rätt. Man behöver ju inte ta i så att man blir blå på varje träningspass.

Lumpinee Stadium i Bangkok. För er som inte vet vad det är så är det typ Mekka för thaiboxare. Det är det bästa. Creme de la creme.

Alltså det var ju så j-vla häftigt att jag nästan gjorde i brallan. Doften av thailiment och svett slog mig i ansiktet som en rak höger. Oh I love it. Matcherna var magiska. Våldsamt vackert. Muay Thai så som det ska se ut. På riktigt! Jag satt med hakan i golvet och ögon stora som fotbollar hela kvällen. Inför näst sista ronden av "the main event" kommer en kvinna fram till mig och knackar mig på axeln:

"wah yu pitcher wit pion"?
var på jag svarar:
"what?"

Sedan följer en kort konversation där ingen av oss förstår vad den andra menar. Tills jag, till slut, förstår att hon undrar om jag vill ta ett kort med vinnaren av matchen. Hon sa förmodligen "Do you want to take a picture with the champion" men jag hör ju som en åsna, plus att jag var helt inne i matchen, så jag förstod inte alls. Men jag tackade ja, och flög upp ur stolen, lycklig som ett barn. Så fick jag ställa mig uppe på en prispall med Lumpinee Champion. Jag var så glad att de plockade ur mig ur publiken. Under kvällen hade säkert 25 thailändare kommit fram till mig och frågat "You fighter?", och ni kan gissa om jag äääälskade att höra det.

Men ådran... inte nu...!

Detta kan bli intressant. Fast jag är ju redan stark, snabb och snygg (och oförskämt självsäker).

Och en stor näve självdistans.

Packade väskan. Gick till tunnelbanan. Kom ända fram till t-centralen. Sen fick jag vända. Mådde så illa och började kallsvettas. Hoppade av och vände hem.


Ingen fara kompis, jag klarade mig hela vägen hem.

Synd att jag missade träningen. Men det var helt klart rätt beslut att vända hem (med facit i hand). Inte nog med att jag missade träningen, jag missade Mama Chai's 7 sorters kakor också. Ledsen i ögat.

Nu, kl 22, mår jag betydligt bättre. Siktar på träning om tisdag.

Latmask de luxe.

Lördagen gick sannerligen i vilans tecken. Ingen träning. Inte ens en promenad. Hämtmat, godis och läsk. Tallriksmodellen lyste med sin frånvaro. Tv:n och iPaden användes flitigt. Först thaiboxnings sm och sedan gladiatorerna.

Imorgon har jag fått en gratispass inbokat på Kampsportslabbet som jag tänkte gå på. Sedan är det ny vecka. Ny tid, ny strid. Hoppas er vecka var varit lika bra som min. Tjingeling!

Missa inte! Tyvärr blev våra två fighters Böna och Jenny utslagna. Men det är ändå ett spektakel att se. Några matcher sänds på ettan resten får ni se på svt play. Jag ligger redan redo med iPaden. Oeeeiii

Det blev ett snabbdopp i bassängen idag. Hade ju planerat att vila idag (fredag). Men jag missade ju träningen i måndags så jag tänkte kompensera.

Ja ja ja. Jag tvagar mig före bad. Och jag tvagar mig även efter bad. Jag tvagar och tvagar...

Imorgon blir det iallafall vila. Precis enligt planen.

Åh! Hittade en gammal bild från klubben


Här är jag nytränad på OC (dec 2011j och hänger med min minikompis Shirin. Så jäkla bra klädstil ungen har. Don't mess with us.

Vi åt våffelbuffe efter detta pass och Shirin somnade med en våffla i munnen. Skönt!

Det var från denna bild jag fick inspiration till tatueringen jag har på revbenen. Råkade komma över den på nätet när jag googlade "muay thai"och bad min vän Sebbe designa om den. Och tatuera in den. Revbenen gör förbaskat ont.

Om någon skulle fråga "går det bra, eller går det sådär?" skulle jag definitivt svara "sådär".

Gym? Nej. Jag gick ut och åt en brakmiddag med kompisar.
Thaiboxning? Ja faktiskt!
Kampsportslabbet? Nej, men jag gick faktiskt till gymmet. Där lyckades jag med den ytterst ovanlga bedriften att springa 1 mil. För andra gången i mitt liv, en gång till och det blir ett hatrick. Eller en eagle eller birdie eller nåt.
Thaiboxning? Jajemen!
Vila? Hmm vi får se. Det kanske blir något helcrazy som typ simning.
Vila? Troligtvis.
Thaiboxning? Kan hända.

Passet idag med killgruppen gick som en dans! Sparringövningar och fys. Kände mig starkt idag. Var liksom laddad med självförtroende efter milen.

Partaj längst bak i bussen. Ååaa åaaa!

Nuts for nuts!

Röd och svettig efter 1 timmes löpning på gymmet.

Jag är i chocktillstånd. Jag är ingen löpare och tycker inte ens om löpning. Jag joggar max 10 minuter som uppvärmning innan jag ska gymma. Fast oftast kör jag crosstrainer, just för att jag starkt ogillar löpbandet.

Men idag avverkade jag 1 mil på löpbandet. Det har bara hänt en gång tidigare i mitt 28-åriga liv.


Chockad - men jäääävligt stolt!

Hur lyckades jag med detta? Jo, jag körde gammal hederlig Alfons Åberg-pedagogik; Jag ska bara...

Jag ska bara jogga 10 minuter. Ok. Jag ska bara jogga 10 minuter till. Hmm, jag är inte trött. Jag ska bara springa 30 minuter sammanlagt. Det blir bra. Okej 5 minuters nedjoggning. Äh okej, jag ska bara springa 10 min till, då blir det ju 45 min. Bra tid. Sen joggar jag ner. Oj jag har sprungit typ 7 km. Då är det ju bara 3 km kvar till 1 mil. Men det orkar jag inte. Bara några minuter till... Åh fan, nu har jag sprungit i 50 min, bara 10 till då. 1 timme, jäklar jag är på 9,95. Då ska jag bara springa 50 meter till.

