Det tar sig


Hållt igång i snart 2 veckor nu. Gym och thaiboxning. Konditionen lyser med sin frånvaro. Tekniken finns gömd i ryggmärgen. Styrkan är på semester.

Vägen tillbaka




Game face




Tigerthigts


Snygga kläder. 

En bra morot.

Kan man packa snygga kläder i träningsväskan är det lättare att komma iväg.

2 gånger på onechai denna vecka.
Det känns bra.

Onechai


Fokus.

Frizon.

Vänner och kärlek.

Tillbaka igen?


Jag la handskarna på hyllan 2011.

Har gjort ett antal försök att återuppta träningen. Kört ett par tillfällen men aldrig kommit igång. Nu gör jag återigen ett försök. 


Jag fick höra orden ingen vill höra "han är död, han är död"

Jag visste inte vad jag skulle göra, var jag skulle vända mig. Krisen och sorgen ledde mig tillbaka till mattan. 

Att träna ger mig en paus i sorgen. En vila från stressen.

Min pappa har slitits ifrån mig. Jag kan inte förstå. Han dog plötsligt utan anledning. Chocken och sorgen är övermäktig.


Han skröt om att hans dotter kunde slåss. Men han såg mig aldrig träna eller tävla. Jag hoppas han ser mig från pappa-himlen nu.

Egen lyckas smed

För ca 2 veckor sedan besökte jag mitt lokala gym. Innan dess har träningen varit obefintlig. Jag har verkligen haft en lång svacka. Jag har inte orkat och jag har inte haft lust. Det blev en ond cirkel.

Bara tanken på thaiboxning, kickboxning, löpning, hopprep och gymmet gav mig ångest. Jag blev på riktigt fysiskt illamående, fick migrän eller kramp i magen när jag försökte rycka mig i kragen.

Inget fick mig att komma över tröskeln. Jag blev min egen värsta fiende. Jag sabbade för mig själv. Och värst av allt, JAG tyckte synd om mig själv.

Jag kände inte igen mig själv. Visst, jag har gjort ett par klena försök till att börja träna igen. Men motivationen har inte varit där. Jag har mått mycket dåligt av flera anledningar. Jag har varit svag.
 
Men...


Nu har jag varit på klubben 4 ggr och gymmet 3 ggr på 2 veckor. Det är mer än vad jag gjort på flera år.

Hoppas det håller i sig. Jag mår redan bättre och tycker inte längre synd om mig själv. Jag ansvarar för mitt liv och jag bestämmer hur jag ska må.

Jag vet inte varför jag gick in på gamla bloggen här. Men det väckte många minnen. Bilderna. Texterna. Allt. Jag börjar skriva igen för att kunna minnas även detta om hundra år.
 
Många personer som omnämnts finns kvar. Precis lika viktiga för mig då som nu. Andra har försvunnit helt. Men alla har påverkat mig, på ett eller annat sätt. 

Uppförsbacke

Att plötsligt börja träna efter flera år av soffliggande är oerhört kämpigt. Men jag tar ett steg i taget. 

Kvinnan

 
Kvinnan i mitt liv. Heter Adela och är också omnämnd tidigare. Efter en lång tid av förvirring och förnekelse blev vi ett par. Hon gör mig lyckligast i världen. Vår kärlek ifrågasätts och diskuteras. Men vi håller oss starka, tillsammans. Hon peppar mig varje dag och är ett stort stöd i min träning. Hon packar väskan, ringer och påminner om träningstider, hänger upp mina svettiga kläder och serveras mig god och näringsrik mat varje dag.
 
förutom detta är hon min fästmö och bästa vän.

Mannen

Jag separerade från mitt ex 2010. Han omnämns i bloggen vid ett par tillfällen. Sedan september 2013 heter mannen i mitt liv Zeke. Han är en underbar naken katt som älskar mig villkorslöst. Det är ömsesidigt.

Uppdatering

Crossfit var inget för mig. Jag försökte. Men det var verkligen inte min grej.
Sen har jag spenderat ett par år på soffan. Jag tappade lusten att träna och motivationen var obefintligt.
 
Jag har ett mål. Denna gång också. Mitt första mål var att gå ner i vikt. Check!
 
Mitt andra mål var att ta mig till SM. Check.
 
Mitt nya mål är att gå en match i Thailand. Utan skydd. En thaiboxningsmach. 
 
Jag har aldrig varit särskilt sugen på att dela med mig av privatlivet. Försöker fokusera endast på min träning. Men nu när jag bläddrar igenom bloggen och hittar lite privat är det ganska kul att läsa. 
 
Jag är glad att jag aldrig tog bort bloggen. Att den aldrig stängdes ner och blev avktiverad. Så mycket minnen.

Sen sist?

Allt möjligt har hänt sedan sist. Flera år har passerat. Stora förändringar, massa erfarenheter och lärdomar. 
 
En sak är säkert, kampsporten saknas i mitt liv.

Återkomsten

 
Har precis dammat av handskarna. 