(jag håller alltså en konversation med mig själv där jag hela tiden ändrar mig och "ska bara lite till". En tyst monolog där jag är båda)

Packade sillar.

Här ligger vi och fysar. Finns det hjärterum finns det stjärterum, är min första tanke. Och ja, jag ligger där inklämd i mitten bland alla killarna. De smalaste benen är mina.

Jag har bytt grupp på Onechai och verkar ha hamnat i en riktig kanongrupp. Jag är ensam tjej! Vilket betyder att jag har hela omklädningsrummet för mig själv! Ingen kö till duschen och inte trångt eller rörigt i vårt pyttelilla omklädningsrum. Jag kan sprida ut mina grejer överallt och duscha hur länge jag vill.

Passet igår gick skitbra. Körde med en ny ung förmåga vid namn Mio. Väldigt duktig och söt som socker. Vi körde enkla sparringövningar och givetvis fys på slutet. Thrusters och situps.
Som sagt, är mycket nöjd med passet och gruppen, typ 25 killar för mig själv.

Jag har en plan. En träningsplan så klart, inte någon Sickan-plan inte. Det är en veckoplanering. Jag ska träna thaiboxning, gymma själv och köra gruppträning på kampsportslabbet.

Måndag: Gym.
Tisdag: Onechai.
Onsdag: Kampsportslabbet.
Torsdag: Onechai.
Fredag: Gym eller vila.
Lördag: Vila
Söndag: Onechai.
Tror ni att det funkar?

Sen brukar ju mina planeringar gå lite som de vill. Jag är en bekväm människa och gör som jag vill. När jag har lust. Men jag skulle vilja följa detta schema. Med reservation för latmasks-syndrom (som troligtvis dyker upp på måndagar och fredagar). Typ nästan garanterat.

Eller vet ni redan att jag har träningsvärk? Någon som missat det? Jorden är rund också.

Självklart fyller jag på med energi efter passet!


Vem vill inte ha en dejt med denna pudding? Ta en kölapp.

Jag och lådan är inte kompisar.

Idag körde vi ett renodlat fyspass. Från början till slut. Jag hade kunnat lämna handskar och benskydd hemma. Vår tränare Peter hade ett sådant där nöjt och elakt leende på läpparna idag och jag tänkte "oh oh". (med all rätt, visade det sig sen)

1. Kettlebells svingar 10 st med 12-14 kg.
2. Rulla med hjulet, ni vet magövningen när man håller i ett hjul med två handtag och rullar ut från knäposition. 10 st rull.
3. Lådan. 10 jämnfota upphop. Fruktansvärt. Vedervärdigt. Usch!
4. Thrusters, 10 st med hantlar på 5 kg per styck.
5. Fällkniv 5 st.

10 varv!

Om det var jobbigt? Ja, alltså jag har ju inte dåligt samvete för att jag åt vaniljglass till frukost längre.

Imorse var det näst intill omöjligt att komma upp ur sängen. När kroppen säger nej, vad gör man då? Att jag både är lat och har träningsvärk gjorde uppgången till mission impossible.

Uppenbarligen kom jag upp eftersom jag nu sitter och skriver detta inlägg. Hur märkligt det än låter, så ser jag fram mot söndagspasset på Onechai imorgon.

Och ikväll är det gladiatorerna. Yes. Jag känner två av gladiatorerna och sitter som klistrad i soffan varje lördag nuförtiden, godispåsen i ena handen och coca colan i den andra. Hejja Lynx och Athena!

Det är väl 72 timmar efter träningen som träningsvärken är som värst enligt forskarna?

Jag är redo att skriva under på det.

Det gör löjligt ont i kroppen idag. Mitt långa uppehåll från thaiboxningrn tar ut sin rätt. Thaiboxningsmusklerna har glömt rörelsebanor och minskat i uthållighet och styrka. Uppförsbacke ett par pass framöver, sedan är nog allt i sin ordning igen. Hejja Jempa friskt humör!

Na na na na na come on....
Jag gillar inte smärta. Verkligen inte. Detta kan verka motsägelsefullt eftersom jag har en del tatueringar och sysselsätter mig med thaiboxning. Där vi faktiskt slår varandra. Hårt! Men mycket riktigt så får tarueraren lyssna på mitt gnäll och pipande. Och på träningen kommer ett och annat "aj som fan" ur munnen.
Men. Jag har kommit på en smärta som jag verkar gilla. Iallafall lite. Smärtan som strålar igenom musklerna när man har riktig jävla träningsvärk. Det gör ont, men det är lite skönt ändå. Det är lite hatkärlek. Aj aj men mmm, mmm...

För att återkoppla till ovanstående stycke så har jag en förbannad träningsvärk idag. Fick rulla ur sängen i morse för att ens komma upp. Men jag släpade mig själv till träningen idag iallafall. Det gjorde ont, men det var skönt.

Vi fyller på med de billiga och goda kalorierna efter träningspasset. Mums säger magen. Plus att jag slipper disk.

Igår körde jag alltså terminens första pass på OC. Det kändes skönt att kicka igång igen. Förkylningen har äntligen gett med sig och nu ska jag banne mig vara frisk, för det är så skönt att vara igång igen. Tillbaka till gamla vanor. Gamla banor.

Idag har jag varit på Kamsportslabbet. Ett nytt gym mitt i stan som gamla vänner har startat. Jag deltog i ett gruppträningspass som innehöll 1 timme kampsport och 30 minuter fys. Det var grymt jobbigt men kul. Ska även dit och gratisträna på söndag. Sen införskaffar jag nog ett 10-klippkort där, känns som ett bra komplement till thaiboxningen på OC. Träningen på OC är på tisdagar och torsdagar, och gruppträningen på Karmpsportslabbet är förlagd på onsdagar och söndagar. Så rent praktikst så funkar det ju att glida ner på Kampsportslabbet någong gång ibland.  Vi får se hur det blir.

Imorgon är det alltså OC igen. Muay thai time. Fight time. Love time. Me time! 

Gissa vad som hände direkt efter passet idag då? Jo raka språet till Max (igen!) körde precis samma mongo-meny som igår. Rutinfast?

Tummeliten och Amazon

Jag har ju inte direkt fått någon rivstart på terminen. Har legat hemma en vecka. Däckad. Snorig, febrig och i halsen och allmänt gnällig. Hej och hå. Hoppas jag inte sträcker en muskel. Är tillbaka på jobbet idag och hoppas kunna gå ner och köra lite på OC imorgon.

Bloggen har varit som en dagbok ur träningssyfte. Från första passet till bronsmedaljen i sm. Jag har hunnit med så mycket. När jag la handskarna på hyllan i juni förra året stod bloggen stilla. En stor del av min identitet försvann. Efter ett långt uppehåll har jag bestämt mig för att kicka igång igen. Januari 2012 nu ska det bli åka av. Jag har kört igång autogirot på One Chai Muay Thai och köpt nya handskar.

Men. Jag tänker absolut inte göra nåt jag inte har lust med. Jag tänker inte pressa mig själv eller banta. Jag vill träna för att det är kul. Ingen ska få ta det ifrån mig. Jag tänker leka och ha kul. Anledningen att jag lade handskarna på hyllan var för att allt blev så allvarligt, det gick så fort och plötsligt handlade hela mitt liv om thaiboxning. Min karriär gick som en raket rakt uppåt. Jag blev lite ställd och klarade inte alla krav.

Jag är mycket mer än så. Thaiboxning i all ära, vill man bli bäst måste man offra allt och pressa sig själv. Men jag är klar med den biten. Jag vill leva livet nu. Som thaiboxare på deltid.

Jag spenderar gärna mycket tid på träning och med gänget på OC, men det ska vara på mina villkor. Jag ska vara träna för att jag vill, inte för att jag måste.

Jag siktar ändå inte på en världsmästartitel. Jag vill vara snygg naken och kunna ge någon på käften i nödsituationer. That's it. Det var ju ändå så det var tänkt från början.

Jempa och "Zina Krigarprinssesan"

Jag var och gästspelade på Stockholm kickboxning och tränade med min gode vän Zina. Hon har blivit så duktig. Är så stolt. I våras klådde hon allt motstånd och vann SM guld och på lördag åker hon iväg på VM i Makedonien!

Medan jag har haft paus från thai och kickboxningen har jag inte legat helt sysslolös direkt.


Dj Jempa på scen

Medan hanskarna har legat på hyllan har jag pysslat med min hemliga sidospårs-karriär. När jag inte slår folk på käften så spelar jag musik för dem. Har fått "rätt kontakter" och fått skitmånga roliga spelningar. Både i Stockholm och Göteborg faktiskt. Det går riktigt bra, men är framförallt helt fantastiskt roligt.

Klart jag saknar kampsporten. Men man är ju aldrig direkt borta. Även fast jag inte slåss själv är jag ju aktiv på andra sätt. Jag tittar på mycket kamsport, går på evenemang, läser om det, pratar om det, poängdömer med mera... Man andas och lever kamsport ändå. Det är en del av ens identitet. I november åker jag till Thailand i 2 veckor. Och där lär det bli thaiboxning för hela slanten. Så kampsportaren i mig finns kvar, men ligger i vila. Kanske det vaknar till liv i Thailand?

Thailand är drömresan jag längtat efter i många år. Äntligen blir den av. Jag tar gärna emot tips på camps som ni rekomenderar. För givetvis ska jag hinna träna nåt på dessa två veckor. Någon dag eller två iallafall. Sedan ska jag försöka komma iväg till Lumpini eller något liknande och se mig omkring.

Träning överhuvudtaget var en bristvara mellan juni och september. Nu har jag kommit igång igen. Kickstartat. Men bara på gymmet.


Func Gym (stor favorit)

Poängdomaren Jempa flörtar med publiken.

Tanken var att glida ner på Stockholm Kickboxning och kolla lite matcher. Kul lördagsnöje tänkte jag. Men icke sa Nicke. Plötsligt satt jag i poängdomarstolen och fick döma matcher. Haha. Har skulle det minsann inte slappnas av. Man kommer inte undan. Det är som en sekt.

Faktum var att det bjöds på ordentligt med fight. Blod stänkte och svetten lackade. Många gånger var det fullt krig i ringen. Skitkul att se! Älskar att bevittna vackert våld.

Lördagen blev trots allt ett nöje!

30 september. Missnöjd...


30 oktober. Supernöjd!

Gissa vad som hände när jag lade handskarna på hyllan? Jag har sedan Juni 2011 tagit en paus från kampsportandet p.g.a. ett flertal olika skäl. Vad hände då? Jag svällde upp som rena rama marshmallowgubben. Som den dumbom jag är fortsatte jag att "äta som vanligt" men minska träningsmängden avsevärt. Dålig kombo. Men jag gjorde inget åt saken. Veckorna gick, sommaren kom, semesterkilona lades på. Lager på lager på lager på lager. Och jag märkte det inte riktigt. Men så, efter semester hade alla mina kläder krympt.

Krymt?!? Blivit mindre i omkrets. Gick inte att knäppa. Allt var snortajt!

Så jag ramlade över ett kost och träningskoncept på nätet. Det krävde 1 timmes träning per dag och ca: 1500 kcal per dag. Skulle jag våga prova? Det kostade ändå 500 spänn. Jag anmälde mig...

Jag är tillbaka. Av vilken anledning? Jo min gode vän Jenny Krigsman berättade för mig att, häromveckan hade en kund kommit in på Jabb och berättat att han följt min blogg. Han hade hittat den p.g.a att han hade problem med hälsenan och följt mitt rehabprogram - och blivit bra. Shit vad coolt!!!
Jag vet inte om jag någonsin berättade hur det gick ned min hälsena? Men det var inget alls fel på den. Jag hade en sten i hälen?!?! En liten sten hade etsat sig fast på undersidan av min fot, och bott in sig, i förmodligen ett par månader. Tokigt. Doktorn tog bort den sen.


Ouch!

Kör fortfarande ingen kampsport, men hänger ändå med i svängen. Jag återkommer och berättar hur jag gick ner 5,5 kg och 18 cm runt midjan på 30 dagar, alldeles nyss.