Påtryckningar från yttre krafter

Många nära och kära som saknar min blogg. Jag borde kicka igång. Men jag har inte samma historia att berätta som förut. Jag är inte på en själslig resa eller på jakt efter medaljer och pokaler.

Det mesta handlar om rehab och sjukdom. Är det lila kul att läsa om? Vill folket ha sånt? Mun blogg ska vara glad, motiverande, rolig och inspirerande.

Ska ta mig en funderare. Men jag uppskattar era inlägg, sms, mail och kommentarer. Jag lever och andas fortfarande ;)

Lucia-tävling på concor crossfit

Idag spenderade jag hela dagen i en crossfit box på kungsholmen i Stockholm. Det var 7 tävlandes från min box: Crossfit Norrort.

Det var en spännande och lärorik dag. Jag lärde mig att deltagarna var monster och att jag har en lång väg att vandra för att nå fram till deras fysik och teknik. Imponerande!

De gjorde allt från marklyft, rodd och repklättring till burpees, ring dips och push press... Och mer därtill. Jag ägnade mig åt att äta lussebullar. Gottegrisen numero uno.

Hur som helst så var det väldigt inspirerande. Samtliga deltagare var grymma.


Vad är nu detta?

Jag har alltså fått nys om att denna träningsform (Crossfit) har hjälpt människor över hela världen med ryggproblem. För nytillkomna tittare kan jag berätta att jag bröt svanskotan för 4 år sedan och har aldrig blivit bra. Besvären var tilltagit på senare tid. Så pass mycket att det inkräktar på min vardag och privatliv. Känns väldigt tungt att lägga handskarna på hyllan. Jag ÄR ju en slagskämpe. Att var fighter är en stor del av min identitet. Men jag tänker inte byta namn till encrossfittares blogg. För jag tänker inte släppa kick-och thaiboxningen helt.

Men mitt primära fokus just nu är att bli kvitt mina ryggsmärtor. Eller åtminstone symptomlindra. Därav Crossfit. Funktionell träning utan maskiner. Det är tungt, flåsigt, snabbt och kul.

En wod kan se ut så här, som igår:

5 rounds of:
15 sumo deadlift high pull
15 burpees
30 mountain climbers

Och ja, allt är på engelska.


Då kör vi

Då är väl bloggen officiellt igång gå. Men det är inte strikt kickboxning/thaiboxning längre, jag jar vidgat mina vyer. Jag har upptäckt något nytt. Som jag verkar gilla.


Crossfit.


Kanske, kanske inte...?

Går och funderar. Är det dags att kicka igång bloggen igen? Den har ju liksom legat och blivit dammig.

Kanske? Kanske inte? 
 
Ska åtminstone sova på saken. 

Fortfarande sjukskriven

Hälsan är fortfarande vacklande. Därav har jag inte kickat igång på OneChai ännu. 
 
Däremot har jag varit på tre veckors semester. I Thailand. Och givetvis var jag tvungen att smygträna litegrann. Bara se om "takterna sitter kvar" liksom.
 
Blir lindad om händerna av Ran
Sparkar mitts
Och boxningen håller fortfarande
Ran är med på noterna och spelar lite teater för att göra kunden nöjd.
 
Visst sitter det kvar. Jag kan fortfarande. Men konditionen är ju ett skämt eftersom hälsan inte riktigt är i behåll. Men det var roligt. Kul att leka lite.
 
 

Vårspring i benen


Strechar lite lätt.

Trots att magen strejkar lunkar jag på i joggingspåret. Det funkar bättre mot smärtan än alla piller som DE vill att jag ska peta i mig. Läkarna alltså.


Efter joggen kan man unna sig nåt gott. T.ex chokladmjölk!!

(andra människor i min ålder dricker kaffe, jag föredrar chokladmjölk. Mums!)


Sviktande hälsa




Så jävla trött på detta.

Sedan den 5 februari har hälsan åkt berg och dalbana. Läkarna kliar sig i huvudet.

Kom igen, jag är 28 år gammal, nykterist, rökfri, tränar och äter nyttigt. Dessutom är jag en glad och lycklig fjärt.

Hur fel kan det bli?

Besök nummer två

Faktiskt riktigt nöjd med dagens WOD.
Jag är ju fortfarande under utredning och läkares uppsikt. Men lite träning gör bara nytta. Vi snackar ju inte blodsmak i munnen och mjölksyra.
21 frivändningar och 800 meters löpning. Tre varv och det gick galant. Körde frivändningar utan vikt och joggade i mitt lugna tempo. Skönt att röra på sig! Hela träningspasset avklarat under 20 minuter. Sen blev det lek, strecning och mingel.

Lek är my middle name så att säga.
Leker mer än vad jag tränar. Nytta med nöje.

Tröttheten


Jempa och tröttheten

Jag är så trött hela tiden. Eller ja, inte HELA tiden, men jag är betydliget mycket tröttare nu än vad jag var innan jag blev sjuk i februari. 
Måste verkligen kämpa för att inte slumra till i soffan. Jobbar endast 4 timmar per dag, men ändå är jag så slut. Slut som artist.