Nej, jag har inte försvunnit, jag har inte dött, jag har inte börjat med balett. Jag är kvar här livs levande.

Men.

Jag har lagt handskarna på hyllan. Jo. Så är det.

Sedan den 10 juni 2011 har jag lagt handskarna på hyllan. Det har hänt massa saker som har lett till detta beslut. Eventuellt plockar jag fram handskarna igen i höst. Men som läget är nu roar jag mig med powerwalks, joggingturer och en och annan svängom på gymmet.

Hela denna säsongen har känts kass och en handfull incidenter har fått mig att fatta detta beslut. Vi får som sagt se var framtiden har att erbjuda. Men just nu är denna kick/thaiboxare på semester. Jag ligger i ide och sover.

Shame on me.

Träningsmotivationen har gått in i sin mest kritiska fas. Har inte tränat på evigheters evigheter. Är inte ens sugen. Äter dock som om jag skulle träna. Vilket har resulterat till en mjuk mysmage. Ogillas.

Besök Jennys blogg http://gno.blogg.se och kolla "det regnar i Thailand" där finns en bild på mig som tydligt illustrerar missnöjet över situationen, så som den är för tillfället.
Rent allmänt.

Pustar ut.

Igår var jag ute och sprang coopertest. Det innebär att man springer 3 km så fort man kan. Löpning för mig är nära besläktat med panik, ångest och illamående. Så tiden blev inget att hurra för.16.50. Besviken på mig själv lunkade jag hem från spåret... Pyttsan! Här kan ju tilläggas att jag ha astma och hyperventilerar hela rundan. Känslan av att jag ska dö gör ju hela upplevelsen till en pärs.

Väl hemma hade jag repat mig lite. Intalade mig själv att min "sjukdom" hindrar mig fråb att springa snabbt och på kort tid. Unnade mig lite kvarg och funlight som kvällsmål. Mums!

Idag är det One Chai på schemat! Sweet :)

Första passet efter hälsene-problematiken krävde lite uppvärmningsmassage med linement.

Skitkul tydligen.

Okej jag LOVAR. Det där var den sista. Tummis.

Alltså shiiiiiiit.... Jag glömde tandskyddet!

Restaurangen där jag blev matförgiftad. Alla one chais var här utom Håkan. På bilden ser ni Böna, Mia, Daniel, Edvard, lite av Matilda, lite av Jian och så Jempa.


Demostrerar här hur jag skulle må ett par timmar senare. Om jag bara visste...


Iphone-sjukan har drabbat One Chai! Daniel, Clara, Edward och Håkan.


De onda asiaterna... Adela och Jenny. Jians håriga ben hamnade också på bild.


Matilda och Jian.Trångt i One Chai bussen. "Finns det hjärterum - finns det stjärterum".


Jian och Peter (jag vill inte veta vad de mäter...) typiskt pojkar.


Figherbrudar Diana, Adela (brons -56), Matilda, Zina (guld - 60) Sara (silver - 65) och Bella (silver -56).

Finalgalan! Matilda, Zina, Jempa och Adela (jag har fått i mig lite blåbärssopp så jag är något piggare).


Jian står i skamvrån efter nattens hyss

Det var alltså i detta rum som jag sov. Jag delade rum med Adela, Jian och Matilda. Och på partynatten hade jag somnat i en säng. Fast halva jag hade råkat somna i sängen brevid. Så jag låg liksom på halva halva. Hade ju däckat fullständigt efter matförgiftningen. Så Jian, skulle snällt flytta bort sängen... och ville inte väcka mig. Han hade stått med ett dilemma "Ska jag väcka Jempa? Eller ska jag försöka rycka bort sängen utan att hon vaknar?". Min gode vän Jian valde det senare alternativet. Varpå jag ramlar ner i golvet. Slog i knät och foten och blev arg som ett bi. Hade lätt kunnat flyga på honom, så jäääävla arg. Låg och morrde i en kvart och somnade sedan. På morgonen när jag vaknade kunde jag bara skratta. Jag var givetvis inte arg längre, och kunde se komiken i det hela.

 

Ett glatt men slitet gäng efter sviterna i Göteborg. Sara, Carlos, Jian, Matilda, Zina och Jempa (som ligger bekvämt)

Det var en helg med spektakel. Det var en blandning mellan himmel och helvete. Det var en kul upplevelse som blev befläckad av en hemst matförgiftning. Missade mycket. Men håller kvar vid de fina erfarenheterna jag fick. Otroligt skön stämming alla klubbar emellabn. Bara kärlek bland fighters.

Vilken helg det blev. Fredag till söndag. Svenska mästerskapen i kickboxning i Göteborg. Mycket välarrangerat. Vad minns jag mest från upplevelsen? Sängfallet? Jätteräkan? Eller Glenn?

Vi började vår resa med One Chai-bussen i fredags.

 
Jempa sussar (och dreglar) på sin kudde Martin.

På plats i Göteborg vägde vi in våra fighters och gick ut och käkade ihop. Vi hittade en helmysig italiensk resturang där jag beställe grillade jätteräkor. Jag var den enda av de 11 one chai:arna som beställde räkor. Och tur var väl det... 

Jag var uppe HELA natten. Matförgiftning. Utan att gå in på för mycket detaljer så kan man säga att jag gick säkert ner minst en viktklass under natten. Kl. 9.30 på lördagen började själva evenemanget. Jag tog mig till Sporthallen Valhalla men mådde apa och sprang på toa en gång i kvarten. Jag var inte till någon hjälp alls. Bara blek och orkeslös med magkramper.


Adela och Bella

Under kvalmatcherna avgjordes damer minus 56 där Adela tog hem en bronspeng. Jian och Böna fightades också och gick till finalgala på kvällen.


Finalgala

Vi fick ett guld (Böna), och ett silver (Jian) och ett brons (Adela). Jag är mycket stolt över mina fighters!


Grattis Böna, svensk mästare!

Efterfesten missade jag efter som jag mådde pyton, gick och la mig på hotellrummet och sov. Fick ett minst sagt omtumlande uppvaknande när mina partajande rumskamrater kom hem. Den historian berättar jag om i nästa inlägg.

Söndagmorgon vågade jag prova hotellfrukosten, en liten dos. Sedan började vi vår resa hem. Efter en minst sagt påfrestande resa, p.g.a. dagsformen, är jag äääääntligen hemma:

Däckad i min egen soffa. Ont i magen, mår lite illa. Helt utmattad.

Hatten av till Milo, vår eminenta one-chai-buss-chafför, han körde hela vägen till Göteborg, och hela vägen tillbaka. Tack Milo!

One Chai kammade hem 1 guld, 1 silver och 1 brons. Jag åkte på en matförgiftning och missade stora delar av eventet. Note to self: ät inte räkor i Göteborg.

Sitter på One Chai-bussen på väg till Göteborg. Nu smäller det!

... är Jempa ute och powerwalkar kl 22.30.

Inget konstigt alls.

Peter och Jempa

Tränare, vän, mentor, coach, förebild och idol.

Världens bästa Peter. Obeskrivlig. Han är bäst helt enkelt.  

(Skulle kunna skriva en hel uppsats om Peter. Men inga ord skulle göra rättvisa för vad han betyder för mig)

Träningsvärken är ett faktum.

Sen glömde jag ju träningskläderna i väskan igår. De luktade inte direkt rosor när jag upptäckte det imorse...

Säckhållning - På andra sidan står en 90 kilos karl - sparkar allt vad han har. Fick sätta sugkoppar på fötterna för att inte flyga iväg!

Åhh.... Jempa har hittat hem. Och det luktar svett och thailinement. Me so happy!




Passet gick finemang. Riktigt hård fys på säcken, samt lite annat skoj.

Underbart!

Sedan i torsdagskväll har jag powerwalkat över 30 km. Laddade ner en app som kartlägger och räknar tid så nu promenerar jag som en vilding. Självklart är det morgonpromenaderna jag är ute efter, men det blir en och annan kvällspromenad också.

Ikväll ska jag äntligen få återvända till OC för efterlängtad thaiboxning. Det har ju inte varit en direkt "höjdarsäsong" för mig (bara en massa uppehåll). Kan räkna årets pass på händerna. Jösses. Efter ett långt uppehåll ska jag alltså studsa tillbaka ikväll. Jag är så jävla excited att jag just cant hide it! Hoppar snart ur brallorna....wiieeeooohhuuooeee!!!

Lördag: Kom iväg på en morgonpromenad idag. Solen sken och fåglarna kvittrade. Enligt min iphone-app så gick jag ca: 5 km. Helt lalgom.



Sedan när jag kom hem blev det en riiiiiktigt fet frukost. Bokstavligt talat. Ägg och bacon. Plus vaniljkesella med färska blåbär och jordgubbar. Mmm sa magen.



Hälsenan är fortfarande på bra humör. Ytterst lite smärta. Tålamod och rehab. Tålamod och rehab.

Och tålamod och rehab. 

Idag söndag gjorde jag typ en repris på lördagen. Ökade takten, tiden och sträckan något. Sedan körde jag min sedvanliga gröt och fruktsallad istället.

Sa jag tålamod och rehab?

Hemkommen från en lång powerwalk på kvällskvisten.

Distance: 7.29 km
Duration: 1.18.24 h
Avg. Speed: 10.45 per km



Kesella på det! Givetvis har jag svalt två Lactrase innan (laktosensym-tabletter) annars hade det vita soffan inte varit vit längre.

VARFÖR finns inte vaniljkesella som laktosfri? Svara mig NU!

Nöjd efter dagens kondtionpass på gymmet!

Efter jobbet idag slängde jag i mig en burk makrill och en fruktsallad. Sedan tog jag en promenad till gymmet. Crossade i 60 minuter. Duschade. Kastade en favorit kaka i ansiktet:


Älskar't!

(Den är ju absolut inte nyttig på något sätt. Men de är sååå goda. Det är som godis. Jag är lika galen i de här flapjacksen som vanligt folk är i kexchoklad.)

Sedan tog jag en promenad hem och åt ett riktigt skorvmål: Laxgratäng

Hade ju funderingar på att dra till OC idag och köra. Men det kändes som att utmana ödet. Kondition på den skonsamma crosstrainer kändes som det "enkla valet".

Jempa och Gunn

Badminton 19.00-20.00.

Äntligen lite svett och flås. Shit vad skönt. Min vän Gunn bjöd upp till fight på badmintonbanan. Jag tycker ju att badminton är löjligt roligt. Kan tyckas galet att springa efter en flygande korkboll. Men det finns någon tjusning i detta. Gunn som har 10 års erfarenhet av racketsport såg till att svetten lackade. Riktigt jävla kul.

Och det bästa av allt. Jag har INTE ont i hälsenan. Vi körde lagom hårt och jag hade väl åtsittande skor med hälinlägg. Så min hälsena hade ingen anledning att klaga.

Om jag vaknar imorgon. Utan smärta i hälsenan (eller någonannanstans för den delen) tänker jag packa väskan och dra till One Chai efter jobbet. Imorgon är det boxning. Så jag kan ha inneskor på mig så foten får lite extra stöd. Håll tummarna!

Ruggigt besviken för att jag missar SM i kickboxning i år. På grund av en j-vls hälsena. Som aldrig någonsin har strulat. Förbannat bra tajmning hälsenan. Tack för den! Jag hade kvalat och allt. Ville ta revansch från förra året då jag fick med mig en bronsbuckla hem. SM 2010 klicka och se.



Men jag är iaf glad för våra 3 fighters från One Chai som ska vara med : Jian, Böna och Adela. Kör så det ryker nu!!! Gör kaos med dem.

Hälsenan är för övrigt mycket bättre. Jag har gjort min rehab och inom kort är jag på mattan igen. Värken har flyttat runt lite i foten. Faktum är att smärtan inte längre sitter i hälsenan. Nu är det framme på stor-tå-knogen. Förstår ni vad jag menar? För några dagar sen var det fotknölen. Besökaren "smärta" åker sightseeing i min högra fot... Ditt visum har gått ut, stick nu!