Nä, men seriöst. Inte okej att vara så trött hela tiden. Whats up doc? Jag känner mig svag och fryser hela tiden. Ingen annan i min omgivning känner behov av långkalsonger utom jag (mitten av april - i stockholm - och solen lyser klart).

Helt klart något fuffens på gång. Eller så är det någon slags återhämtningsprocess. Ska på ett par återbesök hos läkarna i maj så får vi väl se vad som står på.

Morgondopp


Hjälp! Jag är en fisk. (Extra söt i simglasögon)

Eftersom som jag är närsynt använder jag kontaktlinser i ögonen, då blir simglasögonen ett måste i bassängen. Skulle jag ta av mig linserna när jag simmade skulle jag krocka med andra människor, trassla in mig i snöret som avgränsar banorna eller helt enkelt simma rakt in i kaklet. Så jag får helt enkelt se ut så där i simhallen. Herregud, de har väl sett värre saker?

"Är det en val? Ett skepp? En ubåt?"

Japp, idag tog jag återigen tillfället i akt att motionera innan jobbet. 1 timmes simning blev det. Det gick väldigt bra tills simhallen invarderades av en gapig skolklass. Lätt distraherad som jag är kom jag av mig lite i träningen. Svalde för mycket vatten och bytte ut den snygga crawlen mot hundsim. Men jag hann ändå med så mycket som jag ville.

Glad att jag hann med lite träning innan jobbet. Känner mig så effektiv då. Annars blir det lätt en LÅNG sovmorgon de dagarna jag börjar runt 12. Jag jobbar 50 procent veckan ut och hoppas hoppa upp till 100 på måndag. Om kroppen inte strejkar.

Och kan jag jobba 100 procent kan jag banne mig thaiboxas också. Längtar!

Nya pjuck

Min senaste investering.

Crossfit Norrort

Idag var dagen då jag skulle sätta kroppen (och huvudet) på prov. Efter över 2 månaders vila tyckte jag att det var dags att gå på mitt första träningspass. Och jag valde CROSSFIT. Hur tänkte jag där???? De är ju skitjobbigt!!!

Men, så farligt var det inte. För jag gick på ett intropass. Mitt första pass. Det innebar 40 minuter teori och 15 minuter effektiv träning. Samt åskiliga minuter babbel och häng. Tyckte att det var en bra start trots allt.

Dagens WOD var 15 minuters AMRAP. 5 Burpees. 10 SDHP. 15 Squats.


Ja det låter väl helt begripligt tycker väl ni? Jag behövde en ordbok! Men 10 varv blev det av denna bokstavsröra.
__________________________________________________________
Wod : Workout of the dag (dagens träning)
Amrap: As many reps as possible (så många repetioner man kan)
Burpee: Från stående position kasta sig ner på golvet på magen, ta sig upp och göra ett upphopp.
Sdhp: Sumo deadlift high pull; plocka upp en kettlebell från golvet och dra den upp till hakan med två händer.
Squats: Klassiska benböj.

Jag klarade 10 varv.

Ouch!


Aaaoooo.... Träningsvärk!

Mitt lilla äventyr i skogen igår har resulterat i smärta i mina stackars muskler. Känner mig överkörd av en ångvält. Helt förvånad. Vad hände? Vart är jag? Hur kan den lilla turen i skogen ge detta resultat.

Kondition och muskler är en färskvara. Det märks att det var länge sen jag tränade. Pust och stön!

Steg två

Efter mycket pip, gnäll och protest kom jag äntligen upp ur sängen och snörde på joggingskorna. Jag jobbar numer 50 procent. 12-16 idag och såg det som ett ypperligt tillfälle att på något vis motionera innan jobbet.

Detta visade sig vara lättare sagt än gjort. Efter som jag är så sjukligt morgontrött.
Siktet var först inställt på simhallen. Med så blev det icke. Det blev ett alldeles för stort projekt.
Då packade jag gymväskan för att pallra mig upp till gymmet.
Väskan stod vid dörren och jag halvslumrade i soffan. Det var så jävla svårt att motivera sig. Sängen lockade...
"Jeeeempaaaaa" ropade sängen. "Kombi komsi".

Ja, som ni förstår kom jag till slut iväg, men inte till gymmet.
7,5 km lätt jogging. Trevligt att vara ute i skog och mark. Lunkade på i min egen takt med mina egna tankar. Blev varvad av stavgångarna liksom.


Röd och törstig!

Skönt att man fick något gjort innan jobbet. (Glöm nu inte att byta däck i helgen.)

Draw something



Ett av mina 10 sekunders mästerverk. Jag heter "Jem Pa" om ni vill lattja med mig.

12 april

Idag. Då äter man kanelbullar. Punkt slut. Moffade i mig två kanelbullar, bara så där. Utan att skämmas.
Kändes viktigt för mig att dela med mig av denna information till allmänheten. Varsågoda.


Om

Om mig

Jempa


<"">
RSS 2.0