Jag har inte bloggat på ett bra tag nu. Eftersom det råder träningsuppehåll på grund av hälsene-struleri dippar motivationen. Det är så trist att ha ont. Vilovärken är värst. Det är okej att ha ont när man anstränger sig. Men att det gör ont när man bara sitter i soffan, det är inte okej. Har varit på 3 event sedan jag bloggade sist. Distriktsmästerskapen i Kickboxning. En thaiboxningstävling på Slagskeppet. Kung Fu festival i Kungsträdgården.

DM i kickboxning körders på min gamla klubb, Stockholm Kickboxning, den 8 maj. Vi på One Chai hade 3 deltagande fighters och kammade hem 3 vinster av 4. Edward gick match i K1 och förlorade matchen, men bjöd på en sju-helvetes-show. Adela gick match i K1 och plöjde på som en ångvält och vann. Jenny gick två matcher i K1 och vann båda två! Jenny, som tävlingsdebuterade, imponderade stort.


Jenny vs Betty i K1. Huvuddomare - Håkan  och en av poängdomarna - Jempa (sitter på en stol där bakom Håkan)

Håkan var huvuddomare i årets DM och jag var poängdomare. I kickboxning så finns det 1 huvuddomare i ringen och 3 poängdomare som sitter runt ringen. Det är vi (poängdomare) som dömer vem som vinner, medan Håkan står för säkerheten. Efter att ha dömt 16 matcher av 19 var jag helt slut i huvudet. Det blev en riktigt lång söndag.

Under veckan som kom blev det ytterst lite träning. Något gympass, men mestadels ägnade jag mig åt mina tåhävningar.

I lördags (14 maj) var det thaiboxningstävling på Slagskeppet. Edward och Helene tävlande och One Chai gick hem med full pott. 2 vinster av 2 möjliga. Stor uppslutning av One Chai:are som kom och visade sitt stöd.


Jag och Adela var där och hejjade fram grymma Helene som vann med 3-0.

Idag söndag (15 maj) var det Kung fu festival i Kungsan. Det var dessutom SM i Sanshou och många vänner var med och tävlade. Vädergudarna såg till att upplevlesen blev allt annat än behadlig. De stackarna som åkte i plurret måste ha fryst häcken av sig.



Brrrr!!!!

Ny vecka. Ny tid. Ny strid. Hälsenan, sluta bråka nu så jag kan återgå till thaiboxningen.

Jag gör alltså inte 90 tåhävningar per dag. Nej. På morgonen gör jag 15 raka tåhävningar, 15 med fötterna inåt och 15 med fötterna utåt. Detta upprepar jag 3 gånger. På kvällen gör jag samma sak igen, 15 raka, 15 in och 15 ut 3 varv.

Och detta, mattegeniet Jempa, blir inte 90 st om dagen.

Gym på agendan ikväll. Men vill fortfarande slå någon på käften.

Och jag kämpar på med mina sabla tåhävningar... Jag vill ju helst vara tillbaka på OC snarast. Men jag har kommit underfund med att detta kanske tar ett tag. Jag gör iallafall mina 90 tåhävningar per dag, med mycket gnäll. Kört crosstrainer på gymmet också, mycket försikigt. Men egentligen vill jag ge någon på käften. På riktigt.

H'r blir det t[h'vningar f;r hela slanten

Jor[ s[ atte...

Mitt tagnentbord har fackat ur som ni ser. Det tre sista bokst'verna i v[rt svenska alfabet har rymt...

Det har inte blivit någon träning denna veckan p.g.a. smärta i hälsenan. Jag körde ju i måndags, men sedan dess har det varit helt kört. Smärtan började för typ 2 veckor sedan, men har inte varit överväldigande. Men i dagsläget är det alltså träningsförbud som gäller eftersom smärtan inte ger med sig, utan blir värre. Jag har självdiagnostiserat mig med överansträningng. Jag har börjat köra ett rehabprogram med tåhävningar och köpt häl-inlägg till skorna. Mycket massage och varma bad också.


I lördags var jag och hälsade på Jenny på Jabb och ägnade mig åt lite shopping. Ett par nya shorts och ett nytt proteinpulver blev det


Lördagsshopping!

Sedan missade jag när min vän Lina Eklund vann sin första proffsmatch på Superior Galan. Men jag följde hela eventet på twitter och brast ut i ett glädjetjut när Lina vann sin match, GRYMT!!!


Grattis Lina (till höger)

Anledningen till att jag missade Superior Galan var för att jag själv hade spelning. Det var också GRYMT!!


Vild fest på Dj-scenen. Framför mig hade jag ett helt hav av dansade människor. Jag älskade varenda minut!

Under veckan som kommer jag ska rehab:a min hälsena så jag kommer tillbaka på mattan snarast.

Aj aj. Vad hände med min hälsena? Jag har jätteont. Det började ömma lite förra veckan under träningen. Men det var ingen direkt fara, kunde köra på som vanligt. Det "gör ju ont" att köra thaiboxning tänkte jag...

Men nu har jag alltså så pass ont att jag inte kan träna... Pyttsan!

Mina hälsenor har aldrig krånglat. Någonsin. Har lilla spöket laban flyttat in i hälsenan?

Eftersom måndag var en röd dag så var jag ledig från jobbet. Detta innebar att jag hade full möjlighet att delta på morgonpasset på One Chai. Tjoohoo! Jag älskar morgonpassen på klubben. Det är vansinnes-fys. Det är "fram-med-papperskorgen-nivå" på dessa pass (pure love). 

Jag kunde delta under dessa pass medan jag pluggade. Men nu är jag färdigpluggad och heltidsarbetande. Och mitt schema tillåter inte morgonpass. Vilket är j-vligt synd. För det är så sjukt kul...

Men, i måndags gick jag alltså upp kl 06.00 på min lediga dag för att thaiboxas! Kl. 08.00 började passet med 10 minuters meditation (vilket jag suger på). Sedan var det fullt ös fram till 9.30. Det var så sjukt jobbigt. Konditionsfys utan dess like. Papperskorgen åkte fram, men ingen bjöd på sin frukost som tur var...

Hopprep. 3 ronder skuggbox. 3 ronder benmitts. Benböj under 30 sekunders vilan. 150 vänstersparkar på säcken, 150 högersparkar på säcken. 150 knän. 2 minuter konstant boxning. Nackstyrka. Allt detta klämdes alltså in innan klockan slog 9.30.


Två morgonpiggatjejer! (Jempa & Jenny)



Mör i kroppen efter morgonpasset. Ser väl lite mosig ut i ansiktet, men det är så man ser ut efter ett morgonpass. Smått leende för att jag överlevt passet med bravur. (Vi berättar inte att jag började grina när Peter klämde på mina vader... schhh!)

Efter passet åkte jag hem. Käkade lite. Slängde in en tvättmaskin. Chillade lite. Solade lite på balkongen... och vad hände sen?

Jo...

Tokdåren Jempa packar väskan IGEN och återvänder till klubben!



På väg till pass nummer TVÅ för dagen.

Pass nummer två innebar egenträning. Har väldigt dålig självdiciplin. Men jag lyckades banka på säcken i 45 minuter tills en svettcirkel bildades både på rygg och mage. Sexy...

Zina, Jempa, Adela och Johanna

Öppen sparring på söndagar ledde till stor uppslutning på One Chai igår. Det kom flera gäster från olika klubbar och sparrades med osss. Bland annat Zina, Bella och Sara från min gamla klubb. Jättekul att ses igen och slåss lite. Sparringen gick riktigt bra. Tränade på att vara tight och hitta luckorna. Det var hård teknisk sparring. Så vi dängde på varandre rätt ordentligt. En stackare fick ett cut på ögat och fick åka iväg och sy. Osis. Men så vitt jag vet är Ida en tuff tjej och kommer tillbakja så fort stygnen är borttagna.

På söndagar erbjuder vi på One Chai öppen sparring mellan 10.30-12.00. The more the merrier. Kom! Kostar gratis att få veva och sparkas med One Chai:arna.

Efter ett svettigt pass tog jag med mig 5 av fighterbrudarna och åt en "efter-passet-bagel" på en uteservering i Vasastan. Alla tiders!



Mums!

Skärtorsdagen spenderades nere i One Chai´s lokaler. Jag hade aviserat Per om att jag behövde sticka tidigare från passet för att åka iväg på påskfirande. Snälla rara underbara Per komprimerade passet så jag fick vara med på allt det roliga. Tre riktigt grymma mittsronder med Johanna. Fokus - snabbhet. Det gick riktigt bra och jag kände mig rapp och snabb i slagen.

Sedan körde jag sparring med Daniel "Masen". Det gick riktigt bra. Daniel är både större och starkare än mig så jag försökte dansa runt så mycket som möjligt. Vilket resulterade i att jag blev ordentligt andfådd och svettig, men Daniel fick problem med att gå tag på mig. Riktigt kul blev det iallafall. En omaka duo som ändå hade väldigt kul ihop. Daniel är mycket teknisk och har bra koll. Trots att han är starkare kan han reglera styrkan så jag inte knockas när han träffar. Efter ronderna sa vi på skoj att jag säkert hade sprungit milen, med tanke på mitt fotarbete för att undvika Daniels slag.

 
Efter passet turboduschade jag, tackade alla för passet (de hade ytterligare 30 minuter av kul träning kvar) och drog iväg...


Tut tut, iväg på påsk-camping!


Husbilscamping för första gången i mitt liv.


Träningskläder på tork på Nynäshamns camping. Inget konstigt aaaaaalls...

Rulla rulla...

Här sitter jag och rullar mina lindor innan passet. Detta gör att det går fortare och smidigare att linda händerna sen.

Vilket sjuhelsikes-pass det blev i tisdags! Mama Mia!!! Peter hade planerat ett riktigt bra pass. Välplanerat, kul och lärorikt. Det fanns nåt för alla. Jenny var helt klart en bigragande faktor till att träningen blev så bra!

Av någon anledning fick Peter bara the mini-crew på passet. Vi var bara kortisar, jag och Jenny var de enda över 1,65. Och vi har ändå massa långskånkar på klubben. Komiskt.
Eftersom jag och Jenny är ganska jämnlånga så körde vi ihop. Satan i gatan vad hon körde med mig. 3 mittsronder utan vila. Höll på att kräkas. Jenny är sjukt skicklig på att hålla mitts. Hon är helt klart i Peter och Håkan-kaliber på matchmitts. Wow. Hon har ett sånt grymt fokus och ser vad man behöver träna på.

Resten av passet innehöll både det ena och det andra, kondition, sparring och teknik.

För övrigt är min halv sleeve klar! Tadaaaah...




One Chai, One Love

Jenny (i mitten) påstår att hon har svårt att slita sig ifrån träningen... Jag förstår inte alls vad hon pratar om.
Bra sparring i söndags som avslutades med en timmes promenad på stan, i det vackra vädret. Och en riktig Mc Mongo meny på ett gatu-thai-kök. Med detta menar jag att jag åt sjuuuuukt mkt mat. Sänkte nästan 2 hela menyer själv..

Idag måndag, skulle jag inviga mitt nya löparset. Köpte stadiums 499 set med byxa, tisha och jacka. Tänkte att det skulle fungera som en morot, så jag kommer ut och rör på fläsket. Men det blev inte som planerat. Detta var vad som hände: Jag slutade 15.00 från jobbet. Kom hem, satte på en tvättmaskin och diskmaskin, åt mellis och bäddade sedan ner mig för en 40 minuters powernap. Eftersom jag var så ruskigt effektiv skulle tvätten och disken stå på medan jag nappade, därav stoppade jag in öronproppar i öronen. Ställde larmet och kramade om kudden hårt....

... Drygt tre (3!) timmar senare vaknar jag upp. Helt groggy och vet typ inte ens vart jag har vaknat upp. Vad hände?!? Jag hade inte hört larmet och snarkade på i godan ro. Den svinlånga powernapen fick mig helt ur balans. Fixade tvätten och disken och hamnade i soffläge resten av kvällen. Sneglade lite surt på den prydligt upplagda högen med löpkläderna.

Jag har en orsaksteori till detta scenario; jag var uppe och powerwalkade imorse kl 05.30. En 50minuters runda innan frukost. Detta kan ha bidragit till den misslyckade powernapen.

Så kan det gå!

Stare down!

Enligt planerna spenderades fredagskvällen på klubben. Jag fick sparkas och slåss. Precis som jag ville.


Jag och Adela pucklade på varandra i vanlig ordning.

Fotsvett?

Skönt pass idag på OC. Börjar komma tillbaka till gamla rutiner nu.

Joggingrunda på måndagen.
Vilade i tisdags, men avverkade en lätt kvällspromenad.
Gymmade igår, onsdag. Körde kondition.
Idag torsdag - Boxning.

Imorgon blir det antingen thaiboxning eller gymmet. Har inte riktigt bestämt mig ännu. Skulle vara kul att sparkas lite faktiskt. På lördagen ska jag vila riktigt ordentligt. Sedan blir det One Chai på söndagen. Så lyder åtminstone planeringen.



Kärlek till er alla. Peace din fis.

Årets första joggingtur avklarad.

(Belönades med en chokladbiskvi, plus minus noll.... DOH!)

Jempa är på sitt bästa lekhumör. Uppvärmningsrond "klapp på axeln". Ungefär som kull, man ska träffa sin partner på axel, mage eller lår och undvika att bli träffad själv. Jätteskoj (som även bilden illustrerar).


Jempa och Adela - Dags för slagsmål.

Boxningsmästaren Per.

Skönt att vara tillbaka på "OC". Har saknat alla jättemycket. (Speciellt Per!)Konditionen var väl helt okej trots det långa uppehållet. Styrkan var dock undermålig. Det är tufft att komma tillbaka i form efter ett långt uppehåll - det blir liksom lite extra uppförsbacke. Men det är som sagt roligt att vara tillbaka i OC-gänget. Skönt att få slåss lite också. Det ligger som inbäddat i mina gener.


Tack Jenny för de fina bilderna.

* OC = One Chai

På DJ kurs


Teorin är viktig




Men praktiken är roligast!

Träningsmässigt så är jag så omotiverad, oengagerad och odisciplinerad. För det första finner jag inte tiden att tränas. Det räcker inte till. Eller i sanningens namn så är det orken som inte räcker. Skulle väl kunna gå upp 05.00 på morgonen och hinna med ett pass på gymmet, rent teoretiskt, men jag orkar ju inte... Sover som en sten tills klockan ringer på morgonen. Tid finns det uppenbarligen, men orken... Ja, det har gått och blivit en ond cirkel att slarva med tränigen. Synd. För jag mår ju apa när jag inte får träna... Suck. Latmasken har tagit över min kropp. Jag har kommit iväg till One Chai en enda gång sedan februaricupen. Det är skam och skandal. Gymmet har fått några tafatta besök, tur är väl det, annars hade jag säckat ihop för länge sen. Åh, ge mig styrka.

Gymråttan gör comeback! Har börjat uppskatta sena kvällsbesök på gymmet. Kör crosstrainer i 45 min, sen är det klart. Då sover jag bra sen. Som en liten gris. Mens sans in corpore sano.

Jempa och bollen (bild från förra veckan)

Före-bilden


Lite nervös...


Efter-bilden

Grymt nöjd, vi är dock bara halvklara. Nästa sittning 28 mars.

One Chai sover


Och sover

Och sover

Och sover

Och sover....



Endast snyggdomar'n Håkan är vaken!


Det här inlägget ger en heltäckande bild av vår upplevelse i Eskilstuna förr förra helgen. En låååååång sömnig väntan. Jösses. Vet inte hur de tänkte när de planerade för 65 matcher i EN ring. Nu blev det bara 58, men vi var ju där till 22.30 också...

7.30-22.30 på plats. Inte helt okej alltså. Då har jag ändå räknat bort transporsträckan STHLM- ETUNA.

Sådana dagar önksar jag att jag spelade fotboll istället... hör ni ironin i min röst?

Lycklig Jempa som ska testa BRUNCH för första gången i sitt liv. Frukost och lunch i ett, buffe-style.

I sporten jag valt att ägna mig åt är vi helt rubbade gällande vikten. Vi bantar som dårar sedan blir man knäpp i huvudet och går helt bananas när man får äta igen. Jag äter typ bara vegetariska sallader, makrill och ägg en vecka innan match, sedan fastar jag helt dagen innan. Detta beteende är dock självvalt då man vill pressa sig ner en viktklass i hopp om att möta en kortare motståndare. Kortare räckvidd. Efter förra veckans tävling i Eskilstuna belönades jag idag med en hej-dundrandes-måltid...

Smoothien var riktigt god. Lagom söt så man nästan inbillade sig att den var nyttig...

Mumsiga våfflor, helt klart onyttiga...men de smälte verkligen i munnen.

Skäms inte ens för att jag tryckte i mig 4 våfflor på 2 minuter

Lite ångest infinner sig när man inser vad man gjort... Jag åt mer på en enda siittning än på hela veckan innan matchen. Puuhhh... Skjortknapparna kunde lika bra ha smällt iväg och träffat någon okänd brunchätare i ögnen. Detta inträffade icke, men det fanns en överhängade risk. Summan av kardemumman är att brunchen var helt fantastisk. God mat och gott sällskap. Life is sweet.

Lelle och Jempa softar stenhårt innan matcherna drar igång. Sweet!


Våra One Chai-ungar Mitra och Tristan var på plats. Här i full flärd med att leka med "shake your bon bon-apparaten".



Peter masserar Adela med thailinement.

 
Håkan tejpar Bönas händer.

Clara aka Mamma One Chai har alltid koll på läget.


Jian efter matchen.

Adelas match: Läkaren kastade in handduken.
Bönas match: Succé, vackert våld. Vinst!
Jians match: Domaren avbröt matchen.

1 vinst och 2 förslust för One Chai idag. Men 100 procent kärlek. Stor uppslutning av klubbmedlemmar kom till slagskeppet och hejjade på våra fighters. Väl kämpat.